SwedishAdvocate skrev:
De där människorna har rent objektivt fel.
Varför ska man ta hänsyn till det?
I princip helt rätt. Men det är inte riktigt lika enkelt. Det är ett litet samhälle jag bor i, utsträckt över en mil, med några hundra invånare och ett par handful direkta grannar. Med direkt granne menar jag någon/några kilometer. Alla känner alla, och det pratas en massa skit såklart. På senare år har allt fler slutat heja på mig, och av en händelse sammanfaller detta med tidpunkten när jag skaffade en Tesla och strax därefter började tapetsera hela ladugården med solceller, vilket ju är ytterst synligt för alla. Det faller inte alla i smaken, framförallt inte när medelinkomsten häromkring ligger på typ halva min inkomst. Jag har kanske blivit lite för "rik" för att vara accpeterad. Så länge jag ansågs vara en fattig invandrare utan jobb så gick det bra. Men jag jobbar som egenföretagare alltid hemifrån, vilket innebär att folk kan se mig mitt på dagen när jag rastar hundarna eller så. Hur kan jag ha råd med allt detta när jag inte ens jobbar? Jag har hört detta.
Det finns en del knepiga typer här. De dras väl ut på landet, eller så märks de bara av tydligare. Ingen aning. En granne har t.ex. vid flera tillfällen försökt köra på mig och sambon när vi gick med hundarna. Han missade bara med någon decimeter. Första gången trodde vi såklart att det var ett misstag. Andra och tredje gången förstod vi att det var avsiktligt. Nu hoppar vi i diket när vi ser att han kommer med sin vita bil. Att han är störd råder ingen tvekan om, men vad hjälper det liksom.
En annan granne har försökt att köra på en av mina hundar när jag var ute och gick. Jag kunde i sista sekunden rycka i kopplet så idioten missade med ett hårsmån.
En kärring har en gång polisanmält mig och påstått att jag tjuvjagar genom att hetsa mina hundar på älgar. När polisen kom (ja, då kom de!) bad de till sist faktiskt om ursäkt när de insåg att detta var fullständigt taget ur luften utan någon som helst verklighetsförankring.
Det är på den nivån förstår du. Jag sticker ut för mycket, och det är inte bra.
Alla är ju tack och lov inte så. Det finns vettiga grannar också, och såklart de som inte bryr sig. Annars hade man ju kanske inte velat bo här.
Jag skiter i stort sett i vad folk tror och tycker. Men det är bäst att inte procovera mer än nödvändigt.