Elof skrev:
Ja, alltså jag tycker ju inte att inkompetents och avundsjuka är bra grejer. Jag tvivlar bara på att det är så mycket vanligare här än någon annanstans.
Hur kan det komma sig att så många högutbildade väljer att bli politiker i Tyskland? Är det bra betalt?
Nej, det tror jag inte. Det är snarare så du
måste vara hyfsat högutbildad om du vill bli politiker. Det gäller iofs vilken maktposition som helst. I Sverige får man ju ibland intrycket att det plockas folk lite random från gatan, spelar ingen större roll vilken bakgrund de har. Det tyska samhället är mycket mer hierarkiskt än det svenska. Utbildning värderas jättehögt. Det är en viktig statusmarkör. Det är därför så många skyltar med sina akademiska titlar. Samtidigt är skolsystemet inte lika flexibelt som det svenska där du kan plugga vad du vill när som helst i livet, gratis dessutom. I Tyskland bestäms redan efter grundskolan, som bara är fyra år, vilken väg du ska gå. Man får välja mellan gymnasiet, realskola eller folkskola. Då är man alltså 10-11 år gammal.
Klarar du inte att komma in på gymnasiet så har du nästan förlorat möjligheten att plugga på universitetet senare i livet. Man kan "plugga ikapp" i viss utsträckning, men det är inte särskilt många som gör det.
Du har alltså en strikt indelning av befolkningen i tre lika stora kategorier kan man säga. De som gått gymnasiet och troligen blivit akademiker. Det är dessa personer som får höga poster i samhället, chefer, politiker osv.
Sen har du alla (majoriteten kanske?) som gått realskolan som sedan gått någon form av lärlingsutbildning, kanske utbildat sig vidare senare, och längst nere, ja folkskolan då. Ett mycket mer utpräglat klassamhälle alltså.
Det är en helt annan kultur än här i Sverige. Det finns såklart nackdelar med båda systemen.
