Vi elbilister släpar runt på en hel del kablar. Dels “laddkabeln” som trots sitt namn och stora “laddklumpen” på den inte innehåller någon egentlig laddare, och en Typ 2 kabel (till höger på bilden ovan) för att kunna ladda från publika laddstolpar.
Laddkabeln, på sitt internationella namn “EVSE” för Electric Vehicle Supply Equipment, brukar ha en vanlig stickkontakt på ena sidan som passar i vägguttag och en Typ 1 eller Typ 2 kontakt på andra sidan beroende på vilken slags elbil man har. Den kan användas till att ladda elbilen från vanliga vägguttag.
Vissa biltillverkare som Tesla har gjort vägguttaget utbytbart, med ett handgrepp kan man klicka loss den från sladden och klicka på ett trefasuttag till exempel. Eller ett blå CEE uttag, eller engelska, franska, amerikanska mm olika uttag beroende på var man vill ladda. Andra biltillverkare levererar sina EVSE med fast monterad väggkontakt, då får man istället köpa olika adaptrar.
På sladden finns så oftast en låda som folk brukar kalla “laddare” trots att själva laddaren som laddar batterierna sitter inuti bilen. Lådan innehåller istället elektronik som ska indikera till bilen hur många amper ström den får dra. Ibland kan man justera strömbegränsningen med en knapp, ibland är den fast på till exempel 10A. Har man tur innehåller boxen även skyddskretsar mot strömspikar, överspänningsskydd och jordfelsbrytare. Teslas box är extra avancerad då den känner av variationer på anslutningen och kan minska strömuttaget om ledningarna till vägguttaget är för klena. Klumpen sitter nära vägguttag-ändan av kabeln för att kunna stänga av strömmen och göra det mesta av kabeln icke-strömförande vid problem.
Vissa tillverkare, som till exempel svenska Charge-amps har lyckats miniatyrisera den elektroniken så klumpen på sladden blir mindre klumpig. (Men istället har de fast väggkontakt på sladden, ej utbytbart, så man måste ha med sig adapter om man vill ladda från trefasuttag eller utländska vägguttag.)
Som elbilist måste man även släpa med sig en sladd till, en Typ 2 sladd som är mycket enklare. 90% av den sladden är identisk med EVSE sladden, båda har exakt samma kontakt till bilen och flera meter av exakt samma kabel från kontakten. Enda skillnaden är egentligen att kabeln har ingen egen elektronikklump utan är just bara en rak kabel – och på andra änden av kabeln sitter istället ett Typ 2 uttag. Sådana kablar använder man till att ladda elbilen från publika laddstolpar. Där är det istället i stolpen som det sitter exakt samma elektronik som i klumpen på EVSE kabeln, elektronik som ska berätta för bilen hur mycket el den får dra och övervakar strömmen mot störningar. Själva bilen vet egentligen inte om den får ström från ett vägguttag med EVSE sladd där elektroniken sitter på sladden eller från en laddstolpe där elektroniken sitter i stolpen. I båda fallen får bilen samma signaler.
Men det är ganska så meckigt att släpa runt på två kablar, gärna två tjocka femmeters kablar, där fyra och en halv metrar av dem är exakt identiska.
Därför ser min drömkabel som elbilist ut så här:
En rejäl lång EVSE kabel, gärna en där elektronik-klumpen är miniatyriserad och behändig. Väggkontakten ska vara utbytbar mot trefaskontakt och massa andra kontakter och fungera ungefär lika behändigt som Teslas laddsladd där man kan snäppa fast olika kontakter beroende på vilket uttag man vill ladda bilen från.
Men sedan ska det även finnas ett Typ 2 kontakt som man ska kunna snäppa fast på kabeln! När man snäpper fast Typ 2 kontakten ska elektroniken i klumpen på sladden förbikopplas, ej användas. Sätter jag dit Typ 2 kontakten ska elektroniken i boxen känna av det och dra i ett relä som kopplar bort allt och kopplar kabeln endast som en vanlig rak Typ 2 laddkabel.
Då slipper man släpa runt på två olika kablar utan kan snäppa på väggkontakten på kabeln när man vill ladda från vägguttag, eller trefaskontakten när man vill ladda från trefasuttag – och i de fallen är sladdens box aktiv. Eller snäppa på Typ 2 uttaget när man ska koppla in bilen till en laddstolpe eller laddbox – och då känner kabeln av det, kopplar bort styrelektroniken på kabeln och låter laddstolpens signaler komma fram.
En kabel istället för två som förutom att de tar dubbelt så mycket plats i onödan i bagageutrymmet även kostar onödigt mer.
Egentligen är det så enkelt så man undrar varför har ingen gjort det än? Rent elektriskt går det. Med bibehållen säkerhet. Jag hoppas någon tillverkare nappar på idén och tillverkar drömkabeln. Vill ni veta exakta lösningen inuti styrklumpen är det bara å höra av sig till mig 😉
Vem blir först att ge mig min DreamCable™?
TCS ett år sedan: Ystad-Haparanda!
För ett år sedan åkte två journalister med en Tesla Model S klassiska sträckan Ystad-Haparanda på 23 timmar och 5 minuter. Talande för utvecklingen är att förra rekordet de slog var på 20 dagar. Och med dagens snabba utveckling av snabbladdarnätverket i Sverige skulle till och med en Nissan Leaf kunna åka sträckan på 27 timmar i teorin – mot 28 timmar 21 minuter i fjol.
