Finansiera med bolån och amortera så lite som möjligt?

[fth]

Prova räkna med att börsen kraschar, du blir utan jobb och bostaden tappar mkt i värde.
Hur skulle du gjort då?

Jag tror det är extremt få som har den typen av marginaler i sin ekonomi.

Skulle allt detta ske så måste man nog göra stora förändringar, oavsett hur man finansierat sin bil.

/fth

Ja, och då känns det nog bra att ha räknat på det scenariot på förhand. Då vet man vad man behöver göra.

Det finns ju också en gräns för vilka ”worst case scenarios” man rimligen kan gardera sig för.

Det finns ju t.ex väldigt få som kan reservera utrymme för ditt scenario i sin ekonomi, dom flesta skulle ju med den marginalen inte kunna köpa vare sig bostad eller bil.

/fth

[Credde]

Bortser man från förväntningen att göra en hacka på börsen för att betala av bilen efter tre år så är upplägget med att lägga bilen på huslånet inte dumt, även om jag personligen inte hade belånat mer än 50% av bilens värde.

Att lägga bilen på huslånet är inte så dumt om man amorterar av på den del som rör bilen. Om man inte gör det, vad då nästa gång man ska ha en bil och lägger den på huset.

[OfarligTesla]

Låter vettigt, så länge man inte bränner pengarna annars så bör man amorterar så lite man kan på bolånet (dvs inte alls om reglerna tillåter). Sen skall man ju aldrig räkna med framtida avkastning på pengarna så du måste ju klara livet även utan att börsen går upp på 3 års sikt.

[truongio]

Prova räkna med att börsen kraschar, du blir utan jobb och bostaden tappar mkt i värde.
Hur skulle du gjort då?

Gissar att man får kanske behålla bilen alternativt ha en buffer så att man kan betala av lånet om det krisar. Dock ser jag detta som ett extremt osannolikt scenario och om det skulle mot all förmodan inträffa så har man nog större problem än billånet. Kan man inte också förlänga lånet och betala av räntan och hoppas på bättre tider?

[truongio]

Bortser man från förväntningen att göra en hacka på börsen för att betala av bilen efter tre år så är upplägget med att lägga bilen på huslånet inte dumt, även om jag personligen inte hade belånat mer än 50% av bilens värde.

Att lägga bilen på huslånet är inte så dumt om man amorterar av på den del som rör bilen. Om man inte gör det, vad då nästa gång man ska ha en bil och lägger den på huset.

Så som jag ser det så vill jag amortera så lite som möjligt, eller har jag tänkt fel? För mig personligen ser jag ingen anledning till att amortera av bilen så länge räntorna är såpass låga. Pengar nu är värda mer för mig än pengar om 3 år, om jag sätter en ränta på det så skulle jag säga runt 5 %, konservativt räknat (tror det ibland kallas för Time Value of Money)

[taliz]

Prova räkna med att börsen kraschar, du blir utan jobb och bostaden tappar mkt i värde.
Hur skulle du gjort då?

Jag tror det är extremt få som har den typen av marginaler i sin ekonomi.

Skulle allt detta ske så måste man nog göra stora förändringar, oavsett hur man finansierat sin bil.

/fth

Ja, och då känns det nog bra att ha räknat på det scenariot på förhand. Då vet man vad man behöver göra.

Det finns ju också en gräns för vilka ”worst case scenarios” man rimligen kan gardera sig för.

Det finns ju t.ex väldigt få som kan reservera utrymme för ditt scenario i sin ekonomi, dom flesta skulle ju med den marginalen inte kunna köpa vare sig bostad eller bil.

/fth

Tycker det är en rätt rimlig worst case. Man skulle kunna räkna på betydligt värre scenarion, tex att man drabbas av nån sjukdom eller skada som gör att man aldrig kan arbeta igen. Men det är lite väl pessimistiskt IMO.

Jag säger inte att man skall ta höjd för allt. Men att belåna max och lägga allt på börsen är IMO att ha noll marginaler. Man bör kunna klara att några större problem inträffar utan att ens ekonomi totalt kollapsar.

[d3marcus]

Svårt att bedöma riskerna utan att veta vad belåningsgraden blir efter du utökat bolånet. Men generellt är det ju bra lånevillkor att göra så som du beskriver.

[heldiggrisen]

Prova räkna med att börsen kraschar, du blir utan jobb och bostaden tappar mkt i värde.
Hur skulle du gjort då?

Jag tror det är extremt få som har den typen av marginaler i sin ekonomi.

Skulle allt detta ske så måste man nog göra stora förändringar, oavsett hur man finansierat sin bil.

/fth

Ja, och då känns det nog bra att ha räknat på det scenariot på förhand. Då vet man vad man behöver göra.

Det finns ju också en gräns för vilka ”worst case scenarios” man rimligen kan gardera sig för.

Det finns ju t.ex väldigt få som kan reservera utrymme för ditt scenario i sin ekonomi, dom flesta skulle ju med den marginalen inte kunna köpa vare sig bostad eller bil.

/fth

Tycker det är en rätt rimlig worst case. Man skulle kunna räkna på betydligt värre scenarion, tex att man drabbas av nån sjukdom eller skada som gör att man aldrig kan arbeta igen. Men det är lite väl pessimistiskt IMO.

Jag säger inte att man skall ta höjd för allt. Men att belåna max och lägga allt på börsen är IMO att ha noll marginaler. Man bör kunna klara att några större problem inträffar utan att ens ekonomi totalt kollapsar.

Riskbedömning av sin ekonomi är något som alla borde göra då&då.
Har man inte överlånat sin bostad, och inte behöver skriva ytterligare pantbrev, så är finansiering av bil via huslånet ingen dum idé.

Hur riskfylld portfölj man är villig att ha (amortering vs börsen) är det bara den enskilda som kan bestämma, men TS har rätt i sak, att låna till 1,04% är i nuläget "gratis" pengar.

Sen vet vi historisk vad som händer i ekonomier som får för mycket "gratis pengar".

[thebishop]

Prova räkna med att börsen kraschar, du blir utan jobb och bostaden tappar mkt i värde.
Hur skulle du gjort då?

Jag tror det är extremt få som har den typen av marginaler i sin ekonomi.

Skulle allt detta ske så måste man nog göra stora förändringar, oavsett hur man finansierat sin bil.

/fth

Ja, och då känns det nog bra att ha räknat på det scenariot på förhand. Då vet man vad man behöver göra.

Det finns ju också en gräns för vilka ”worst case scenarios” man rimligen kan gardera sig för.

Det finns ju t.ex väldigt få som kan reservera utrymme för ditt scenario i sin ekonomi, dom flesta skulle ju med den marginalen inte kunna köpa vare sig bostad eller bil.

/fth

Tycker det är en rätt rimlig worst case. Man skulle kunna räkna på betydligt värre scenarion, tex att man drabbas av nån sjukdom eller skada som gör att man aldrig kan arbeta igen. Men det är lite väl pessimistiskt IMO.

Jag säger inte att man skall ta höjd för allt. Men att belåna max och lägga allt på börsen är IMO att ha noll marginaler. Man bör kunna klara att några större problem inträffar utan att ens ekonomi totalt kollapsar.

+1

Vi som har varit med ett tag förundras över att alla tror att ränteläget alltid kommer vara så här lågt. Vi kanske inte kommer tillbaka till 15%, men nog kan det gå upp en del utan att det vore märkligt.

Alla har olika förutsättningar såklart, men nog är det bra att mentalt gå igenom hur man hanterar förlust av jobb (behöver jag flytta direkt, vad händer?) och liknande.

Men för att gå tillbaka till om man nu skall långa till konsumtion med huset som säkerhet:

Då skulle jag _ABSOLUT_ amortera _MINST_ i den takt som den förväntade värdeminskningen är - gärna något mer - det som blir över därefter, kan man spekulera på börsen / BitCoin / broar i USA eller vadhelst annat man tror kommer ge bra avkastning - men då har man råd att förlora de pengarna - vilket man alltid skall ha vid spekulation.

Annars blir det som någon annan sade jobbigt nästa gång man skall byta bil.

Sen kan jag personligen tycka att om man måste låna till en ny bil, kanske man istället skall köpa en som är 2 år beggad, men det är en annan femma - då behöver man ju inte amortera lika mycket, eftersom den förväntade värdeminskningen kommer vara lägre.

[truongio]

Svårt att bedöma riskerna utan att veta vad belåningsgraden blir efter du utökat bolånet. Men generellt är det ju bra lånevillkor att göra så som du beskriver.

Skulle nog ligga runt 65% belåningsgrad på en bostad som är relativt bra beläget lite utanför tullarna. Sen tänker jag nog inte sätta in alla pengar jag har i börsen utan kanske ska ha en buffer på ungefär 100 000-200 000 kr på ett sparkonto med duglig ränta.

Men för att gå tillbaka till om man nu skall långa till konsumtion med huset som säkerhet:

Då skulle jag _ABSOLUT_ amortera _MINST_ i den takt som den förväntade värdeminskningen är - gärna något mer - det som blir över därefter, kan man spekulera på börsen / BitCoin / broar i USA eller vadhelst annat man tror kommer ge bra avkastning - men då har man råd att förlora de pengarna - vilket man alltid skall ha vid spekulation.

Annars blir det som någon annan sade jobbigt nästa gång man skall byta bil.

Sen kan jag personligen tycka att om man måste låna till en ny bil, kanske man istället skall köpa en som är 2 år beggad, men det är en annan femma - då behöver man ju inte amortera lika mycket, eftersom den förväntade värdeminskningen kommer vara lägre.

Det här med att amortera i takten av värdeminskningen, det känns som att det endast är för att reducera risk om det skulle vara så att börsen går ner under 3 år. Om man sätter en present value på 5-10% på ens pengar, så gör det lite ont att amortera bort det. Men naturligtvis, det handlar om risktolerans och hur mycket buffer man har ifall det krisar.

[thebishop]

Jag skulle aldrig räkna på hur börsen kan gå som grund för basekonomin, det klart den kan gå ner. Eller upp. Eller stå still. Inget för kortsiktig planering - på 20 års sikt, så lär den gå upp. Men bilar byter man oftare, därför är det rimligt att amortera värdeminskningen så man har råd att köpa en ny bil när det är dags nästa gång utan att behöva ta ut pengar från börsen - för läget är kanske fel. Så det är inte bara riskminimering, det är också att se till att de pengar man petar in på börsen kan få stanna där över tiden.

[heldiggrisen]

Om vi får ränta på 15%, så kommer nästan varenda inkomstskattekrona gå till att betjäna statsskulden.

Då kommer man ha större problem än att hantera sin bilfinansiering.

Statsbankernas verktyg för att bekämpa galopperande inflation blir allt färre.

Vi sitter ganska tryggt här i Svedala, men i USA har man tredubblat penningmängden under Biden, och man börjar redan se tecken på rejält höjt inflation.

Ha det i bakhuvudet innan du går "all in" på aktiemarknaden.

[truongio]

Jag skulle aldrig räkna på hur börsen kan gå som grund för basekonomin, det klart den kan gå ner. Eller upp. Eller stå still. Inget för kortsiktig planering - på 20 års sikt, så lär den gå upp. Men bilar byter man oftare, därför är det rimligt att amortera värdeminskningen så man har råd att köpa en ny bil när det är dags nästa gång utan att behöva ta ut pengar från börsen - för läget är kanske fel. Så det är inte bara riskminimering, det är också att se till att de pengar man petar in på börsen kan få stanna där över tiden.

Det är sant, man kanske får ha en buffer som kan täcka lånet om det inte är läge att ta ut pengarna (kanske bra att ha en buffer oavsett, inte bara till billån). Sen så kan man ju se amortering som ett sparande och att istället för att lägga pengarna på en buffer så amorterar man av bilånet men en buffer är ju mer flexibel. Sen kan man väl alltid behålla bilen längre än 3 år om läget är fel och hoppas på bättre tider?

[fth]

Tycker det är en rätt rimlig worst case. Man skulle kunna räkna på betydligt värre scenarion, tex att man drabbas av nån sjukdom eller skada som gör att man aldrig kan arbeta igen. Men det är lite väl pessimistiskt IMO.

Jag säger inte att man skall ta höjd för allt. Men att belåna max och lägga allt på börsen är IMO att ha noll marginaler. Man bör kunna klara att några större problem inträffar utan att ens ekonomi totalt kollapsar.

Jag är alltså inte alls emot att räkna på "worst case scenarios" och kanske tom ha en plan för hur man kan hantera dessa, det jag menar är bara att man inte kan ha marginaler för detta i sin ekonomi, då kan man ju inte köpa någonting öht.

Om dessa scenarios inträffar så får man ju sannolikt sälja både bilen och huset, men det innebär ju inte att man därför blir tvungen att avstå från att köpa dom från början.

/fth

[flipmac]

Jag tänker att det är stor skillnad på bolån och billån i detta fall, även om det i praktiken är bostaden som belånas för att betala bilen. Den stora skillnaden för mig är löptiden. Om jag har en belåningsgrad på bostaden som jag är bekväm med så kan jag vara mer lugn med en lugnare amorteringstakt. Men att inte amortera på en bil som förväntas sälja inom ett par år är för mig helt främmande. Om TS däremot köper bilen privat (finansierat av billån) och planerar att ha den över lång tid (typ 10 år) då är det en annan femma. Då kommer driftskostnaderna vara låga och jag skulle troligtvis kunna ha kvar bilen även i ett värsta scenario då jag istället kan lägga alla pengar på att behålla bostaden.
Om tanken annars är att bilen ska bytas vart tredje år då skulle jag räkna med realistisk TCO så att det finns en rimlig chans att byta bil om 3 år. Oavsett om värdet på bostaden då är högre eller lägre än idag.

[mati]

Tycker det är en rätt rimlig worst case. Man skulle kunna räkna på betydligt värre scenarion, tex att man drabbas av nån sjukdom eller skada som gör att man aldrig kan arbeta igen. Men det är lite väl pessimistiskt IMO.

Jag säger inte att man skall ta höjd för allt. Men att belåna max och lägga allt på börsen är IMO att ha noll marginaler. Man bör kunna klara att några större problem inträffar utan att ens ekonomi totalt kollapsar.

Jag kan bara hålla med till 100%. Jag skulle aldrig belåna min bostad för köpet av en bil. Även om det i nuläget inte ser ut som ett risktagande. Jag har varit med om en bostadskollaps förut. Som ingen kunde/ville förutse. Då sålde jag en bostad 2009 för mindre än vad den har kostat 30 år tidigare. Det var fritt fall. Snacka om värdetapp. Bara några år innan var den värd typ 5 gånger så mycket. Hade jag haft bostaden belånad upp under taket hade jag idag förmodligen levt på existensminimum med skulder som jag aldrig hade kunnat betala.

[tor-ake]

Tycker det är en rätt rimlig worst case. Man skulle kunna räkna på betydligt värre scenarion, tex att man drabbas av nån sjukdom eller skada som gör att man aldrig kan arbeta igen. Men det är lite väl pessimistiskt IMO.

Jag säger inte att man skall ta höjd för allt. Men att belåna max och lägga allt på börsen är IMO att ha noll marginaler. Man bör kunna klara att några större problem inträffar utan att ens ekonomi totalt kollapsar.

Jag är alltså inte alls emot att räkna på "worst case scenarios" och kanske tom ha en plan för hur man kan hantera dessa, det jag menar är bara att man inte kan ha marginaler för detta i sin ekonomi, då kan man ju inte köpa någonting öht.

Om dessa scenarios inträffar så får man ju sannolikt sälja både bilen och huset, men det innebär ju inte att man därför blir tvungen att avstå från att köpa dom från början.

/fth

Om man vill undvika personlig konkurs (det vill man i allmänhet) skall man alltid göra en kontrollbalansräkning innan - blir mina lån större än mina tillgångar? sedan får man lägga på marginal efter riskvilja. Lägger man sig på lån exakt lika med tillgångar, då är faran överhängande för personlig konkurs så fort något oförutsett inträffar och någon av tillgångarna tappat i värde. Exempel - man belånar bostad värd 5 milj till 85%, bilen värd 500k till 50% och lägger sedan all amortering på börsen. Säg sedan att det år tre blir en rejäl börsnedgång av en eller annan orsak, så att just dina fonder eller aktier tappar 75%, inget som inte inträffat förut. Det har utlöst prisfall på bostäder ett par gånger på de senaste 13 åren, inget ovanligt, säg 7%, och att du i detta läge blir arbetslös, inte osannolikt. Då säljer du bilen - det räcker precis till att betala lånet på den, bostaden, då får du 8% av 5 milj "över", säg 350.000 efter omkostnader, så då ligger du ju iaf inte på minus.

Men - om du har en reavinst på bostaden, säg att den har gått från 3 till 5 milj i din ägo, då har du 22% reavinst att betala, eller motsv 440tkr - nu är du på 90tkr minus. Om du inte vill ta blancolån i detta läge då måste du sälja dina aktier, som tappat från 200kkr till 50kkr. Situationen är då att du är arbetslös, bostadslös, sålt allt, och *fortfarande* ligger 40kkr minus. Inte katastrof men ganska dåligt utgångsläge...

[truongio]

Tycker det är en rätt rimlig worst case. Man skulle kunna räkna på betydligt värre scenarion, tex att man drabbas av nån sjukdom eller skada som gör att man aldrig kan arbeta igen. Men det är lite väl pessimistiskt IMO.

Jag säger inte att man skall ta höjd för allt. Men att belåna max och lägga allt på börsen är IMO att ha noll marginaler. Man bör kunna klara att några större problem inträffar utan att ens ekonomi totalt kollapsar.

Jag kan bara hålla med till 100%. Jag skulle aldrig belåna min bostad för köpet av en bil. Även om det i nuläget inte ser ut som ett risktagande. Jag har varit med om en bostadskollaps förut. Som ingen kunde/ville förutse. Då sålde jag en bostad 2009 för mindre än vad den har kostat 30 år tidigare. Det var fritt fall. Snacka om värdetapp. Bara några år innan var den värd typ 5 gånger så mycket. Hade jag haft bostaden belånad upp under taket hade jag idag förmodligen levt på existensminimum med skulder som jag aldrig hade kunnat betala.

Men förutsatt att du kan tänkas bo kvar i din bostad (och inte sälja den vid kollaps) så bör man kunna minimera risken? Samma sak med bilen tänker jag. Men ja, om du förlorar ditt jobb, börsen kraschar och bostadspriserna kraschar så är man rätt screwed. Men då tror jag lånet på bilen är det minsta av mina bekymmer.

[Thunell]

Tycker det är en rätt rimlig worst case. Man skulle kunna räkna på betydligt värre scenarion, tex att man drabbas av nån sjukdom eller skada som gör att man aldrig kan arbeta igen. Men det är lite väl pessimistiskt IMO.

Jag säger inte att man skall ta höjd för allt. Men att belåna max och lägga allt på börsen är IMO att ha noll marginaler. Man bör kunna klara att några större problem inträffar utan att ens ekonomi totalt kollapsar.

Jag är alltså inte alls emot att räkna på "worst case scenarios" och kanske tom ha en plan för hur man kan hantera dessa, det jag menar är bara att man inte kan ha marginaler för detta i sin ekonomi, då kan man ju inte köpa någonting öht.

Om dessa scenarios inträffar så får man ju sannolikt sälja både bilen och huset, men det innebär ju inte att man därför blir tvungen att avstå från att köpa dom från början.

/fth

Om man vill undvika personlig konkurs (det vill man i allmänhet) skall man alltid göra en kontrollbalansräkning innan - blir mina lån större än mina tillgångar? sedan får man lägga på marginal efter riskvilja. Lägger man sig på lån exakt lika med tillgångar, då är faran överhängande för personlig konkurs så fort något oförutsett inträffar och någon av tillgångarna tappat i värde. Exempel - man belånar bostad värd 5 milj till 85%, bilen värd 500k till 50% och lägger sedan all amortering på börsen. Säg sedan att det år tre blir en rejäl börsnedgång av en eller annan orsak, så att just dina fonder eller aktier tappar 75%, inget som inte inträffat förut. Det har utlöst prisfall på bostäder ett par gånger på de senaste 13 åren, inget ovanligt, säg 7%, och att du i detta läge blir arbetslös, inte osannolikt. Då säljer du bilen - det räcker precis till att betala lånet på den, bostaden, då får du 8% av 5 milj "över", säg 350.000 efter omkostnader, så då ligger du ju iaf inte på minus.

Men - om du har en reavinst på bostaden, säg att den har gått från 3 till 5 milj i din ägo, då har du 22% reavinst att betala, eller motsv 440tkr - nu är du på 90tkr minus. Om du inte vill ta blancolån i detta läge då måste du sälja dina aktier, som tappat från 200kkr till 50kkr. Situationen är då att du är arbetslös, bostadslös, sålt allt, och *fortfarande* ligger 40kkr minus. Inte katastrof men ganska dåligt utgångsläge...

Jag säger inte att det där inte kan hända, men hur många är det som har en bostad som ökat 67% i värde och ändå är maxbelånade? Extremt få skulle jag gissa. Och är man trots allt det så har man förmodligen åtminstone en del av pengarna i någon form av annan tillgång, t.ex. renovering som man får göra avdrag för, rena pengar/aktier etc. eller kanske en fin sportbil.. Av de få som stämmer in på påståendet är det nog ännu färre som bränt hela utökningen av bolånet på immateriella tillgångar.. Så varför börja med att sälja bostaden när man högst troligt har andra tillgångar som kan finansiera bondekostnaden för en tid, tills man fått nytt jobb? Många har väl dessutom a-kassa i den situationen så man kan gå runt ett tag. Tycker inte resonemanget håller.

Edit: Vill förtydliga att jag inte förespråkar maxbelåning eller säger att lån är riskfritt på något sätt, men jag ser sannolikheten för att någon hamnar i just den sitsen du målar upp som minimal..

[tor-ake]

Tycker det är en rätt rimlig worst case. Man skulle kunna räkna på betydligt värre scenarion, tex att man drabbas av nån sjukdom eller skada som gör att man aldrig kan arbeta igen. Men det är lite väl pessimistiskt IMO.

Jag säger inte att man skall ta höjd för allt. Men att belåna max och lägga allt på börsen är IMO att ha noll marginaler. Man bör kunna klara att några större problem inträffar utan att ens ekonomi totalt kollapsar.

Jag kan bara hålla med till 100%. Jag skulle aldrig belåna min bostad för köpet av en bil. Även om det i nuläget inte ser ut som ett risktagande. Jag har varit med om en bostadskollaps förut. Som ingen kunde/ville förutse. Då sålde jag en bostad 2009 för mindre än vad den har kostat 30 år tidigare. Det var fritt fall. Snacka om värdetapp. Bara några år innan var den värd typ 5 gånger så mycket. Hade jag haft bostaden belånad upp under taket hade jag idag förmodligen levt på existensminimum med skulder som jag aldrig hade kunnat betala.

Men förutsatt att du kan tänkas bo kvar i din bostad (och inte sälja den vid kollaps) så bör man kunna minimera risken? Samma sak med bilen tänker jag. Men ja, om du förlorar ditt jobb, börsen kraschar och bostadspriserna kraschar så är man rätt screwed. Men då tror jag lånet på bilen är det minsta av mina bekymmer.

Börskrasch, boprisfall och arbetslöshet är tre saker som tenderar att uppstå som en följd av varandra. Om man kan, bör man ju försöka undvika att hamna under noll i det läget. Om man t.o.m. har lite marginal så att man kan köpa en etta i förorten, käka nudlar, och rida ut stormen är man i ett bra läge sedan när det vänder. En kompis lyckades t.o.m. behålla Breitlingklockan när det kraschade 1991, han brukade säga att nudlarna var jäkligt exakt kokade.

[mati]

Men förutsatt att du kan tänkas bo kvar i din bostad (och inte sälja den vid kollaps) så bör man kunna minimera risken? Samma sak med bilen tänker jag. Men ja, om du förlorar ditt jobb, börsen kraschar och bostadspriserna kraschar så är man rätt screwed. Men då tror jag lånet på bilen är det minsta av mina bekymmer.

Om du har råd att bo kvar är väl snarare det som är avgörande. Tyvärr är ju en bostadskrasch oftast inte en fristående händelse. Det går ju på nåt sätt hand i hand med att börsen faller och att arbetslösheten går upp osv. Jag tror det är vanskligt att tro att man kan kompensera en förlust på fastigheten med en vinst på börsen. Men det var kanske ingen som har påstått det heller. Jag tyckte att jag kunde läsa det mellan raderna nånstans.

[StefL]

Rent generellt gäller väl att om man inte har "råd" att finansiera sitt bilköp med ett lån på bostaden till 1% ränta har man inte råd att finansiera det med ett billån till 4% ränta heller...

Hur man väljer att amortera sin skuld är en helt annan sak, och där gäller det nog att åtminstone "mentalt" betrakta lånet till bilen som fristående från övriga bostadslån och amortera det i takt med bilens värdeminskning precis som man gör med ett vanligt billån. Självklart kan man skita i det och "förvänta sig" att värdeökningen på bostaden ska lösa det problemet även i framtiden. Men då tar man precis den risk andra redan beskrivit ovan.

[truongio]

Men förutsatt att du kan tänkas bo kvar i din bostad (och inte sälja den vid kollaps) så bör man kunna minimera risken? Samma sak med bilen tänker jag. Men ja, om du förlorar ditt jobb, börsen kraschar och bostadspriserna kraschar så är man rätt screwed. Men då tror jag lånet på bilen är det minsta av mina bekymmer.

Om du har råd att bo kvar är väl snarare det som är avgörande. Tyvärr är ju en bostadskrasch oftast inte en fristående händelse. Det går ju på nåt sätt hand i hand med att börsen faller och att arbetslösheten går upp osv. Jag tror det är vanskligt att tro att man kan kompensera en förlust på fastigheten med en vinst på börsen. Men det var kanske ingen som har påstått det heller. Jag tyckte att jag kunde läsa det mellan raderna nånstans.

Ja, sant, det kanske är svårt att prata generellt när de är såpass individuellt. För mig personligen så har jag kanske en övertro på att jag ej kommer bli arbetslös vid bostadskrasch och att jag kan bo kvar. Brukar skämta om att utvecklare är de sista som ryker om AI kommer och tar våra jobb . Håller med om att hoppas på att börsen går bra när bostadspriserna kraschar är hög risk.

Sen tycker jag att de flesta här verkar ha rätt hög risk aversion men det kanske är för att de som skriver här har varit med om en finanskrasch eller två (det har inte jag).

[nek0]

Prova räkna med att börsen kraschar, du blir utan jobb och bostaden tappar mkt i värde.
Hur skulle du gjort då?

Jag tror det är extremt få som har den typen av marginaler i sin ekonomi.

Skulle allt detta ske så måste man nog göra stora förändringar, oavsett hur man finansierat sin bil.

/fth

Ja, och då känns det nog bra att ha räknat på det scenariot på förhand. Då vet man vad man behöver göra.

Det finns ju också en gräns för vilka ”worst case scenarios” man rimligen kan gardera sig för.

Det finns ju t.ex väldigt få som kan reservera utrymme för ditt scenario i sin ekonomi, dom flesta skulle ju med den marginalen inte kunna köpa vare sig bostad eller bil.

/fth

Tycker det är en rätt rimlig worst case. Man skulle kunna räkna på betydligt värre scenarion, tex att man drabbas av nån sjukdom eller skada som gör att man aldrig kan arbeta igen. Men det är lite väl pessimistiskt IMO.

Jag säger inte att man skall ta höjd för allt. Men att belåna max och lägga allt på börsen är IMO att ha noll marginaler. Man bör kunna klara att några större problem inträffar utan att ens ekonomi totalt kollapsar.

Brukar inte hålla med dig så ofta, men här får du 100+

[mati]

Ja, sant, det kanske är svårt att prata generellt när de är såpass individuellt. För mig personligen så har jag kanske en övertro på att jag ej kommer bli arbetslös vid bostadskrasch och att jag kan bo kvar. Brukar skämta om att utvecklare är de sista som ryker om AI kommer och tar våra jobb .

Man kan mycket väl bli utan jobb även som utvecklare. Har själv varit arbetssökande i två år, fast det är ett tag sen. Men även idag skulle jag säga att min risk att stå utan jobb inom några år är kanske nånstans runt 25% ungefär. Det är absolut ett realistiskt scenario som alltid finns i bakhuvudet. Det brukar alltid lösa sig till sist, men det har varit skakigt många gånger de senaste åren. Jag är civ-ing har jobbat som utvecklingsingenjör och systemutvecklare i drygt 20 år.
Men du kanske har en annan bakgrund eller bor på ett lämpligare ställe, som gör att du har en lägre risk att bli av med jobbet.