Tre år med Leif

Ni som följer dessa sidor vet kanske att undertecknad inte kör en Tesla (väntar på min Model 3), utan en Nissan Leaf. Som ganska snabbt fick namnet ”Leif” trots att bilen är en uppenbar tjej, hon pratar till oss med kvinnlig röst (navigatorn). Tycker du det är konstig att en tjej kan heta Leif lever du i fel årtusende ;-)

Det var tre år sedan jag köpte henne, men årsmodellen är från 2013, jag köpte henne begagnad. (Usch så fult ord, kan vi inte bara säga ”hon har haft en tidigare relation” eller liknande?) Sammanlagt är hon alltså fem år gammal. Och även om man inte ska diskutera damers ålder börjar hon med fem år och över 6000 mil bli medelålders när det gäller bilar.

Batterierna

Enligt vissa skulle det vara ungefär nu man skulle behöva skaffa nya batterier till en elbil. Så hur håller sig Leifs batterier? Det finns ett enkelt och ett lite mer krångligt sätt att få reda på det.

Enkla sättet är att slå på tändningen och kolla batteristapeln. Nissan har en fiffig lösning där det som ser ut som skalan på batteristapeln faktiskt berättar hur batteriet mår. Från början finns det 12 staplar som visar batteriets laddning. Med åren när batteriet tappar kapacitet minskar antalet staplar på skalan till först 11, sedan 10, etc.

Leif har fortfarande alla 12 staplarna kvar, batterierna har inte tappat en enda stapel än efter 5 långa års användning. Jag har tagit hand om hennes batterier men innan dess, i hennes förra förhållande körde hon som hemtjänstbil och vad de gjorde mot hennes batterier då vågar jag inte ens tänka på. Hon har alltså alla staplar kvar, men betyder det att batterierna är helt som nya? Njae, inte riktigt. Alla staplarna är kvar men jag märker att den översta stapeln räcker inte lika långt som den förut gjorde. När Leif kom till mig, när hon var bara två år räckte laddningen i översta stapeln till över en mils körning. Nu högst en halvmil. För att ta reda på exakt hur mycket kapacitet hennes batterier har tappat finns det ett lite krångligare mätsätt: anslut en dongel till hennes ODBII port och läs av lite värden mha en app som heter Leaf Spy.

Med hjälp av ODBII dongeln och appen kan man avläsa batteriernas State-of-Health, SOH. Min fem år gamla Leaf har 88% SOH. Hon har alltså tappat 12% batterikapacitet under dessa år, hon kommer 12% kortare än när hon var splitter ny.

Men det behövs verkligen mätinstrument för att märka batteridegraderingen. Till vardags märker jag ingenting av det, jag kör ju kortare än så. Det är först vid långfärd det påverkar, Leif kom drygt 12 mil på en laddning i motorvägsfart förut – nu knappt 11.

(Inom parentes kan jag nämna att Nissan fuskar lite, första stapeln av 12 försvinner efter 15% minskning av batterikapaciteten – men efterföljande staplar indikerar bara 6.25% batterikapacitet var. Så första stapeln tar dubbelt så lång tid att tappa som de andra.)

Laddare, laddare, laddare!

Leifs ålderskrämpor, den förlorade milen räckvidd kompenseras dock mer än väl av alla dessa nya laddare som dyker upp överallt! Stockholms innerstad har nu fler snabbladdare än bensinpumpar och även längs motorvägarna är det lättare att hitta snabbladdare nu än för bara ett år sedan. Åker jag längs E4 eller E18 kan jag välja och vraka bland snabbladdarna och hoppa över flera av dem längs vägen, även med Leifs lilla räckvidd. Därför kan jag stolt säga att trots minskad räckvidd har jag använt Leif för alla långresor i år – något jag inte kunde göra förut.

Jag har nu två snabbladdare på ”krypavstånd” hemifrån, bara 7-8 km från mig: CLEVER i Barkarby – och Sveriges bästa laddstation med hela tre snabbladdare bredvid varandra vid Lidl i Kungsängen. Gissa vilken affär som är min nya favorit nu?

Första stora felet

Under året som har gått råkade jag ut för första stora felet med Leif. Jag var rädd hon skulle behöva bärgas och besöka verkstad. Vad som har gått sönder? Naturligtvis det som slits mest på en elbil. Nej, inte avgassystemet för det finns ju inte. Inte kopplingen heller, eller växellådan, eller kamrem eller sånt. Inte batterierna eller elmotorn heller. Det som slits mest på en elbil är – laddluckan! På Nissan Leaf är det en spak i kupén som via en vajer öppnar luckan fram i bilens nos. Vajern började kärva, luckan öppnades inte när jag drog i spaken. Och då kan man ju inte ladda. En löjlig vajer gör hela bilen obrukbar. Vad jag gjorde? Sprejade lite 5-56 på vajern och ruckade den fram och tillbaka – nu funkar allt igen!

Vindrutan

Börjar se fördjävlig ut, med massor med stenskott och tre(!) sprickor. Dags att byta när stenskottsäsongen är över. Det blir första stora utgiften på tre års ägande. Hon har aldrig varit på verkstad, aldrig behövt byta någon del. Det enda jag hittills har kostat på henne var ett par nya vindrutetorkare. OK, visst, jag bytte från dubbdäck till dubbfritt – men bara för att dubbsmattret höll på att göra mig galen i en tyst elbil.

Vänsterprassel

Som motorjournalist har jag ”bedragit” Leif med flera andra elbilar. Vissa bara flyktig affär, vissa längre förhållanden på en vecka eller så. Men det är fantastiskt hur bra gamla damen håller sig! Opel Ampera-e var en enorm besvikelse som bevisade att räckvidd är inte allt. Bilen är så plastig och dålig att man vill inte åka långt med den. En vecka med BMW i3 och dess omöjliga bakdörrar fick hela familjen att utbrista ”äntligen Leif igen!” när vi bytte tillbaka – inget bra betyg för BMW. Men jag måste erkänna att jag har sneglat både en och två gånger på nya Leaf, att överge Leif för hennes yngre syster. Men förhoppningsvis får jag min Tesla Model 3 inom ett år nu och tills dess kommer Leif mer än duga.

Varm och skön och redo för äventyr

Varje morgon väntar hon på mig varm och fulladdad, redo för dagens alla äventyr. Med timer slipper jag komma ihåg att förvärma (otroligt att Tesla fortfarande saknar det) och laddnivån 80% räcker med råge till all vardagskörning.

Leif börjar bli medelålders, hon har haft första krämpan med laddluckan, och batterierna är inte heller det de var i hennes ungdom om man tittar riktigt noga. Men hon tuffar oförtrutet på och har aldrig lämnat mig i sticket.

Därför älskar jag henne så.

 


TCS ett år sedan: Två år med Leif

TCS två år sedan: Ett år med Leif

TCS tre år sedan: Nissan Leaf provkörd

(Skönjer du ett mönster här?)

Tagged , . Bookmark the permalink.