Hälsingland-Örnsköldsvik-Borgafjäll-Pauträsk-Trondheim-Røros

[themax]

Storuman-Trondheim, dag 7

Idag hade vi planerat en rejäl dagsetapp från Storuman till Trondheim via Stekenjokk och Vildmarksvägen, en sträcka på ungefär 58 mil, med första laddstopp i Grong, Norge efter 37 mil. A Better Routeplanner (ABRP) ger oss tillräcklig information men vi tar det säkra före det osäkra och håller oss strikt till hastighetsbegränsningarna (och max 90 km/h de mil efter E45 där det normalt är 100) för att spara energi. Dessutom toppar jag laddningen precis innan vi åker så bilen rapporterar 98% laddnivå. De första 21 milen ligger vi på 100% effektivitet och ett genomsnitt på 138 wH/km.

Efter E45 möter vi första Teslan på flera dagar (förutom en vi såg i Borgafjäll igår som vi känner). En röd S som hejar på oss när vi möts. Vi tänker att vi kommer se betydligt fler om någon timme när vi åker in i Norge...

https://abetterrouteplanner.com/?plan_u ... 6d3af8e2f4

Väl uppe vid Stekenjokk stannar vi för att fika och ta några foton. Vi hade legat bakom en Volvoförare som kört från Lycksele i 10 mil och han frågade när vi stannade om att köra elbil så här långt utanför laddnätverket. Just på toppen hade vi 56% kvar så vi hade ju lätt kunnat köra tillbaka till Storuman om vi hade försökt. Kanske lyckades jag så ett frö även där om att elbil även fungerar utmärkt i Norrlands inland.



Efter fikapaus var det dags för teknisk paus igen. Tyvärr finns inga faciliteter på berget så vi fick köra i tre mil till innan första tillfället gavs efter Jormvägen. Nedförsbacke gav effektivitet på 220% och 63 wH/km...

Efter förarbyte tog vi vägen från Stora Blåsjön över till Norge. Vägen är smal och krokig men asfalterad och vacker. Det tog oss två timmar att köra till Grong dit vi kom med 40%, något mer än vad ABRP räknat ut tidigare. I genomsnitt 103 wH/km över 13 mil. En smörgås och vatten senare (till det facila priset av 80 norska kronor styck) och 26 minuter har vi 87%. Toppar 119 kW en stund i början och bilen blir helt klart klar före oss.

Sista biten ner till Trondheim tar 2,5 timme och 133 wH/km. Vi har valt att boka rum på Clarion Hotel Trondheim som har laddplats i garaget. 16A enfas är ju tillräckligt för att vi ska kunna turista nästa dag. Utsikten från rummet är det inget fel på med badhuset och ett kryssningsfartyg som dock förtar något av solnedgången.



Istället för att gå in till stan äter vi på hotellrestaurangen Kitchen & Table by Marcus Samuelsson. Vi tar in en ”Grillmeny för två” som vi delar på fyra, och får mat över ... Och då var det ändå galet gott!

[themax]

Trondheim-Oppdal, dag 8

Frukostbuffén på Clarion Hotel Trondheim är förmodligen den maffigaste jag sett någonsin. Allt från klassisk frukost till engelsk och amerikansk inklusive omeletter gjorda på beställning och nygräddade pannkakor. Vi rullade verkligen (no pun intended) ut från hotellet. Laddningen över natten med 16A trefas fyllde upp till 90% och kostade 260:- för parkeringen. Elen ingick i parkeringsavgiften så priset var detsamma för avgasbilisterna. Påfyllningen av 32 kWh betraktar jag således som gratis.



Det ena målet med Trondheim var Nidarosdomen. Inte för att vi är särskilt religiösa, men det är ändå en mycket viktig historisk byggnad som jag inte sett sedan jag var barn. Och Nidarosdomen är verkligen magnifik. Att det fanns pengar för att bygga den i Trondheim har administrativa orsaker, då Påven gav ärkebiskopen i Trondheim rätt att kräva in skatt inte bara från Norge, utan även Härjedalen, Jämtland, Island, Grönland, Isle of Man, Orkneyöarna, Shetlandsöarna, Färöarna och Hebriderna.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Nidarosdomen



Det andra målet var att köra Atlantvägen. Vägen dit valde vi att köra efter Atlantkusten via Tömmervåg och färjan över till Kristiansund där vi tänkte äta. Väl där ramlar vi över rekommendationer för fish’n’chips på Fishanbua. För några år sedan åt vi det i London vid Towern, och det här var ljusår bättre. Ok att Towern är turistställe, men man kan ju tycka att engelsmännen skulle värdera sitt arv bättre än norrmännen. Men så är inte fallet. Mycket välsmakande med både vinäger och remouladsås. Vi anlände med 47% så vi skulle utan problem kunna köra Atlantvägen och runt för att nå Aspøya SuC.



Vi stannade vid den mest kända bron och åt en glass och tog några foton innan vi fortsatte till Aspøya. Vi anlände där med 30% och behövde egentligen inte mycket eftersom vi skulle klara oss till Oppdal där vi bokat rum. Egentligen är vi på väg till Røros men dit skulle det ta för lång tid att köra. Det får bli i morgon istället. Men vägen till Oppdal gav enastående vyer.



Vi hade bokat rum på Oppdal Turisthotell precis vid stationen och de erbjuder nån sorts schuko (10A om jag tolkar säkringen rätt, men det står också 400v så det kan ju vara TN) men uttaget var rätt slitet så jag ställde den på 8A. Vi lär stå parkerade 12 timmar så hellre lite mindre laddning än en brunnen säkring under natten. Det intressanta är att min UMC som följde med bilen laddar snällt så jag misstänker ändå att hotellet har IT-nät. Men säkringen är dubbel för två uttag vilket borde betyda TN. Någon som är duktig på norska elnät får väl kommentera om min försiktighet att ställa ner till 8A var onödigt. Nåväl, funkar det så funkar det.





På hotellet tog vi en liten delikatessbricka med lokala råvaror och ett glas öl. Prisnivåerna i Norge lockar ju inte till några större excesser och fisken från Kristiansund mättade fortfarande.

[snowtroll]

Trevlig läsning, härligt!

[themax]

Oppdal-Røros-Hälsingland, dag 9

Frukosten serverades fram till 10 och vår vana trogen stretchar vi sluttiden vid hotellfrukost. Inga tidiga morgnar på semestern! Oppdal Turisthotell var ett bra val – inte bara det att hotellrummet kostade 1300:- inklusive frukost för 4 personer, utan att de också lät elen ingå över natten. Frukosten innehöll både bacon och ägg och norsk mesost förutom den klassiska, så hela familjen var nöjd.

På väg till Alvdal går vägen högt...


Nattens laddning hade givit oss 27,3 kWh på 13 timmars parkering – avresa med 67%. Långt mer än nödvändigt då vi planerat åka söderut från Oppdal över fjället för att ta oss till Alvdal för att äta glass (glass är perfekt att äta under supercharging – man hinner precis klar innan bilen riskerar börja samla på sig idle fee). Att vi valde Alvdal berodde på slumpen, men väl där såg vi att man kunde åka upp till toppen på Tronfjället – 1600 meter upp! Tyvärr visade det sig att det var videoövervakad bompeng. En klassisk gammal sparbössa för 150 Norska Kronor. Jag har inte använt kontanter i Sverige på åratal. Än mindre Norska Kronor. Men man kunde Vippsa! ... Det blev till att vända tillbaka. SÅ kul var det säkert inte ...

I Pippis fotspår!


Nåväl. Vi ställde GPS på Røros där vi tänkte äta och springa i Pippi Långstrumps fotspår (ni minns vinterscenerna va?). Vi valde att parkera på Coops parkering där det finns både snabbladdare och 22kW AC. Vi kopplade in oss på den (kostar en krona minuten) eftersom vi inte behövde mycket för att ta oss hem sen, och dessutom ville jag inte gå och flytta bilen.

25 grader i luften så det tog att tag att finna en restaurang med uteservering i skugga. Men vid Bergstadens Hotell finns Peder Hiort Mathus. Barnen tog kända rätter som pizza och hamburgare, medan vi vuxna högg in på varsin Pita med renskav och vitlöksdressing. Mycket gott!

Efter den lilla promenaden och lunchen var vi tillbaka vid bilen efter 1,5 timme. Alltså 90:- för att ladda från 70 till 90% (ungefär 3 NOK/kWh). Den dyraste laddningen vi gjort under resan, men NÅT ska man ju betala för att ladda elbil också...

Från Røros var det sedan en helt odramatisk färd på 27 mil ner till Kårböle. Visst, det kryllar av renar efter vägarna i början så det gäller att vara alert. Men en bit in i Sverige så höjs hastighetsgränsen till 100 km/h i alla fall, och då känns det som att det går galet fort efter alla småvägar i Norge.

Vi stannade på den nya laddaren som Ljusdal Energi satt upp vid den nedlagda bensinmacken (kan vi skönja en trend här?) mitt emot Värdshuset Pilgrimen. Ligger perfekt placerad för den som får ångest över kö i Sveg (innan SuC där är klar). Tyvärr har de bara byggström just nu, så den levererar max 25kW. Vi hade ju absolut tillräckligt för att ta oss tillbaka till utgångspunkten så det blev bara en kortare test för att kolla att den fungerar (och lägga upp en bild i tråden om snabbladdaren i Ljusdal). Ljusdal Energis laddare i Ljusdal och Kårböle är fortsatt gratis att använda.

Tillbaka igen i torpet i Hälsingland kopplar vi in 16A trefas och konstaterar att vi kört 289 mil på nio dagar, haft en effektivitet på 95%, kört bil i 38 timmar och använt 419.31 kWh – i genomsnitt 145 kWh/km. Inte en enda gång har vi varit rädda att bli stående med lite batteri. Inte en enda gång har det varit kö vid någon laddare. Vi har vaknat varje morgon med tillräckligt med batteri för att tillbringa åtminstone ett par timmar i bilen innan vi behöver ladda. Vi kommer i morgon passera 2000 körda mil med bilen (på fyra månader). Jag vet att jag snart måste höja försäkringsgränsen på körda mil från 3500 mil per år, men det är det definitivt värt!

Av dessa 2000 mil har jag superladdat 500 – resten är på destinationer och hemma. Tack vare de som använt min referenskod så kommer jag kunna superladda gratis långt in på 2020. Det måste ju firas med fler långreseberättelser så småningom!