Min hustru, som understundom deltar i konferenser och kurser i kommunal regi, beklagar sig över att veganerna tar över. När det serveras mat är det allt oftare helt vegansk mat eftersom man anser att det dels är politiskt korrekt, dels slipper man krångel med olika fraktioner av köttkritiker. Dessutom slipper man ta särskild hänsyn till laktosintollerans och mjölkproteinallergiker. Det enda som inte faller inom detta är glutenintollerans, men de kan ju bara låta bli att ta av brödet! Hustrun säger både uppgivet och varnande: "De håller på att ta över! Tänk på att det är de som ska sköta oss när vi ligger där på hemmet; vi kommer inte att få äta kött då!"
En bekants bekant var tidigare engagerad på riksnivå inom SSU. Där fanns en fraktion som ansåg att det på alla möten endast skulle serveras vegansk mat. Men det var en tillräckligt stor del av deltagarna som var motståndare till detta, så det serverades vegansk och vanlig kost. Men veganfraktionen ansåg att de som inte ville äta veganskt inte var tillräckligt renläriga vänsterpolitiker. Min bekants bekant och hennes kompisar tog därför stolt självmant på sig epitetet "kötthögern"!
Jag bekänner mig också till den. Min devis är: "Vegetarisk mat är riktigt gott, bara man får en rejäl köttbit till!"
Alltså: Jag äter mycket vegetabilier, gärna underjords-, och köttet är endast en del i rätten och aldrig den dominerande. Jag äter också ibland helt vegetariska rätter, men skulle inte stå ut med att enbart göra det. Vegansk mat, däremot, tar jag avstånd ifrån.
