Visst finns det begrensningar, men lur tycker jag det inte är. De fina är ju att det är andra begränsningar med 3D printing en va man har med ljutning eller cnc.
De finns ju även ganska anolunda tekniker innom 3d printning med lite anorlunda fördelar och begrensningar ochså.
Den du tänker på med pullver kvar i kanalerna är PBF (powder bed fusion) och där använder vi tryckluft för att få ut pulvret ur kanalerna, så inte särskilt svårt faktiskr
Och eftersom vi använder det i produkter redan är de ju defenitivt inte lur.
Men de finns även en spennande teknik som heter LMD (laser metal deposition) eller DED (directed energy deposition) där sprutar man på matrialet som ett pulver i argon gas och smälter det med en laser i munstycket, problemet där är att de har lite dålig koll på smält polen så finnishen och presitionen blir lite lidande. De är ännu svårare med tråd (istellet för pulver) av samma anledningar.
Men här forskas det ganska mycket med attlåta en dator kontrolera smeltpolen i realtid för att kunna få till en bra trådmatad LMD. (Mycket billigare med tråd, och du slipper damm)
De fina med rymdstationer i min speculation och när det gäller de stora strukturer är ju att det inte är jätte noga med tolleranserna (mm tolleranser borde ju räcka när man pratar km stora strukturer

)