Att Fortum och Vattenfall har infört avgift för att de som vill använda deras snabbladdare har väl inte undkommit någon. Om det nu blir 3 eller 2 kronor i minuten får vi se, men det är egentligen inte prislappen i sig som har varit största bekymret. Om en marknadsaktör sätter upp laddstolpar vill de ju tjäna pengar på det. Det är knappast soppkök det handlar om. De pengarna Fortum och Vattenfall har satsat på laddstolpar vill de få igen.
Problemet handlar snarare om psykologi och marknadsmodell.
Personer som vet väldigt lite om elbilar har -det har jag personligen fått höra från flera av dem- av senaste veckans debatt fått uppfattningen att elbilar var gratis att köra hittills men från och med nu kostar det 15 kronor milen att köra dem. Hittills var de billiga men nu blev de dyrare än bensinbilar. Så var det med det. Game over för elbilar.
Vi som kan elbilar vet ju att det inte är så. Att elbilar vanligtvis laddas hemma, att man använder snabbladdare endast i undantagsfall, vid långfärder. Och att hemmaladdningen inte har påverkats av detta. Men det vet inte gemene man. Istället har vi fått ännu en elbilsmyt på halsen, som man måste upplysa folk om. Jag har till och med pratat med folk som var övertygade om att nu är det slut med gratis laddning på Tesla Motors egna Superchargers! Och de ville inte riktigt tro på mig när jag sa emot.
Fortum och Vattenfall tog gamla beprövade marknadsmodellen som har fungerat i alla dessa år för bensinstationer: sätt upp en pump och ta betalt för soppan. Problemet är bara att gamla marknadsmodeller som har fungerat förut för en sak inte nödvändigtvis är lika bra för annat. En snabbladdare kan inte betjäna lika många bilar på en dag som en bensinpump. Installations- och driftkostnaderna måste slås ut på färre antal kunder, med högre pris som resultat. I ärlighetens namn tjänar till och med bensinstationerna mer på badbollar och annat krimskrams än själva bensinen de säljer.
Tesla Motors insåg att bensinmacks-modellen är inte rätt väg att gå för snabbladdare. Istället använder de en helt annan affärsmodell. Laddstationerna förbetalas vid bilens köp – 19 500 kronor av varje såld Tesla Model S är öronmärkta utbyggnaden och driften av Superchargernätverket. Att betala närapå 20 000 kronor i förskott ger på ett faktiskt lite vrickat sätt mycket mer goodwill än att ta 2 kronor i minuten.
Genom att få in pengarna i förskott fick Tesla Motors snabbt finansiella muskler till att bygga ut ett världsomspännande nät av snabbladdare. I Sverige finns det nu knappt ett år efter starten fler Supercharger laddstolpar än ChaDeMo eller CCS – och så är det i flera andra länder också.
Kunde Fortum och Vattenfall ha kunnat göra likadant? Gå ihop och erbjuda elbilsägare ett guldkort för säg 4 999 kronor som berättigar till gratis laddning vid alla deras laddstolpar i hela Sverige, bilens livslängd ut? För varje 100 guldkort de säljer får de ihop pengar till installation och drift av ännu en snabbladdare. Med tusentals elbilsägare skulle det ha gått snabbt att bygga ut ett landstäckande nät av snabbladdare! Bilsäljare kunde ha lockat kunder med gratis guldkort om man köper sin elbil hos just dem…
Eller kunde de ha valt en annan väg? Erbjuda ägare av vägkrogar, köpcentra och liknande montering av laddstolpar? En vägkrog eller köpcentra är nog villig att betala de 20 kronor elen kostar mot att familjen stannar hos just dem garanterat minst en halvtimma. Om de vet att köpstarka elbilsägare åker långa omvägar förbi deras konkurrenter för att åka till just dem. Kunde Fortum och Vattenfall ha kunnat samarbeta med dem och fått dem att betala kostnaderna istället för bilägarna?
Det finns flera spännande affärsmodeller man kan utnyttja som verkar fungera bättre än den Fortum och Vattenfall har valt. Man får hoppas att de åtminstone undersökte och förkastade de affärsmodellerna – inte bara slentrianmässigt tog den gamla bensinmacksmodellen (fast utan badbollar).
