Två år med Leif

Morning

Ni som har följt denna nyhetsblogg en längre tid kommer kanske ihåg att för två år sedan skaffade jag en Nissan Leaf elbil. Ganska snabbt fick hon namnet ”Leif” i familjen, som trots sitt manliga namn pratar till oss med kvinnoröst (navigatorn). En liten el-transa. Så hur har året gått, hur har vår relation mognat?

Ska jag sammanfatta året i ett enda ord blir det:

Laddat!

Det ploppar upp laddstolpar och snabbladdare runt om i landet nu som svampar ur höstfuktig skogsmull. De begränsningar man haft på grund av bilens fjuttiga 12 mil verklig räckvidd försvinner mer och mer.

Stolpar, stolpar, stolpar

Förut fick man jaga laddstolpar om man skulle någonstans i Stockholm. Nu blir man snarare förvånad om ett köpcentra fortfarande inte hade skaffat laddstolpar. Och alltmer ofta råkar jag ut för att jag irrar runt på någon överfull parkeringsplats och håller på att ge upp hoppet om att hitta plats – när jag plötsligt hittar lediga rutor, med laddstolpar! Inte nog med att jag får egen exklusiv plats, jag får oftast gratis laddning också! Känns som om de plötsligt rullat ut röda mattan.

Laddare, laddare, laddare

Samma sak med snabbladdare. Visste du att det nu finns fler snabbladdare i Stockholm än bensinmackar? Jag bor i förorten Kallhäll en bra bit nordväst ut från Stockholm. Förut krävde en tur-och-retur åktur till de södra förorterna, eller Södertälje, en del planering. Nu är det bara å åka. Samma sak med om jag ska åka någonstans utanför stan. E4 söderut är nu så överetablerat med snabbladdare att jag kan börja bete mig som fossilbilist och välja och vraka bland laddarna. Ska vi stanna vid Fortum eller CLEVER? Vilken laddplats har trevligare omgivning, bättre service? Förut var man tvungen ta vad som fanns – de dagarna börjar bli förbi.

Bilar, bilar, bilar

Antalet elbilar har också exploderat! Förut var det ett stort nummer om man såg en annan elbil i trafiken. Nu gäspar man åt alla Teslor som susar runt inne i stan. Och Leaf, Zoe, i3, de är överallt! Om en (framåt) parkeringshus eller köpcentra förut hade 10 laddstolpar var typ 9 av dem upptagna med ICE-bilar – vanliga bensinbilar. Nu är stolparna istället upptagna av elbilar och laddhybrider!

Mindre ICE-ing?

När en bensinbil ställer sig på en laddplats och blockerar heter det på engelska ICE-d (efter Internal Combustion Engine, förbränningsmotor). Förut var det ett enormt problem med att de få laddplatser som fanns oftast var upptagna av bensinbilar. Jag vet inte om det beror på att folk har lärt sig, eller för att det finns fler laddplatser nu, eller om jag bara helt enkelt lurar mig själv, men det känns som om problemet med ICE har börjat minska? Jag hittar iaf oftare laddplats nu som inte är blockerade.

Bilar, bilar, bilar… bilar, bilar, bilar

Senaste året har jag till och med råkat ut för att vi är lite för många elbilar. Eller för få snabbladdare, beror på hur man ser det. Men förut har det knappt hänt att man ens träffat någon annan vid en laddare. Nu har jag flera gånger råkat ut för att när jag anländer till en snabbladdare står det redan någon där och laddar, och jag får vänta. (Ack vad avundsjuk man är då på Tesla Supercharger-stationer med 8 laddare bredvid varandra!) En gång har jag till och med råkat ut för att medan jag väntar så kommer det en elbilist till, och ställer sig bakom mig i kö! Det är svårt att säga exakt hur ofta det händer att vi blir fler på en snabbladdare (jag kanske borde föra statistik?), men säg kanske 10%? (Eller tog jag i nu? 5%?) Det gäller att utbyggnaden av laddstationer orkar hänga med i snabba ökningen av antalet elbilar!

”Min” snabbladdare

Ett stort lyft i mitt liv som elbilist blev när CLEVER öppnade en CHAdeMO snabbladdare 7 km från där jag bor. Plötsligt använder jag snabbladdare inte enbart för långresor utan ibland även till vardags! Förut om jag hade åkt runt lite extra på jobbet (åkt iväg lite längre bort på nån möte eller lunch) och kom hem kunde vi sen inte åka någonstans på kvällen. ”Bara 2 mil räckvidd kvar, måste ladda i 5 timmar, tyvärr det blir inget.” Nu kan jag bara svänga förbi snabbladdaren och på en kvart få tillräckligt med kräm i batterierna för kvällens extra åktur! Frugan har till och med lärt sig att säga till mig om extra kvällsplaner på väg hem från jobbet – jag åker förbi laddaren på väg hem. Plötsligt kan jag ”bete mig som en fossilbilist” och svänga förbi macken för att ”tanka” ;-)

Ladda hemma

Men att behöva toppa upp händer endast ytterst sällan. De 6-8 mil jag brukar köra per dag klarar Leif galant i alla väder. Trots att jag bara laddar henne till 80% varje natt. Varje morgon väntar hon sedan på mig laddad och varm (hon har timer för värmen, otroligt att Tesla fortfarande saknar det). Om jag bara kunde lära henne koka kaffe också…

Vinter

Inför vintern överraskade jag Leif med nya vinterdäck. Istället för dubbdäcken som höll på att göra mig galen med sitt smattrande fick hon nya sköna tysta fina odubbade vinterdäck. Ack vilken lycka! Jag har i hela mitt liv använt dubbdäck på vinter, var en riktig ortodox dubbdäcksfundamentalist, men med de nya däcken insåg jag att dubbarna fanns där bara för att kompensera för bensinmotorns brister. En elbil med sin mycket mer precisa drivning av hjulen behöver inga dubbar för att klara sig!

Jag älskar att kunna starta värmen med mobilappen! Kan även göra det när bilen inte är ipluggad, det ”kostar” mig en ”batteriplupp” av 12 – väl värt den milen minskad räckvidd det innebär. Däremot skulle jag vilja ha en app som påminde mig om att starta bilen med appen – alldeles för ofta kom jag fram till en iskall Leif och insåg att jag glömt slå på hennes värme! Tur att det är timer på morgonen -då är hon alltid varm och go- det är ”bara” övriga tider på dygnet jag skulle behöva plugga in några extra megabyte minne i min hjärna.

Batterierna

Leif är nu ganska exakt 4 år gammal (registrerad i April 2013). Jag har haft henne i två utav de åren. Allt som allt har hon kört 5000 mil, och batterierna är som nya. Jag har inte märkt någon försämring alls, alla tolv batteristaplar är kvar och översta stapeln kan jag fortfarande köra en dryg mil på. (Nissan Leaf har annars en föredömlig display av batteristatus: när batterierna blir sämre försvinner segment efter segment av de 12 batteristaplarna så om en gammal Leaf har bara 11 eller rent av 10 staplar kvar ser man att batteriernas kapacitet har försämrats.) Är det inte nu batterierna skulle vara helt slut enligt förståsigpåarna?

Problem

Även i år hade jag dock en åktur där jag skamset lämnade Leif hemma och tog frugans bensin-Kia istället. Vi skulle åka skidor på Romme Alpin i Borlänge och istället för en timmes extra omväg förbi laddarna i Västerås, Fagersta, Ludvika tog vi kortare vägen förbi Enköping och Avesta. Bensinbilsfamiljen vi åkte tillsammans med ville liksom inte åka omvägar. Snälla E.ON, CLEVER, Fortum, Vattenfall eller någon: fixa en snabbladdare i Hedemora så jag slipper skämmas nästa år!

Det jag inte saknar

Ett ord: dragkrok.

I fjol skrev jag att det jag mest saknade på Leif var dragkrok. Kunna frakta löv, grenar, möbler och skrot behöver man som villaägare. Jag till och med köpte en totalt regelvidrig ful-krok från USA. Några som säljer dragkrok där till Leaf som varken Nissan eller Trafikverket godkänt. Men dragkroken ligger fortfarande och samlar damm i garaget. På nåt sätt har jag aldrig orkat lägga några timmar -säkerligen kryddade med saftiga svordomar- att palla upp bilen, krypa in under och montera dragkroken. Hellre har jag stoppat grenarna i sopsäckar och kört två-tre vändor till tippen. Nu börjar jag tvivla om jag någonsin kommer besudla mitt samvete med ful-kroken.

Tesla Model 3

Jag köpte Leif att hon på nåt sätt skulle duga fram tills jag kunde skaffa en Tesla Model 3, vilket även dekalen bakpå bilen säger. Redan efter några månader märkte jag hur långt man kommer även med 12 mils räckvidd. Senaste året har verkligen bevisat för mig att laddinfrastrukturen är långt viktigare än räckvidden.

Tesla Model 3-s mycket längre räckvidd kommer inte påverka min elbilsbeteende till vardags. Förutom att CLEVER kommer tappa en kund på sin snabbladdare i Barkarby där jag ibland (ganska sällan) toppat upp batterierna nu, som jag skrev ovan. Men den kommer underlätta semesterresorna och de få dagar jag ger mig ut på längre turer. Till Borlänge till exempel.

Men det jag sett av Tesla Model 3 när jag teståkte den gör ändå att längtan efter den är stark. Förutom ett yttre som inte får ögon att blöda, och större batterier, kommer Model 3 även erbjuda tillgång till ett europatäckande snabbladdarnät, fina kupé- och bagageutrymmen, modernare finesser – och autopilot. Är det nåt jag saknar på Leif idag är att våga släppa ratten och låta henne åka själv.

Men jag älskar henne i alla fall.

 


TCS ett år sedan: Ett år med Leif (duh)

För ett år sedan var jag chockerad över hur väl Nissan Leaf passar mina behov.

 

Tagged . Bookmark the permalink.