Oppdal-Røros-Hälsingland, dag 9
Frukosten serverades fram till 10 och vår vana trogen stretchar vi sluttiden vid hotellfrukost. Inga tidiga morgnar på semestern! Oppdal Turisthotell var ett bra val – inte bara det att hotellrummet kostade 1300:- inklusive frukost för 4 personer, utan att de också lät elen ingå över natten. Frukosten innehöll både bacon och ägg och norsk mesost förutom den klassiska, så hela familjen var nöjd.
På väg till Alvdal går vägen högt...
Nattens laddning hade givit oss 27,3 kWh på 13 timmars parkering – avresa med 67%. Långt mer än nödvändigt då vi planerat åka söderut från Oppdal över fjället för att ta oss till Alvdal för att äta glass (glass är perfekt att äta under supercharging – man hinner precis klar innan bilen riskerar börja samla på sig idle fee). Att vi valde Alvdal berodde på slumpen, men väl där såg vi att man kunde åka upp till toppen på Tronfjället – 1600 meter upp! Tyvärr visade det sig att det var videoövervakad bompeng. En klassisk gammal sparbössa för 150 Norska Kronor. Jag har inte använt kontanter i Sverige på åratal. Än mindre Norska Kronor. Men man kunde Vippsa! ... Det blev till att vända tillbaka. SÅ kul var det säkert inte ...
I Pippis fotspår!
Nåväl. Vi ställde GPS på Røros där vi tänkte äta och springa i Pippi Långstrumps fotspår (ni minns vinterscenerna va?). Vi valde att parkera på Coops parkering där det finns både snabbladdare och 22kW AC. Vi kopplade in oss på den (kostar en krona minuten) eftersom vi inte behövde mycket för att ta oss hem sen, och dessutom ville jag inte gå och flytta bilen.
25 grader i luften så det tog att tag att finna en restaurang med uteservering i skugga. Men vid Bergstadens Hotell finns Peder Hiort Mathus. Barnen tog kända rätter som pizza och hamburgare, medan vi vuxna högg in på varsin Pita med renskav och vitlöksdressing. Mycket gott!
Efter den lilla promenaden och lunchen var vi tillbaka vid bilen efter 1,5 timme. Alltså 90:- för att ladda från 70 till 90% (ungefär 3 NOK/kWh). Den dyraste laddningen vi gjort under resan, men NÅT ska man ju betala för att ladda elbil också...
Från Røros var det sedan en helt odramatisk färd på 27 mil ner till Kårböle. Visst, det kryllar av renar efter vägarna i början så det gäller att vara alert. Men en bit in i Sverige så höjs hastighetsgränsen till 100 km/h i alla fall, och då känns det som att det går galet fort efter alla småvägar i Norge.
Vi stannade på den nya laddaren som Ljusdal Energi satt upp vid den nedlagda bensinmacken (kan vi skönja en trend här?) mitt emot Värdshuset Pilgrimen. Ligger perfekt placerad för den som får ångest över kö i Sveg (innan SuC där är klar). Tyvärr har de bara byggström just nu, så den levererar max 25kW. Vi hade ju absolut tillräckligt för att ta oss tillbaka till utgångspunkten så det blev bara en kortare test för att kolla att den fungerar (och lägga upp en bild i tråden om snabbladdaren i Ljusdal). Ljusdal Energis laddare i Ljusdal och Kårböle är fortsatt gratis att använda.
Tillbaka igen i torpet i Hälsingland kopplar vi in 16A trefas och konstaterar att vi kört 289 mil på nio dagar, haft en effektivitet på 95%, kört bil i 38 timmar och använt 419.31 kWh – i genomsnitt 145 kWh/km. Inte en enda gång har vi varit rädda att bli stående med lite batteri. Inte en enda gång har det varit kö vid någon laddare. Vi har vaknat varje morgon med tillräckligt med batteri för att tillbringa åtminstone ett par timmar i bilen innan vi behöver ladda. Vi kommer i morgon passera 2000 körda mil med bilen (på fyra månader). Jag vet att jag snart måste höja försäkringsgränsen på körda mil från 3500 mil per år, men det är det definitivt värt!
Av dessa 2000 mil har jag superladdat 500 – resten är på destinationer och hemma. Tack vare de som använt min referenskod så kommer jag kunna superladda gratis långt in på 2020. Det måste ju firas med fler långreseberättelser så småningom!
