TeslaClubSweden.se

Tänkte att jag gör en egen tråd här för podden för att inte ta upp den i alla andra trådar hela tiden

Www.rymdkapseln.se/podcast

I dag finns det ett nytt avsnitt
Avsnitt 2
Där vi pratar spaceX BFR och ”mån planen”

Det skulle inte skada att på rymdkapseln.se lägga till en länk till rymdkapseln.se/podcast.

Jag var inne på huvudsidan och letade och letade efter avsnitten...

Ja hemsidan är dålig för tillfellet, jag kan inte röra den utan att de blir ett till tomt avsnitt i streamen.
Att jag sen kan ungefär lika mycket om hemsidor som den genomsnittliga mormor greta hjälper inte direckt.

Jag har en polare som ska kolla på hemsidan åt mig då hoppas jag att den blir lite mera användbar

Kalle skrev:I dag finns det ett nytt avsnitt
Avsnitt 2
Där vi pratar spaceX BFR och ”mån planen”

Jag hör att dom fortsätter lura folk om 3D print i metall. Det är genialiskt att kunna 3D printa, men man måste designa för 3D print. Tugget om att man kan göra allt är helt enkelt inte sant. Man stöter på ungefär samma begränsningar som man gör med traditionell tillverkning. När du printat ditt fina formsprutningsverktyg med kylkanaler som inte går att bearbeta fram, hur får du ut allt metallpulver? -Det går inte! Det kunde dom inte svara på, men ändå fortsätter dom med samma tugg i sina föreläsningar.

3D print är idag, är framtiden, är väldigt häftigt men det har enorma brister och utmaningar också.

Det 3D printing främst konkurrerar med är gjutning. Här finns det stora vinster att göra både desigmässigt och ekonomiskt. Ett exempel är implantat där det går att skapa en bra design för inväxtning av ben, både billigare och mer precist än på ”traditionella sätt”. Dessa implantat behöver bearbetningen ytor där det sker mekanik emot andra implantat delar tex en höft led. På samma sätt kan kyl/värme-kanaler designas inne i den printade detaljen som inte behöver bearbetning för att fungera.

LarsL skrev:På samma sätt kan kyl/värme-kanaler designas inne i den printade detaljen som inte behöver bearbetning

Absolut, men du får inte ut pulvret. Vilket gör teorin obrukbar praktiskt. Du måste på ett skarpt sätt designa för den printer du ämnar använda, precis som du måste designa en pryl som skall bearbetas fram efter den maskin som den skall tas fram i.

Självklart måste detaljen vara designad för att klara det du vill åstadkomma och på ett sätt som så att den går att tillverka. För designer här nere på jorden behöver vi lära upp nya generationer designers på 3D printing så att de kan utnyttja tekniken fullt ut. Det mest fantastiska är ju om man kan bygga saker som inte går att göra på annat sätt, både när det gäller form och material, en del material är ju omöjliga/svåra att gjuta och bearbeta.

I rymden finns det väldigt många annorlunda problem med att printa. Den friflytande printingen som Kalle föreslår kräver en liten annan taktik än den vi använder här. Du behöver då tillföra pulvret direkt till smältan, jag säger pulver för det är förmodligen lättare att få fram än tråd.
De första 3D skrivarna i rymden kommer, gissar jag, bygga hus på månen eller mars. Hus har ju i alla tider byggds additivet så egentligen inget revolutionerande där. Min danske är då att man sprutar ut ett byggmaterial i strängar ovan på varandra tills du lyckats färdigställa ett komplett hus.
På månen skulle det också vara möjligt att använda pulverbaserade skrivare. Även om gravitationen är låg där så finns den i alla fall. Ute i en om loppsbana skulle pulvret hamna lite överallt och ska hyggligt mycket kaos.

Visst finns det begrensningar, men lur tycker jag det inte är. De fina är ju att det är andra begränsningar med 3D printing en va man har med ljutning eller cnc.
De finns ju även ganska anolunda tekniker innom 3d printning med lite anorlunda fördelar och begrensningar ochså.

Den du tänker på med pullver kvar i kanalerna är PBF (powder bed fusion) och där använder vi tryckluft för att få ut pulvret ur kanalerna, så inte särskilt svårt faktiskr
Och eftersom vi använder det i produkter redan är de ju defenitivt inte lur.

Men de finns även en spennande teknik som heter LMD (laser metal deposition) eller DED (directed energy deposition) där sprutar man på matrialet som ett pulver i argon gas och smälter det med en laser i munstycket, problemet där är att de har lite dålig koll på smält polen så finnishen och presitionen blir lite lidande. De är ännu svårare med tråd (istellet för pulver) av samma anledningar.
Men här forskas det ganska mycket med attlåta en dator kontrolera smeltpolen i realtid för att kunna få till en bra trådmatad LMD. (Mycket billigare med tråd, och du slipper damm)

De fina med rymdstationer i min speculation och när det gäller de stora strukturer är ju att det inte är jätte noga med tolleranserna (mm tolleranser borde ju räcka när man pratar km stora strukturer )

Fördelen med tyngdlöshet är ju att behovet av stöd är betydligt mindre, om man har kontroll på smältan så klart.