Snabbladdarnät

SNSLN2TCS ett år sedan:

I fjol publicerade vi en artikelserie i fyra delar om ett förslag till ett svenskt snabbladdarnät.

I första artikeln presenterades själva nätet:

120 laddstationer spridda över hela Sverige med 5-8 mil mellan laddarna.

En så pass tät nät av laddare skulle möjliggöra långresor med elbilar inte enbart mellan de stora städerna utan även mellan byar och småstäder på landsbygden. Att det skulle ge skjuts för elbilarnas intåg på landet vet vi redan genom att betrakta utvecklingen i Jämtland där ett väl utbyggt laddnät har gett upphov till en veritabel supermiljöbilsboom.

I andra artikeln presenterades stationerna:

Idag när någon placerar en snabbladdare någonstans ställer de oftast upp en enda snabbladdare. Är den trasig eller upptagen är man som elbilist ofta strandad: istället för att ha snabbladdat på 20-30 minuter och susat vidare får man långsamladda bilen i timmar innan man kan åka vidare.

För att kunna bli ett vettigt alternativ måste vi ha fler laddare på varje ställe. Istället för att ställa dit en ensam snabbladdare måste en hel station till med flera laddställen. Tesla har visat vägen med sina Superchargers där varje station har 6 eller 8 laddställen. Lösningen vi föreslår inspireras av samma tänk.

Central_charger

Ett centralt laddskåp med dussintals laddmoduler som betjänar 6 laddplatser samtidigt. Bilar som behöver endast litet laddeffekt (batteriet nästan fulladdat) använder sig av få laddmoduler, bilar som klarar hög laddeffekt kan få flera laddmoduler som samarbetar och levererar hög effekt. På så sätt kan man få en skalbar laddstation som kan ladda många olika slags elbilar med olika laddeffekt – samtidigt. Genom att lägga till fler laddskåp, laddmoduler och laddkontakter kan stationen byggas ut i framtiden till att klara ännu fler samtidiga bilar.

Tesla har genom sina Superchargers redan visat att genom att använda standardiserade laddmoduler kan man få ner priset på snabbladdarna och samtidigt höja deras tillförlitlighet. Om en laddmodul blir trasig kan de andra fortsätta ladda bilarna utan att kunderna knappt märker något.

Laddstationerna skulle kunna placeras i närheten av bensinstation, restaurang eller köpcentra så resenärerna kan utnyttja faciliteterna där. Många bensinmack skulle nog vara intresserade när de inser att elbilister då kommer stanna i 20-30 minuter hos dem och sitta och fika i de caféavdelningar som fler och fler av bensinstationerna idag utrustas med.

Tredje artikeln tog upp ekonomin: Vem ska betala för allt detta? Skattebetalarna?

Vi föreslog att det nationella snabbladdarnätet skulle finansieras av elbilisterna själva. För varje såld elbil skulle 4,000 kronor av bilens pris gå till utbyggnaden av snabbladdarnätet. Pengarna som samlas in läggs i en fond.

De privata aktörer som vill bygga snabbladdare skulle få pengar från fonden, 2.6 miljoner kronor per station. Det sägs att en komplett Tesla Supercharger station med 8 laddstolpar kostar ungefär 1.5 miljoner kronor att anlägga. Kommunerna skulle kunna förbereda färdiga områdesplan och bygglov av de 120 platser där laddstationer ska byggas. Elleverantörer skulle kunna planera och förbereda elanslutning till platserna. Med en så förberedd system skulle laddnätverket snabbt kunna byggas ut över hela landet. Allt är förberett: platsen där det ska byggas, bygglov, finansering.

Fjärde artikeln tog upp framtiden: där är vi nu

Inte mycket har hänt under året som har gått. Snabbladdare poppar upp runt om i landet – men så gott som alltid endast en enda laddare per ställe och oftast längs motorvägarna. Glesbygden väntar fortfarande på elbilsrevolutionen – och den väntar på infrastrukturrevolutionen.

För att förslaget inte ska falla i glömska tar vi nu upp den igen. Läs igenom artikelserien och kommentera den gärna antingen på originalsidorna eller här nedan!

Del 1 nätetDel 2 stationernaDel 3 finansieringenDel 4 framtiden

Tagged , . Bookmark the permalink.