Tesla Club Sweden

taliz skrev:

Tycker det är en rätt rimlig worst case. Man skulle kunna räkna på betydligt värre scenarion, tex att man drabbas av nån sjukdom eller skada som gör att man aldrig kan arbeta igen. Men det är lite väl pessimistiskt IMO.

Jag säger inte att man skall ta höjd för allt. Men att belåna max och lägga allt på börsen är IMO att ha noll marginaler. Man bör kunna klara att några större problem inträffar utan att ens ekonomi totalt kollapsar.

Jag kan bara hålla med till 100%. Jag skulle aldrig belåna min bostad för köpet av en bil. Även om det i nuläget inte ser ut som ett risktagande. Jag har varit med om en bostadskollaps förut. Som ingen kunde/ville förutse. Då sålde jag en bostad 2009 för mindre än vad den har kostat 30 år tidigare. Det var fritt fall. Snacka om värdetapp. Bara några år innan var den värd typ 5 gånger så mycket. Hade jag haft bostaden belånad upp under taket hade jag idag förmodligen levt på existensminimum med skulder som jag aldrig hade kunnat betala.

fth skrev:

taliz skrev:

Tycker det är en rätt rimlig worst case. Man skulle kunna räkna på betydligt värre scenarion, tex att man drabbas av nån sjukdom eller skada som gör att man aldrig kan arbeta igen. Men det är lite väl pessimistiskt IMO.

Jag säger inte att man skall ta höjd för allt. Men att belåna max och lägga allt på börsen är IMO att ha noll marginaler. Man bör kunna klara att några större problem inträffar utan att ens ekonomi totalt kollapsar.

Jag är alltså inte alls emot att räkna på "worst case scenarios" och kanske tom ha en plan för hur man kan hantera dessa, det jag menar är bara att man inte kan ha marginaler för detta i sin ekonomi, då kan man ju inte köpa någonting öht.

Om dessa scenarios inträffar så får man ju sannolikt sälja både bilen och huset, men det innebär ju inte att man därför blir tvungen att avstå från att köpa dom från början.

/fth

Om man vill undvika personlig konkurs (det vill man i allmänhet) skall man alltid göra en kontrollbalansräkning innan - blir mina lån större än mina tillgångar? sedan får man lägga på marginal efter riskvilja. Lägger man sig på lån exakt lika med tillgångar, då är faran överhängande för personlig konkurs så fort något oförutsett inträffar och någon av tillgångarna tappat i värde. Exempel - man belånar bostad värd 5 milj till 85%, bilen värd 500k till 50% och lägger sedan all amortering på börsen. Säg sedan att det år tre blir en rejäl börsnedgång av en eller annan orsak, så att just dina fonder eller aktier tappar 75%, inget som inte inträffat förut. Det har utlöst prisfall på bostäder ett par gånger på de senaste 13 åren, inget ovanligt, säg 7%, och att du i detta läge blir arbetslös, inte osannolikt. Då säljer du bilen - det räcker precis till att betala lånet på den, bostaden, då får du 8% av 5 milj "över", säg 350.000 efter omkostnader, så då ligger du ju iaf inte på minus.

Men - om du har en reavinst på bostaden, säg att den har gått från 3 till 5 milj i din ägo, då har du 22% reavinst att betala, eller motsv 440tkr - nu är du på 90tkr minus. Om du inte vill ta blancolån i detta läge då måste du sälja dina aktier, som tappat från 200kkr till 50kkr. Situationen är då att du är arbetslös, bostadslös, sålt allt, och *fortfarande* ligger 40kkr minus. Inte katastrof men ganska dåligt utgångsläge...

mati skrev:

taliz skrev:

Tycker det är en rätt rimlig worst case. Man skulle kunna räkna på betydligt värre scenarion, tex att man drabbas av nån sjukdom eller skada som gör att man aldrig kan arbeta igen. Men det är lite väl pessimistiskt IMO.

Jag säger inte att man skall ta höjd för allt. Men att belåna max och lägga allt på börsen är IMO att ha noll marginaler. Man bör kunna klara att några större problem inträffar utan att ens ekonomi totalt kollapsar.

Jag kan bara hålla med till 100%. Jag skulle aldrig belåna min bostad för köpet av en bil. Även om det i nuläget inte ser ut som ett risktagande. Jag har varit med om en bostadskollaps förut. Som ingen kunde/ville förutse. Då sålde jag en bostad 2009 för mindre än vad den har kostat 30 år tidigare. Det var fritt fall. Snacka om värdetapp. Bara några år innan var den värd typ 5 gånger så mycket. Hade jag haft bostaden belånad upp under taket hade jag idag förmodligen levt på existensminimum med skulder som jag aldrig hade kunnat betala.

Men förutsatt att du kan tänkas bo kvar i din bostad (och inte sälja den vid kollaps) så bör man kunna minimera risken? Samma sak med bilen tänker jag. Men ja, om du förlorar ditt jobb, börsen kraschar och bostadspriserna kraschar så är man rätt screwed. Men då tror jag lånet på bilen är det minsta av mina bekymmer.

tor-ake skrev:

fth skrev:

taliz skrev:

Tycker det är en rätt rimlig worst case. Man skulle kunna räkna på betydligt värre scenarion, tex att man drabbas av nån sjukdom eller skada som gör att man aldrig kan arbeta igen. Men det är lite väl pessimistiskt IMO.

Jag säger inte att man skall ta höjd för allt. Men att belåna max och lägga allt på börsen är IMO att ha noll marginaler. Man bör kunna klara att några större problem inträffar utan att ens ekonomi totalt kollapsar.

Jag är alltså inte alls emot att räkna på "worst case scenarios" och kanske tom ha en plan för hur man kan hantera dessa, det jag menar är bara att man inte kan ha marginaler för detta i sin ekonomi, då kan man ju inte köpa någonting öht.

Om dessa scenarios inträffar så får man ju sannolikt sälja både bilen och huset, men det innebär ju inte att man därför blir tvungen att avstå från att köpa dom från början.

/fth

Om man vill undvika personlig konkurs (det vill man i allmänhet) skall man alltid göra en kontrollbalansräkning innan - blir mina lån större än mina tillgångar? sedan får man lägga på marginal efter riskvilja. Lägger man sig på lån exakt lika med tillgångar, då är faran överhängande för personlig konkurs så fort något oförutsett inträffar och någon av tillgångarna tappat i värde. Exempel - man belånar bostad värd 5 milj till 85%, bilen värd 500k till 50% och lägger sedan all amortering på börsen. Säg sedan att det år tre blir en rejäl börsnedgång av en eller annan orsak, så att just dina fonder eller aktier tappar 75%, inget som inte inträffat förut. Det har utlöst prisfall på bostäder ett par gånger på de senaste 13 åren, inget ovanligt, säg 7%, och att du i detta läge blir arbetslös, inte osannolikt. Då säljer du bilen - det räcker precis till att betala lånet på den, bostaden, då får du 8% av 5 milj "över", säg 350.000 efter omkostnader, så då ligger du ju iaf inte på minus.

Men - om du har en reavinst på bostaden, säg att den har gått från 3 till 5 milj i din ägo, då har du 22% reavinst att betala, eller motsv 440tkr - nu är du på 90tkr minus. Om du inte vill ta blancolån i detta läge då måste du sälja dina aktier, som tappat från 200kkr till 50kkr. Situationen är då att du är arbetslös, bostadslös, sålt allt, och *fortfarande* ligger 40kkr minus. Inte katastrof men ganska dåligt utgångsläge...

Jag säger inte att det där inte kan hända, men hur många är det som har en bostad som ökat 67% i värde och ändå är maxbelånade? Extremt få skulle jag gissa. Och är man trots allt det så har man förmodligen åtminstone en del av pengarna i någon form av annan tillgång, t.ex. renovering som man får göra avdrag för, rena pengar/aktier etc. eller kanske en fin sportbil.. Av de få som stämmer in på påståendet är det nog ännu färre som bränt hela utökningen av bolånet på immateriella tillgångar.. Så varför börja med att sälja bostaden när man högst troligt har andra tillgångar som kan finansiera bondekostnaden för en tid, tills man fått nytt jobb? Många har väl dessutom a-kassa i den situationen så man kan gå runt ett tag. Tycker inte resonemanget håller.

Edit: Vill förtydliga att jag inte förespråkar maxbelåning eller säger att lån är riskfritt på något sätt, men jag ser sannolikheten för att någon hamnar i just den sitsen du målar upp som minimal..

truongio skrev:

mati skrev:

taliz skrev:

Tycker det är en rätt rimlig worst case. Man skulle kunna räkna på betydligt värre scenarion, tex att man drabbas av nån sjukdom eller skada som gör att man aldrig kan arbeta igen. Men det är lite väl pessimistiskt IMO.

Jag säger inte att man skall ta höjd för allt. Men att belåna max och lägga allt på börsen är IMO att ha noll marginaler. Man bör kunna klara att några större problem inträffar utan att ens ekonomi totalt kollapsar.

Jag kan bara hålla med till 100%. Jag skulle aldrig belåna min bostad för köpet av en bil. Även om det i nuläget inte ser ut som ett risktagande. Jag har varit med om en bostadskollaps förut. Som ingen kunde/ville förutse. Då sålde jag en bostad 2009 för mindre än vad den har kostat 30 år tidigare. Det var fritt fall. Snacka om värdetapp. Bara några år innan var den värd typ 5 gånger så mycket. Hade jag haft bostaden belånad upp under taket hade jag idag förmodligen levt på existensminimum med skulder som jag aldrig hade kunnat betala.

Men förutsatt att du kan tänkas bo kvar i din bostad (och inte sälja den vid kollaps) så bör man kunna minimera risken? Samma sak med bilen tänker jag. Men ja, om du förlorar ditt jobb, börsen kraschar och bostadspriserna kraschar så är man rätt screwed. Men då tror jag lånet på bilen är det minsta av mina bekymmer.

Börskrasch, boprisfall och arbetslöshet är tre saker som tenderar att uppstå som en följd av varandra. Om man kan, bör man ju försöka undvika att hamna under noll i det läget. Om man t.o.m. har lite marginal så att man kan köpa en etta i förorten, käka nudlar, och rida ut stormen är man i ett bra läge sedan när det vänder. En kompis lyckades t.o.m. behålla Breitlingklockan när det kraschade 1991, han brukade säga att nudlarna var jäkligt exakt kokade.

truongio skrev:

Men förutsatt att du kan tänkas bo kvar i din bostad (och inte sälja den vid kollaps) så bör man kunna minimera risken? Samma sak med bilen tänker jag. Men ja, om du förlorar ditt jobb, börsen kraschar och bostadspriserna kraschar så är man rätt screwed. Men då tror jag lånet på bilen är det minsta av mina bekymmer.

Om du har råd att bo kvar är väl snarare det som är avgörande. Tyvärr är ju en bostadskrasch oftast inte en fristående händelse. Det går ju på nåt sätt hand i hand med att börsen faller och att arbetslösheten går upp osv. Jag tror det är vanskligt att tro att man kan kompensera en förlust på fastigheten med en vinst på börsen. Men det var kanske ingen som har påstått det heller. Jag tyckte att jag kunde läsa det mellan raderna nånstans.

Rent generellt gäller väl att om man inte har "råd" att finansiera sitt bilköp med ett lån på bostaden till 1% ränta har man inte råd att finansiera det med ett billån till 4% ränta heller...

Hur man väljer att amortera sin skuld är en helt annan sak, och där gäller det nog att åtminstone "mentalt" betrakta lånet till bilen som fristående från övriga bostadslån och amortera det i takt med bilens värdeminskning precis som man gör med ett vanligt billån. Självklart kan man skita i det och "förvänta sig" att värdeökningen på bostaden ska lösa det problemet även i framtiden. Men då tar man precis den risk andra redan beskrivit ovan.

mati skrev:

truongio skrev:

Men förutsatt att du kan tänkas bo kvar i din bostad (och inte sälja den vid kollaps) så bör man kunna minimera risken? Samma sak med bilen tänker jag. Men ja, om du förlorar ditt jobb, börsen kraschar och bostadspriserna kraschar så är man rätt screwed. Men då tror jag lånet på bilen är det minsta av mina bekymmer.

Om du har råd att bo kvar är väl snarare det som är avgörande. Tyvärr är ju en bostadskrasch oftast inte en fristående händelse. Det går ju på nåt sätt hand i hand med att börsen faller och att arbetslösheten går upp osv. Jag tror det är vanskligt att tro att man kan kompensera en förlust på fastigheten med en vinst på börsen. Men det var kanske ingen som har påstått det heller. Jag tyckte att jag kunde läsa det mellan raderna nånstans.

Ja, sant, det kanske är svårt att prata generellt när de är såpass individuellt. För mig personligen så har jag kanske en övertro på att jag ej kommer bli arbetslös vid bostadskrasch och att jag kan bo kvar. Brukar skämta om att utvecklare är de sista som ryker om AI kommer och tar våra jobb . Håller med om att hoppas på att börsen går bra när bostadspriserna kraschar är hög risk.

Sen tycker jag att de flesta här verkar ha rätt hög risk aversion men det kanske är för att de som skriver här har varit med om en finanskrasch eller två (det har inte jag).

taliz skrev:

fth skrev:

taliz skrev:

fth skrev:

taliz skrev:

Prova räkna med att börsen kraschar, du blir utan jobb och bostaden tappar mkt i värde.
Hur skulle du gjort då?

Jag tror det är extremt få som har den typen av marginaler i sin ekonomi.

Skulle allt detta ske så måste man nog göra stora förändringar, oavsett hur man finansierat sin bil.

/fth

Ja, och då känns det nog bra att ha räknat på det scenariot på förhand. Då vet man vad man behöver göra.

Det finns ju också en gräns för vilka ”worst case scenarios” man rimligen kan gardera sig för.

Det finns ju t.ex väldigt få som kan reservera utrymme för ditt scenario i sin ekonomi, dom flesta skulle ju med den marginalen inte kunna köpa vare sig bostad eller bil.

/fth

Tycker det är en rätt rimlig worst case. Man skulle kunna räkna på betydligt värre scenarion, tex att man drabbas av nån sjukdom eller skada som gör att man aldrig kan arbeta igen. Men det är lite väl pessimistiskt IMO.

Jag säger inte att man skall ta höjd för allt. Men att belåna max och lägga allt på börsen är IMO att ha noll marginaler. Man bör kunna klara att några större problem inträffar utan att ens ekonomi totalt kollapsar.

Brukar inte hålla med dig så ofta, men här får du 100+

truongio skrev:

Ja, sant, det kanske är svårt att prata generellt när de är såpass individuellt. För mig personligen så har jag kanske en övertro på att jag ej kommer bli arbetslös vid bostadskrasch och att jag kan bo kvar. Brukar skämta om att utvecklare är de sista som ryker om AI kommer och tar våra jobb .

Man kan mycket väl bli utan jobb även som utvecklare. Har själv varit arbetssökande i två år, fast det är ett tag sen. Men även idag skulle jag säga att min risk att stå utan jobb inom några år är kanske nånstans runt 25% ungefär. Det är absolut ett realistiskt scenario som alltid finns i bakhuvudet. Det brukar alltid lösa sig till sist, men det har varit skakigt många gånger de senaste åren. Jag är civ-ing har jobbat som utvecklingsingenjör och systemutvecklare i drygt 20 år.
Men du kanske har en annan bakgrund eller bor på ett lämpligare ställe, som gör att du har en lägre risk att bli av med jobbet.

Jag är tydligen oerhört konstig och vill undvika fasta kostnader...
Detta gör jag genom att numera inte köpa någonting på avbetalning. Någonsin.

Bilen "cashade" jag . Visst, fasta kostnader i form av försäkring/skatt/drivmedel till viss del. I stort sett ALLA i min närhet tycker att jag är konstig som köper en så dyr bil; "den måste ju kosta jättemycket i månaden?" Men jag har tålmodigt väntat tills jag HAR råd att köpa bilen "på riktigt", så nu är bilfan istället i stort sett gratis: 1800kr/år i drivmedel + eventuella semesterreskostnader (snabbladdningar), 2000kr/år i försäkring, ingen skatt. Sjukt.

Detta har jag åstadkommit med vanliga arbetarlöner (ja, två inkomster är inte att förakta) och tålamod att inte köpa något på avbetalning, utan faktiskt vänta tills det funnits tillräckligt med pengar och buffert till inköpet.

Ingen regel utan undantag, dock:

Huslånet ÄR undantaget (huset är belånat till ca 30-70% av beräknat värde (enligt schablon->optimist->realist->pessimist) ), men hade naturligtvis gärna sluppit detta också; målet är att kunna gå typ offgrid helt och vara helt självförsörjande på odling och el osv, men dit är det många år och en flytt till större tomt..
Visst, när vi byggde huset (2006/7) var det helt sjukt tajt, då vi faktiskt bara hade en enda säkrad inkomst (sambon föräldraledig med SGI baserad på studiestöd); var unga och "det löser sig nog"-inställda och hade dessutom två småttingar. På ett sätt är det nog detta som å sin sida har bidragit till den "snålheten"/visheten eftersom vi var tvungna att vända på varje slant, och billånet vi hade då (ca 1500kr/månad inkl ockerränta) hjälpte till att snabbt få oss att inse det är fasta kostnader som är dyrt i längden.

Men sjukt att bankerna (alla) gav oss lånelöften på 2,8-3 mille för byggkreditiv utan att dubbelkolla våra inkomster. Min inkomst var då knappt 20kkr, och sambons ca 3,5kkr per månad - inklusive barnbidrag - när vi bad om lånelöften (vi sade "hon är föräldraledig, och bankerna bara "jaha, vad bra" när de frågade om vad vi hade för inkomst; inga lönebesked krävdes eller nåt överhuvudtaget). Bankerna formligen KASTADE lån efter folk, så jag förstår att det satte folk i skiten 2009.

Vi amorterar just nu i genomsnitt ca 4kkr per månad; trots "amorteringsfritt" lån från förr så amorterar vi när vi fyllt vår buffert på ca 100kkr; vi betalar då av 50kkr så att det finns resurser kvar för att lösa en eventuell vattenskada, värmepumps- eller vitvaruras. Denna buffert fylls på genom att räkna på 5% ränta på totala huslånet vid bygget av huset, och har fortsatt med den undanläggningen. Undantaget kraschen 2009 så har vi alltid fyllt på, och nu när räntan på huset är typ 1% så fylls bufferten på rejält snabbt; i genomsnitt har det tagit 14 månader fylla upp 50kkr, men vissa inköp - till huset - har också tagits av bufferten, samt ny diskmaskin, tvättmaskin, ommålning av huset, altanbygge och en ny värmepump varför avbetalningarna inte är konstanta.

Utöver driften av huset (lån/el/vatten/bredband/villahemförsäkring) har jag annars inga fasta kostnader jag BEHÖVER ta/behålla utan att "bli av" med något. Studielån hos sambon finns, men går väl fortfarande "pausa" vid kris.

Men krisar det fullständigt så ställer jag av bilen så kostar den 60kr/år i registreringsavgift utan att "bli av med bilen".
Mobiler klarar jag mig utan eller med minsta abonnemanget, 45kr/månad (betalar 380kr/månad för hela familjen, alla mobiler är utan bindningar).

Detta är på riktigt jävligt skönt.
Edit: Bilen räknar jag med att behålla tills den inte fungerar längre. Garanti 7 år, så minst 7 år på mig att finansiera nytt bilinköp...

mastodontfilmsmats skrev:

Jag är tydligen oerhört konstig och vill undvika fasta kostnader...
Detta gör jag genom att numera inte köpa någonting på avbetalning. Någonsin.

Bilen "cashade" jag . Visst, fasta kostnader i form av försäkring/skatt/drivmedel till viss del. I stort sett ALLA i min närhet tycker att jag är konstig som köper en så dyr bil; "den måste ju kosta jättemycket i månaden?" Men jag har tålmodigt väntat tills jag HAR råd att köpa bilen "på riktigt", så nu är bilfan istället i stort sett gratis: 1800kr/år i drivmedel + eventuella semesterreskostnader (snabbladdningar), 2000kr/år i försäkring, ingen skatt. Sjukt.

Kostnaden förändras bara genom att du inte behöver betala ränta på pengarna, i övrigt har du samma kostnad som någon som tagit på avbetalning. Sen missar du ju avkastning på pengarna som är bundna i bilen också vilket senaste året inneburit rätt mycket tappat, covid har skapat brutala investeringsmöjligheter med relativt låg risk. Vill man ta noll risk så kan man göra som TS och ta det på bolånet samt stoppa in samma summa på ett räntekonto med högre ränta och få gratis pengar.

Att betala upp front kanske känns bättre men det är i så fall bara en känsla då det i dagens läge med de låga boräntorna är sämre ifall man kan låna upp dem där.

OfarligTesla skrev:

covid har skapat brutala investeringsmöjligheter med relativt låg risk.

Vad tänker du på då?
Tycker det är i stort sett omöjligt att hitta något att investera i nu, allt har helt sinnessjuka värderingar.
Fullt logiskt med alla gratispengar dock.

taliz skrev:

Vad tänker du på då?
Tycker det är i stort sett omöjligt att hitta något att investera i nu, allt har helt sinnessjuka värderingar.
Fullt logiskt med alla gratispengar dock.

Tänker inte på framtiden utan tänker på det senaste året, speciellt med det droppet som skedde förra våren när marknaden fick skrämselhicka när covid drog fram. Sedan dess har vi ju sett rätt stor volatilitet inom en hel del områden som har gett upphov till rätt bra möjligheter. Senaste året har det ju snarare varit svårt att förlora pengar och man har kunnat göra sig pengar som normalt inte är möjligt utan att gå in i riktigt riskabla saker.

Pratar vi framtid från just nu ser jag snarare sagt dystert på det och håller på går ur det mesta för att vara likvid till största delen, så där håller jag med.

mati skrev:

truongio skrev:

Ja, sant, det kanske är svårt att prata generellt när de är såpass individuellt. För mig personligen så har jag kanske en övertro på att jag ej kommer bli arbetslös vid bostadskrasch och att jag kan bo kvar. Brukar skämta om att utvecklare är de sista som ryker om AI kommer och tar våra jobb .

Man kan mycket väl bli utan jobb även som utvecklare. Har själv varit arbetssökande i två år, fast det är ett tag sen. Men även idag skulle jag säga att min risk att stå utan jobb inom några år är kanske nånstans runt 25% ungefär. Det är absolut ett realistiskt scenario som alltid finns i bakhuvudet. Det brukar alltid lösa sig till sist, men det har varit skakigt många gånger de senaste åren. Jag är civ-ing har jobbat som utvecklingsingenjör och systemutvecklare i drygt 20 år.
Men du kanske har en annan bakgrund eller bor på ett lämpligare ställe, som gör att du har en lägre risk att bli av med jobbet.

Ja, vi har nog lite olika sits. Befinner mig i Stockholm och jobbar inom mjukvaruutveckling och där har det varit stor brist de senaste åren.

mastodontfilmsmats skrev:

...Detta gör jag genom att numera inte köpa någonting på avbetalning. Någonsin.
.... I stort sett ALLA i min närhet tycker att jag är konstig ...

Nej, jag tycker att du är väldigt förnuftig och inte alls konstig. Jag köper heller aldrig nånting på avbetalning, undviker alla former av abonnemang eller fasta kostnader. Det är bara mobil-/bredbandsabonnemanget och de sedvanliga försäkringarna samt sophämtningen. Annars har jag inga fasta kostnader som jag kan komma på såhär spontant. Inga lån, inga abonnemang, inga medlemskap eller så.
Bilarna har jag visserligen leasat på företaget. Men det gjorde jag såklart för att det var så brutalt mycket billigare än att köpa dem. Att spara ihop dessa pengar inom en överskådlig tid hade bara inte gått.
Men det svider faktiskt att behöva betala så mycket varje månad för nånting som jag inte ens äger.

truongio skrev:

mati skrev:

truongio skrev:

Ja, sant, det kanske är svårt att prata generellt när de är såpass individuellt. För mig personligen så har jag kanske en övertro på att jag ej kommer bli arbetslös vid bostadskrasch och att jag kan bo kvar. Brukar skämta om att utvecklare är de sista som ryker om AI kommer och tar våra jobb .

Man kan mycket väl bli utan jobb även som utvecklare. Har själv varit arbetssökande i två år, fast det är ett tag sen. Men även idag skulle jag säga att min risk att stå utan jobb inom några år är kanske nånstans runt 25% ungefär. Det är absolut ett realistiskt scenario som alltid finns i bakhuvudet. Det brukar alltid lösa sig till sist, men det har varit skakigt många gånger de senaste åren. Jag är civ-ing har jobbat som utvecklingsingenjör och systemutvecklare i drygt 20 år.
Men du kanske har en annan bakgrund eller bor på ett lämpligare ställe, som gör att du har en lägre risk att bli av med jobbet.

Ja, vi har nog lite olika sits. Befinner mig i Stockholm och jobbar inom mjukvaruutveckling och där har det varit stor brist de senaste åren.

En lågkonjunktur senare så finns det tusentals arbetslösa utvecklare. Har själv sett det hända. Då hade jag en sjuk tur men många vänner och bekanta blev arbetslösa.

MWall skrev:

En lågkonjunktur senare så finns det tusentals arbetslösa utvecklare. Har själv sett det hända. Då hade jag en sjuk tur men många vänner och bekanta blev arbetslösa.

Precis så. Jag känner också några som blev av med jobbet. Till och med flera gånger. Och så kan det vara jättesvårt att hitta nåt nytt.
Jag har tack o lov klarat mig genom de senaste lågkonjunkturerna. Men det var nog ren tur och inget annat. Har aldrig förstått varför en del anser att en mjukvarruutvecklare sitter säkert. En del har inte ens a-kassa. Jag anser att de leker med elden.

Vad gäller hur bra det är att investera på börsen kortsiktigt - och långsiktigt - kanske denna historiska sammanställning kan vara nyttig - det är lite förvånande. :

http://archive.nytimes.com/www.nytimes. ... .html?_r=2

thebishop skrev:

Vad gäller hur bra det är att investera på börsen kortsiktigt - och långsiktigt - kanske denna historiska sammanställning kan vara nyttig - det är lite förvånande. :

http://archive.nytimes.com/www.nytimes. ... .html?_r=2

Denna graf går ju lite tvärs emot den allmänna uppfattningen. Folk stirrar gärna på de stora gröna blaffarna och glömmer bort de röda. 4,1% årlig avkastning under 20 år är helt klart mindre än vad de flesta tror, skulle jag vilja påstå.

mati skrev:

thebishop skrev:

Vad gäller hur bra det är att investera på börsen kortsiktigt - och långsiktigt - kanske denna historiska sammanställning kan vara nyttig - det är lite förvånande. :

http://archive.nytimes.com/www.nytimes. ... .html?_r=2

Denna graf går ju lite tvärs emot den allmänna uppfattningen. Folk stirrar gärna på de stora gröna blaffarna och glömmer bort de röda. 4,1% årlig avkastning under 20 år är helt klart mindre än vad de flesta tror, skulle jag vilja påstå.

De flesta tänker inte på att dra bort inflation och skatter. En del inflation är nog ett bra hjälpmedel för politiker. Folk tror det går bra för de får löneökningar och mer pengar. Det är dock inte alltid så att politiker kan kontrollera redskapet. De kontrollerar dock information om det och försöker där se till att folk tror att det är låg inflation, eller låg KPI för Sveriges del. Långsiktigt funkar inte detta dock då verkligheten alltid kommer ikapp.

mati skrev:

thebishop skrev:

Vad gäller hur bra det är att investera på börsen kortsiktigt - och långsiktigt - kanske denna historiska sammanställning kan vara nyttig - det är lite förvånande. :

http://archive.nytimes.com/www.nytimes. ... .html?_r=2

Denna graf går ju lite tvärs emot den allmänna uppfattningen. Folk stirrar gärna på de stora gröna blaffarna och glömmer bort de röda. 4,1% årlig avkastning under 20 år är helt klart mindre än vad de flesta tror, skulle jag vilja påstå.

Précis så, det är därför jag tycker den kan vara tankeväckande.