Språket vänner, språket!

[mati]

Min farmor(från Östergötland) sa ”stänga på”.
Tex ”stänga på TVn”.

Vad är det motsatta då? Sätta av?

[thebishop]

Min farmor(från Östergötland) sa ”stänga på”.
Tex ”stänga på TVn”.

Och vad menade hon, på eller av?

[thebishop]

Min farmor(från Östergötland) sa ”stänga på”.
Tex ”stänga på TVn”.

Vad är det motsatta då? Sätta av?

Nej, ”öppna av” givetvis.

[StefL]

Det värsta som finns i språkväg är särskrivningar och engelska ordspråk på svenska.

Däremot är det väldigt mycket roligare med svenska ordspråk på engelska...

What are you for one? I don't fel again you.

För att inte tala om det tyskanstrukna:

Jezt haben wir Unser in die Luft. Bald kommen die Löwen und die Bären

[taliz]

Min farmor(från Östergötland) sa ”stänga på”.
Tex ”stänga på TVn”.

Vad är det motsatta då? Sätta av?

Nej, stänga av såklart.
Stänga av, stänga på.

[Front242]

Jag har verkligen inga problem med att språket utvecklas, men särskrivningar som gör det oläsbart har jag svårare med.

Brun hårig sjuk sköterska liksom. Och jag vet att man kan vara ordblind

Så jobbigt är det väl inte? Så länge man förstår vad som menas är det väl lugnt?

Där är vi inte överens. Det är klart att man kan göra en kvalificerad bedömning av vad hen menar, men om skriver korrekt så slipper man ju det. Man måste ju läsa mellan raderna hela tiden. Jag tycker det är tröttande

[carl-pedal]

Att hänga upp sig på särskrivning är verkligen bortkastad energi - det är du själv som läsare som redan läser ihop skriven text. Prova att läsa vilken mening som helst, det är sällan man kan höra mellanrummen, nästan alla ord går ihop. Bara för att något enstaka ord skrivs med mellanslag (sär skrivs) behöver inte hela världen gå under.

Eller tyckerduattdetlåterkonstigtattläsadetta?

Ihopskriving FTW!??

Särskrivning är här för att stanna och kan ibland se ovant ut men värre är det inte.

[themax]

Särskrivning är här för att stanna och kan ibland se ovant ut men värre är det inte.

Det finns absolut saker som är värre. Som hustrun säger; alla som skriver och säger "kring" om allting. Men om vi KAN skriva begriplig svenska, varför GÖR vi det inte?

[mati]

Man måste ju läsa mellan raderna hela tiden. Jag tycker det är tröttande

Nja, inte mellan raderna, snarare mellan orden. Men jag håller med, det blir inget flyt i läsningen när man hela tiden snubblar över konstiga särskrivningar.

Följande är inget svenskt problem (än), men ändå relaterat, och det handlar om den tyska vurmen för genus-neutralt språk. Texterna man läser i tidningar och andra publikationer har blivit helt oläsbara på grund av detta, och jag har faktiskt börjat bojkotta vissa sidor och tidningar.
Det hela handlar alltså om att en del har fått för sig att man bara menar män, när man använder pluralformen av vissa ord. Och för att förtydliga att man menar både män och kvinnor lägger man till ett :innen på varje ord. (Motsvarande :innor på svenska).
"Alla passagerar:innor välkomnas ombord"
"Kära gäster:innor..."
"I skolan blir det allt färre lärar:innor..."
Osv... Till råga på allt pratar en del till och med på det här viset.
I början använde man detta enbart på ord som råkade ha samma plural- och singularform, t.ex. som i "forskare", och där singularformen kan uppfattas som ett manligt begrepp ("der Forscher"), medan pluralformen är just plural och inget annat. Men på senare tid har detta skvalpat över även till andra ord (t.ex. gäst) där ingen skulle komma på idén att man bara menar män. (Kära gäster..., menar man bara manliga gäster? Knappast)
Språket vanställs fullständigt på grund av detta tramset. Vi lyfter på ögonbrynen när folk använder ordet hen i varje mening, men det är ingenting mot vad tysk media praktiserar just nu. Jag hoppas verkligen att detta inte smittar av sig hit.
Tack och lov har ju svenska språket inga kvinnliga och manliga artiklar så som tyska språket har. Ingen borde förhoppningsvis lika lätt kunna komma på idén att man bara menar manliga personer när man säger lärare, forskare, besökande osv. Annars får vi också snart vänja oss vid en massa :innor i varje mening. Den dagen detta händer flyttar jag till Danmark.

[holden]

Danska barn sägs ha svårt för att lära sig att skriva och läsa eftersom det talade språket skiljer sig så mycket från det skrivna, danska är ganska lättläst för mig men i samspråk med en dansk begriper jag inte mycket.

[mati]

Danska barn sägs ha svårt för att lära sig att skriva och läsa eftersom det talade språket skiljer sig så mycket från det skrivna, danska är ganska lättläst för mig men i samspråk med en dansk begriper jag inte mycket.

Nej, vem gör det? Men danskarna är ju bra på Engelska.
Det jag menar är att de inte är lika pk, det finns ingen risk att de skulle riskera förstöra hela sitt språk på grund av detta. (I den mån danska språket ens går att förstöra ännu mer. )

[leiflodde]

Jag har verkligen inga problem med att språket utvecklas, men särskrivningar som gör det oläsbart har jag svårare med.

Brun hårig sjuk sköterska liksom. Och jag vet att man kan vara ordblind

Så jobbigt är det väl inte? Så länge man förstår vad som menas är det väl lugnt?

Kom att tänka på denna

[Credde]

Danska barn sägs ha svårt för att lära sig att skriva och läsa eftersom det talade språket skiljer sig så mycket från det skrivna, danska är ganska lättläst för mig men i samspråk med en dansk begriper jag inte mycket.

Väl för att danskar pratar hyfsat snabbt jämfört med t.ex svensk (ja jag är dansk och svensk) - så mycket skiljer inte det talade språket från den skrivna om vi inte snackar dialekter! Om man ska ge något för Pisa så låg Danmark faktisk precis över Sverige i senaste mätning.

[MWall]

Danska barn sägs ha svårt för att lära sig att skriva och läsa eftersom det talade språket skiljer sig så mycket från det skrivna, danska är ganska lättläst för mig men i samspråk med en dansk begriper jag inte mycket.

Väl för att danskar pratar hyfsat snabbt jämfört med t.ex svensk (ja jag är dansk och svensk) - så mycket skiljer inte det talade språket från den skrivna om vi inte snackar dialekter! Om man ska ge något för Pisa så låg Danmark faktisk precis över Sverige i senaste mätning.

Handlar inte om hastigheten utan om att danskar sväljer halva orden. Minst. Jobbade med en dansk som försökte förklara hur det funkade.

Annars minns jag med fasa hur jag försökte beställa morötter till hamburgaren på Fyn. De förstod varken morötter eller carrots. Skulle vara guuuleröööe. Helst ska det låta som att man håller på att kräkas också.

[taliz]

Jag arbetar ju i Danmark, men...

[Jerka]

Mina topp fem:

1) Särskrivningar
2) Dem när det ska vara de
3) (Ny): Inte använda frågetecken utan sätta punkt efter frågor
4) Inte kunna skilja på ord som låter lika (jag och ja, de och det osv)
5) Strunta helt i skiljetecknen och bara skriva meningarna direkt efter varandra

[macksie]

Att hänga upp sig på särskrivning är verkligen bortkastad energi - det är du själv som läsare som redan läser ihop skriven text. Prova att läsa vilken mening som helst, det är sällan man kan höra mellanrummen, nästan alla ord går ihop. Bara för att något enstaka ord skrivs med mellanslag (sär skrivs) behöver inte hela världen gå under.

Eller tyckerduattdetlåterkonstigtattläsadetta?

Ihopskriving FTW!??

Särskrivning är här för att stanna och kan ibland se ovant ut men värre är det inte.

Håller inte med. Tycker inte att det stämmer att jag som läsare läser ihop skriven text.
Om text är särskriven felaktigt stannar jag upp, om än mycket kort och får reflektera en bråkdel av en sekund för att ta in vad som är skrivet.

"tyckerduattdetlåterkonstigtattläsadetta", nej inte särskilt, men det är ju ett exempel på en felaktig ihopskrivning, inte en felaktig sär skrivning so m ju din argumen tation går ut på

Och kan nog garantera att ingen tycker att världen går under bara för att ord särskrivs.
Men om vi bara ska få tycka om saker som är mycket mycket allvarliga så hänger vi nog på fel ställe. En stor ide med ett forum på nätet är att få vädra åsikter, den största är såklart kunskap, men nog är det många som hänger här för att det är kul att läsa åsikter och tycka egna, även om den inte kvalificerar i "världen går under" kategorin.

En annan åsikt, en som jag har personligen, världen går inte under om inte andra tycker samma, men jag har den iallafall är att:
Vi har ett fint språk, och självklart ska det utvecklas. Men vi kan för den skull behålla några av de stommar som gör det unikt. En sån stomme anser iallafall jag är just ihopskrivning.

[carl-pedal]

Oj, det tycker jag var att läsa in mycket i vad jag skrev.. "Gå under" osv använde jag mest bildligt eftersom en del går igång väldigt hårt på särskrivning just. Verkar väldigt allvarligt.

Hur som helst är jag glad att inte vara invandrare i Finland för där ser orden ännu längre ut än i Sverige, måste vara svårt. Jag tror vi "vårdat" vårt språk länge men att det är helt naturligt att dela isär ord för att göra det enklare. Vården har upprätthållit ett svårare språk i onödan.

[mati]

Jag tycker att det är en stor fördel att svenska språket faktiskt tillåter sammansatta ord. I motsats till Engelska där allting måste särskrivas, vilket jag tycker är nästan fånigt. Enda ordet som skrivs ihop som jag kan komma på är ordet för raps, rapeseed. Det borde såklart särskrivas egentligen, men de vågar nog inte eftersom innebörden blir lite väl fel då.
För det är olika betydelser om man särskriver två ord eller inte. Ibland är det bara subtilt, ibland betyder det nånting helt annat. Att särskriva allting rent slentrianmässigt, varför man nu överhuvudtaget vill göra det, innebär ju att man helt i onödan struntar i att använda sig av ett trevligt verktyg som språket faktiskt erbjuder.
Det är klart att man inte behöver överdriva heller. Om ett sammansatt ord blir för långt och svårläst kan man ju sätta ett bindestreck istället. Det kan vara ett enkelt sätt att förtydliga vad man menar utan att förstöra innebörden. Men det förekommer ju i princip aldrig i vanlig text.

[Jerker]

Varför såg jag inte den här tråden tidigare? Det är ju min tråd!

Nåväl. Språket är ju väldigt viktigt. Det avgör hur man uppfattar en person, språket färgar av sig på den bild man vill ge omvärlden av sig. Jag har lätt att tappa respekten för människor som inte klarar av att använda sig av de enklaste grammatiska regler. Ja, jag vet att det finns dyslektiker som inte själva ser att de skriver fel, inte kan förstå hur man stavar till vissa ord etc. och det kan de naturligtvis inte lastas för. Jag umgås en del på nätet med några dyslektiker och iaf en av dem är tydlig med att tala om att hon är dyslektiker och ber om ursäkt för sina stavfel etc och det har jag givetvis inga som helst problem med.

Men, vi kan alltså inte komma runt det faktum att det har betydelse hur vi uttrycker oss, vilka ord vi använder och hur vi stavar och använder grammatiken. Vill man bli tagen på allvar och få sympati för sin åsikt så är det lättare om man också använder ett bra språk. Stora författare har också ett bra språk. Goda retoriker har alltid ett bra språk. De har stenkoll på olika ords betydelse och vad de gör för intryck.

Med det sagt så kan man också säga att det kan ha en väldigt stor effekt att också bryta mot språkregler. Men det funkar inte att göra det urskillningslöst, för då faller det bara platt. Här gäller verkligen att lära sig att krypa och gå innan man kan springa och hoppa hage. Man måste veta hur reglerna ser ut och klara av att hantera dem för att kunna bryta dem med stil och få en förväntad effekt av det. En föreläsare som huller om buller slänger anglicismer och nyord omkring sig kan lätt misslyckas med att nå fram med sitt budskap. Det måste ske med elegans och medvetenhet annars faller det platt.

Jag är så trött på språklig slapphet. Jag har bekanta som i SMS och Messengerkonversationer inte "orkar" skriva ihop, sätta ut skiljetecken eller använda stor bokstav. Som någon förut skrev: Att läsa sådana texter gör att hela tiden "hackar" i läsningen. Man tvingas stanna upp, om än bara för en mikrosekund, för att förstå vad det egentligen står. Det är fruktansvärt irriterande. Det förstör upplevelsen av att konversera med den personen. Motsatt så har jag goda minnen av att skriva långa och inspirerande konversationer med människor med god språkkänsla.

Jag vet att språk utvecklas och jag har absolut inget emot det. Ibland behövs nya ord. Men varför överge gamla svenska ord och uttryck till förmån för utländska, ofta dåligt översatta eller helt oöversatta? Det finns det ingen som helst anledning till. Om det nya är bättre och mer ändamålsenligt, åtminstone i ett visst sammanhang, som ICE kontra förbränningsmotor, så är det bra. Ett nyord ska fylla en funktion men det gör de allt för ofta inte. Vissa tycks anse att bara för att nåt är nytt och annorlunda så är det bra; de reflekterar inte över nyttan av det, de känner sig kanske hippa och balla för att de kommer med ett nytt uttryck från staterna.

För att citera den gamle finansministern Gunnar Sträng, en person som kom ur arbetarkollektivet och tog den bildning han skaffade sig på stort allvar:

Jag använder inte utrikiska ord när det finns adekvat svensk vokabulär

[boreno]

Men oj, är ni redan kvar här?
Jag trodde den här tråden skulle dö ut efter ett par timmar.

[HelectriC]

Men oj, är ni redan kvar här?
Jag trodde den här tråden skulle dö ut efter ett par timmar.

Är vi redan eller fortfarande kvar?

[StefL]

Noterar att ingen hittills verkar ha tagit upp ett av de vanligast förekommande slarvfelen - att inte kunna skilja på rums- och riktningsadverbial med därtill hörande användning av befintlighets- respektive riktningsadverb. Ja, jag talar självklart om användningen av VAR respektive VART!
Enkelt exempel:
VAR finns närmaste snabbladdare?
VART ska jag åka för att komma till närmaste snabbladdare?

[mati]

Noterar att ingen hittills verkar ha tagit upp ett av de vanligast förekommande slarvfelen - att inte kunna skilja på rums- och riktningsadverbial med därtill hörande användning av befintlighets- respektive riktningsadverb. Ja, jag talar självklart om användningen av VAR respektive VART!
Enkelt exempel:
VAR finns närmaste snabbladdare?
VART ska jag åka för att komma till närmaste snabbladdare?

Jo, det har tagits upp tidigare. Jag kissade nästan på mig av skratt:

Är också allergisk mot särskrivning. Något annat som verkar vara svårt är att skilja på var/vart.

Vart sitter laddluckan?

Därt?

[DanneLKPG]

Noterar att ingen hittills verkar ha tagit upp ett av de vanligast förekommande slarvfelen - att inte kunna skilja på rums- och riktningsadverbial med därtill hörande användning av befintlighets- respektive riktningsadverb. Ja, jag talar självklart om användningen av VAR respektive VART!
Enkelt exempel:
VAR finns närmaste snabbladdare?
VART ska jag åka för att komma till närmaste snabbladdare?

Sidan 2 i tråden: