I går testade jag den sämsta elbilen jag någonsin åkt med, men den gav ändå mersmak inför framtiden.
Bilens specifikationer är inte mycket att skryta med. 16 kWh batteripack. 4 kW motor. 7 timmars laddning, ingen snabbladdning. Toppfart 20 km/h. Acceleration 0-100 endast om du knuffar den utför ett stup. 6 fruktansvärt obekväma säten ej avsedda för långfärd. Väldig spartansk inredning. Inga dörrfickor, ingen instrumentpanel, ingen ratt… vänta nu: ingen ratt?
Nej, ingen ratt. För elbilen jag teståkte heter Ligier EZ10 och är en självkörande minibuss. Franska tillverkaren visar upp den den här veckan i Kista, där intresserade kan teståka en kort sväng med den. Ljudlöst glider den fram till sin hållplats och öppnar sina dörrar.
När man stiger in möts man av 6 sittplatser á la SL-buss och plats för 4-5 stående passagerare till (eller en rullstol). En liten skärm visar namnet på nästa hållplats.
Dörrarna stängs och med en söt liten spårvagnspling åker fordonet iväg. Ljudet är väldigt passande för det är exakt vad Ligier EZ10 är: en virtuell spårvagn.
Första dagen bilarna anlände till Sverige åkte de franska ingenjörerna rutten den skulle ta en gång. Under färden spelade vagnens videokamera i nosen in färdvägen. När den sedan därefter ska åka rutten själv jämför den sin kameras bild med de inspelade och styr fordonet så den ska åka exakt samma rutt. Repeternoggranheten är på 3-5 cm berättar Institut Pascals utvecklingschef Michel Dhome som utvecklade systemet. Men vagnen kan färdas endast längs den inspelade rutten.
I alla fyra hörn av vagnen finns lasersensorer som detekterar hinder runt om bilen. Redan på 50 meters avstånd detekteras eventuella hinder och vagnen börjar sakta ner. Står hindret kvar i vägen stannar så EZ10 och väntar på att vägen åter ska bli fri. Människor och cyklister som kommer i vägen är inga problem. Den kan dock inte köra runt hinder, endast vänta ut dem. En felparkerad bil blir inte kul att träffa på. Sjudande stadstrafik klarar den heller inte av riktigt – provåkningarna sker på en avhägnad vägsträcka. När de två poddarna mötte varandra ute på vägen saktade båda två ner, men ökade sedan farten igen när de märkte att de kommer komma förbi varandra.
EZ10 har ingen fram- och baksida, den behöver inte vända i ändhållplatserna, den bara börjar åka åt andra hållet. Kameror och sensorer finns i vagnens båda ändar.
Även om den inte är den självkörande podden man kanske hade väntat sig visar EZ10 ändå vägen till framtiden. De franska ingenjörerna satte robusthet framför smidighet i trafiken. Vagnen är jätteduktig att följa inspelad rutt, den klarar sig med de naturliga märken som finns i omgivningen, behöver ingen målad linje eller magnetremsa att följa som andra liknande lösningar. Den klarar även viss trafik som samsas om samma utrymme. Men den är inte autonom i benämningen du matar in en adress och åker dit, utan ungefär som en autonom spårvagn utan spår.
Framtida självkörande poddar kommer mer och mer klara hinder i sin väg. Köra runt envisa hinder som inte vill flytta på sig, välja olika vägar, klara av mer och mer dynamisk trafik. Om säg tio år, kanske även snabbare än så, kan du kalla på en sådan autonom pod med din mobil och be den skjutsa dig vart du vill. Den podden kommer att ha en liten EZ10 begraven djupt djupt ner i sitt DNA och minnas den som sin sanna förfader.
Vi tackar vår medlem themax för hans initiativ med ett litet provkörningsevent för oss Tesla Club Sweden medlemmar!
