Nu har vi avverkat ungefär 60 husvagnsmil med låne-dieselloket. Det hade såklart varit mycket trevligare om vi hade kunnat ta vår e-tron, men SQ7:an fungerar - inte helt oväntat - bra att dra släp med. Även om den låter förfärligt. Och det eviga upp- och nerväxlandet som automatlådan håller på med är inte jätteroligt heller. Q7:an har dessutom inte samma filassistent som e-tron. Den tjatade oavbrutet med ett störande pling att man ska hålla i ratten, fastän jag gjorde det. Jag stängde alltså av filassistenten. Adaptiva farthållaren är inte heller av samma kvalitet som i e-tron. Den läser visserligen skyltar, men den anpassar inte hastigheten efter skyltarna. Det glömde jag flera gånger och dundrade förbi några fartkameror i alldeles för hög fart. Tack och lov hände ingenting.
Det enda som är bättre i Q7 är bagaget. Hundarna hade gott om plats. Just det, och naturligtvis dragkroken. Fina grejer det.
Förbrukningen hamnade vid ganska exakt 1 liter/mil. Jag fick alltså bita i det sura äpplet och tanka kärran på hemvägen. Usch, fy och blä. Förnedrande och ovärdigt. Det var första gången sedan 2016 att jag har tankat en bil. 20 liter kostade nästan 360 kronor. Men det kan ju rimligen inte stämma. Måste varit nåt fel nånstans. Kostar det verkligen så mycket?
Q7 är visserligen en fin bil att åka i, men jag skulle aldrig komma på tanken att köpa den, även om jag hade haft råd.