Henry Fords elbil

Ford_EV

ElectrantKring förra sekelskiftet, år 1900 var 38% av bilarna sålda i USA elbilar (och 90% av alla taxibilarna i New York.) Jämfört med dåtidens primitiva bensinbilar var elbilar rena drömmen att köra. Inget startvev (som kunde krossa din hand om du gjorde fel), och inget sot och oljekladd. Tro inte förresten att resten var bensinbilar: majoriteten, 40% av bilarna var ångdrivna! Det fanns inga bensinmackar – General Electric satte däremot upp massor av sina Electrant laddstolpar runt om i New York.

När Henry Ford hade utvecklat sin Ford Model T fick han ett nedslående bakslag hemmavid: hans fru Clara Ford vägrade köra den, utan fortsatte köra sin älskade Detroit Electric elbil. Hon tyckte ”det sker hundratals explosioner varje minut i den där bensinmotorn, tänk om nån utav dem går fel?”

Henry Fords granne och  nära vän var ingen mindre än Thomas Edison. Ford var anställd hos Edison när han började experimentera med bilar. Edison hade själv experimenterat med både elbilar och batterier.

Så sporrad av Edison (och troligtvis även sin egen fru) tillkännagav Henry Ford i Januari 1914 att ”Within a year, I hope, we shall begin the manufacture of an electric automobile. Mr. Edison and I have been working for some years on an electric automobile which would be cheap and practicable.”

Det är prototypen till deras gemensamma elektriska bil som du ser på bilden högst uppe. Karossen är en Ford Model T kaross, motorn och bensintanken har ersatts av batterier från Edison Storage Battery Company. Thomas Edison hade spenderat 3.5 miljoner dollar på att utveckla sitt nickel-järn batteri.

Bensindrivna Ford Model T kunde åka ca 20 mil innan tanken var tom – och på den tiden fanns det knappt några bensinmackar än! Eldrivna Ford Model T skulle få en räckvidd på 16 mil, och kosta ungefär $700 (mot bensindrivna modellens $500).

Vad som hände sedan finns det två olika versioner av:

Vissa menar att konkurrenterna var så rädda för den kraftfulla duon Ford-Edison att deras arbete konstant saboterades, och till slut kulminerade det hela i att laboratoriet där bilen utvecklades brändes ner.

Andra menar dock att bilens utveckling lades ner av mer simpla orsaker. Edisons batteri kunde visserligen lagra mer energi än blybatterier men kunde inte leverera lika höga strömstyrkor. Batteridrivna Model T kunde inte komma upp i mer än dryga 30 km/h – medan den bensindrivna hade en toppfart på det dubbla.

Hur som helst kom första världskriget emellan och satte stopp för utvecklingen. Alexander Churchward som var huvudingenjören för bilens elektriska system hoppade av projektet och blev vicepresident till nystartade ABC Starter Company som tillverkade nymodigheten startmotor. Efter första världskrigets slut hade de flesta bensinbilar fått startmotorer så man slapp veva igång dem. Bensinstationer började också sprida sig över kontinenterna. Elbilens glansperiod var för tillfället över…

…ända tills utvecklingen av laddbara batterier kom igång på 1990-talet.

Bookmark the permalink.