Jag har själv hållit på och skrivit mjukvara som styrde elmotorer (på 90-talet).
Motorn skulle matas med sinusvågor som genererades av en PLA som styrde effekttransistorer som matade motorn med ström.
Man kunde laborera med vågornas amplitud, form och frekvens.
För stor amplitud och effekttransistorerna blev överhettade och brann till slut upp.
Sinusvågen kunde göras "klenare" och "tjockare" (tänk spetsiga eller runda tjocka toppar på sinusvågen) för att klämma ur mer effekt från samma amplitud.
Frekvensen fick inte skena iväg för snabbt för då kunde det inträffa att motorn inte hängde med utan började "slira".
Så man kunde laborera en hel del i mjukvaran utan att behöva ändra i drivkretsarna och motorn.
Utan riktiga testriggar blev det en hel del try-and-error innan vi fick till det med motorn till skrivaren vi höll på att utveckla. Den skulle snabbt och precist röra skrivhuvudet över pappret, med högsta möjliga acceleration och fart, utan att slira eller skada drivkretsarna. (I stort sett EXAKT det Tesla håller på med nu

) Vi var nöjda när vi fick till "tillräckligt" bra - men med ordentliga mät- och analysmetoder skulle vi kunnat plocka ut ännu bättre accelerationsvärden ur den där motorn. (Fast då skulle inte skrivhuvudets nålar ha hängt med i farten, med det är en annan historia.)
Det Tesla har gjort är att ha fiddlat med parametrarna. Enligt Elons mejl att dömma har de justerat sinuskurvan så den blev lite "tjockare". De har säkert tillgång till alla tänkbara hjälpmedel (mmm höghastighetskamera kunde vi bara drömma om) så de kan klämma ut absoluta toppeffekten ur motorn utan att drivkretsarna tar skada.
Elmotorer är relativt okänsliga för överbelastning, de luktar bara lite ozon men blir bra igen bara de kan kyla ner sig. Det är drivkretsarna man ska vara rädd om. De kan snabbt bli överhettade och ta skada av det.
Ni såg väl dagens
http://teslaclubsweden.se/annu-snabbare-tesla/