Tre år med Model S
Postat: 26 nov 2017 10:09
Idag för tre år och 6700 mil sedan sedan hämtade vi ut vår Model S, så jag tänkte göra en längre sammanställning av hur det har varit.
Det hela började när jag såg en artikel på nätet om en bil som skulle gå att köra över 30 mil på el. Det blev då en drömbil. Roadstern fanns redan, och jag hade rentav sett en på motorvägen utanför San Francisco, men den var helt utanför min prisklass. Det var förvisso Model S också. Något år senare, våren 2014, så såg jag (här tror jag) att Tesla hade en popupbutik i Täby, och jag var dit och kollade. Räknade lite och insåg att jag faktiskt har råd. Provkörde och det var inget på provkörningen som sa att jag inte skulle köpa. Jag hade i princip redan bestämt mig innan, när jag hade fått veta att ett servicecenter var på gång i Stockholm. Men, jag bodde i allmännyttig i hyresrätt i Sundbyberg, och utan möjlighet att ordna laddning själv. Det som såg positivt ut var att en annan hyresgäst i ett annat område att fått en laddstolpe till sin Opel Ampera. När jag jagade någon hos hyresvärden som kunde ge besked så hänvisade de vidare till andra personer, tills jag gått i en cirkel och var tillbaka. Tillslut fick jag tag i miljösamordnaren, och hon var mer intresserad att driva detta än drift- och ekonomichefer. Efter ett tag så fick jag besked att jag åtminstone skulle kunna få 10 A enfas. Det var tillräckligt för att jag skulle lägga ordern. Det hade då tagit runt en månad att få besked.
Så i juni 2014 bekräftade jag min order på en röd Model S 85 med Teknikpaketet, Parkeringssensorer och Säkerhetspaket som extrautrustning. Alternativen då var 60 och P85, men jag vågade inte riktigt ta en 60, och tyckte inte att jag hade råd med en P85.
Så började den tröstlösa väntan på leverans. I september-oktober skulle den komma. Det ändrades det till oktober-november. 6 oktober ändrades min status till att bilen byggs, några dagar innan Tesla presenterade D och autopilot. Den stora frågan var då om min bil skulle få det. Och det skulle den visade det sig efter kontakt med min leveransupplevelsespecialist. Jag behövde byta ut "Teknikpaketet" för 33.500 kr som jag beställt mot "Teknikpaketet med autopilot" som kostade 37.900 kr. Då även parkeringssensorer ingick i det nya paketet kunde jag ta bort dem, så bilen blev 100 kr billigare med autopilot. Eftersom min bil var en av de första med autopilot, så kan jag nog vara glad att hyresvärden dröjde med besked, annars hade jag kanske hunnit beställa så att de tillverkade min bil utan autopilot.
Elektrikern från hyresvärden hör av sig och säger att han installerat laddbox med 16 A trefas, så de överlevererade på sitt försiktiga löfte om minst 10 A enfas.
26 november kl 11 blev tiden T, en onsdag.
Jag tar såklart semester resten av veckan och kör runt lite i landet.
Jag försäkrade bilen första året för 2000 mil. Förra bilen gick runt 1500 mil om året, och lite mer skulle man väl köra med en Tesla. Jag fick höja till 3500 mil innan första året var slut, då det blev ett antal resor till Estland, en resa till Björkliden och en sommarsemester som inleddes med Tesla European Supercharger Rally
På sommarsemestern uppstod första mer seriösa problemet med bilen. Pulserande bromsverkan som blev ökade I England ringer vi Tesla, och de fixar det nästa dag medan vi väntar. D v s de skjutsar in oss till närmsta stad så vi kan shoppa och äta medan de skruvar på bilen. Toppenservice!
Även ett besök i Fremont hann jag med, men dit tog jag inte bilen.
År 2 Blev det en tur till Treriksröset och en sväng till Italien, och hem via Polen och Baltikum, som ledde till en av de mer udda laddplatserna, sedan HerrX lurat oss till ett pensionat med undermålig elinstallation:
Ett malande ljud på drivenheten ledde till att Tesla bytte ut den under hösten.
Jag kör på ett rådjur på Gotland. RM Bilservice fixar det galant.
År 3 har nyhetens behag kanske lagt sig. Jag har knappt kört 1500 mil, och 400 av dessa var på vår Europasemester till Belgien. Jag har blivit en söndagsbilist!
Drivenheten byts en andra gång. Denna gång för att en sensor börjar indikera broms när den blir varm, så bilen varnar för att båda pedalerna är nertryckta ibland, utan att de är det. Även mittskärmen får bytas då den lägger av helt. Jag hoppas att problemet med drivenheten egentligen är möjligt att laga, men att Teslas servicenivå gör att de hellre byter den så att jag snabbt får tillbaka den.
Sammanfattningsvis kan sägas att detta varit tre bra år med en fantastisk bil, och Tesla Club Sweden har bidragit till att det blivit så bra. Mestadels bra och hjälpsamma diskussioner.
Saker på bilen har gått sönder, men jag har aldrig blivit stående.
Utvecklingen har gått snabbt när det gäller att köra elbil. I början fick man planera, numera planerar jag inte särskilt mycket, om jag inte ska till exotiska destinationer. Självklart ligger en del av förklaringen i att jag blivit van.
Det hela började när jag såg en artikel på nätet om en bil som skulle gå att köra över 30 mil på el. Det blev då en drömbil. Roadstern fanns redan, och jag hade rentav sett en på motorvägen utanför San Francisco, men den var helt utanför min prisklass. Det var förvisso Model S också. Något år senare, våren 2014, så såg jag (här tror jag) att Tesla hade en popupbutik i Täby, och jag var dit och kollade. Räknade lite och insåg att jag faktiskt har råd. Provkörde och det var inget på provkörningen som sa att jag inte skulle köpa. Jag hade i princip redan bestämt mig innan, när jag hade fått veta att ett servicecenter var på gång i Stockholm. Men, jag bodde i allmännyttig i hyresrätt i Sundbyberg, och utan möjlighet att ordna laddning själv. Det som såg positivt ut var att en annan hyresgäst i ett annat område att fått en laddstolpe till sin Opel Ampera. När jag jagade någon hos hyresvärden som kunde ge besked så hänvisade de vidare till andra personer, tills jag gått i en cirkel och var tillbaka. Tillslut fick jag tag i miljösamordnaren, och hon var mer intresserad att driva detta än drift- och ekonomichefer. Efter ett tag så fick jag besked att jag åtminstone skulle kunna få 10 A enfas. Det var tillräckligt för att jag skulle lägga ordern. Det hade då tagit runt en månad att få besked.
Så i juni 2014 bekräftade jag min order på en röd Model S 85 med Teknikpaketet, Parkeringssensorer och Säkerhetspaket som extrautrustning. Alternativen då var 60 och P85, men jag vågade inte riktigt ta en 60, och tyckte inte att jag hade råd med en P85.
Så började den tröstlösa väntan på leverans. I september-oktober skulle den komma. Det ändrades det till oktober-november. 6 oktober ändrades min status till att bilen byggs, några dagar innan Tesla presenterade D och autopilot. Den stora frågan var då om min bil skulle få det. Och det skulle den visade det sig efter kontakt med min leveransupplevelsespecialist. Jag behövde byta ut "Teknikpaketet" för 33.500 kr som jag beställt mot "Teknikpaketet med autopilot" som kostade 37.900 kr. Då även parkeringssensorer ingick i det nya paketet kunde jag ta bort dem, så bilen blev 100 kr billigare med autopilot. Eftersom min bil var en av de första med autopilot, så kan jag nog vara glad att hyresvärden dröjde med besked, annars hade jag kanske hunnit beställa så att de tillverkade min bil utan autopilot.
Elektrikern från hyresvärden hör av sig och säger att han installerat laddbox med 16 A trefas, så de överlevererade på sitt försiktiga löfte om minst 10 A enfas.
26 november kl 11 blev tiden T, en onsdag.
Jag tar såklart semester resten av veckan och kör runt lite i landet.
Jag försäkrade bilen första året för 2000 mil. Förra bilen gick runt 1500 mil om året, och lite mer skulle man väl köra med en Tesla. Jag fick höja till 3500 mil innan första året var slut, då det blev ett antal resor till Estland, en resa till Björkliden och en sommarsemester som inleddes med Tesla European Supercharger Rally
På sommarsemestern uppstod första mer seriösa problemet med bilen. Pulserande bromsverkan som blev ökade I England ringer vi Tesla, och de fixar det nästa dag medan vi väntar. D v s de skjutsar in oss till närmsta stad så vi kan shoppa och äta medan de skruvar på bilen. Toppenservice!
Även ett besök i Fremont hann jag med, men dit tog jag inte bilen.
År 2 Blev det en tur till Treriksröset och en sväng till Italien, och hem via Polen och Baltikum, som ledde till en av de mer udda laddplatserna, sedan HerrX lurat oss till ett pensionat med undermålig elinstallation:
Ett malande ljud på drivenheten ledde till att Tesla bytte ut den under hösten.
Jag kör på ett rådjur på Gotland. RM Bilservice fixar det galant.
År 3 har nyhetens behag kanske lagt sig. Jag har knappt kört 1500 mil, och 400 av dessa var på vår Europasemester till Belgien. Jag har blivit en söndagsbilist!
Drivenheten byts en andra gång. Denna gång för att en sensor börjar indikera broms när den blir varm, så bilen varnar för att båda pedalerna är nertryckta ibland, utan att de är det. Även mittskärmen får bytas då den lägger av helt. Jag hoppas att problemet med drivenheten egentligen är möjligt att laga, men att Teslas servicenivå gör att de hellre byter den så att jag snabbt får tillbaka den.
Sammanfattningsvis kan sägas att detta varit tre bra år med en fantastisk bil, och Tesla Club Sweden har bidragit till att det blivit så bra. Mestadels bra och hjälpsamma diskussioner.
Saker på bilen har gått sönder, men jag har aldrig blivit stående.
Utvecklingen har gått snabbt när det gäller att köra elbil. I början fick man planera, numera planerar jag inte särskilt mycket, om jag inte ska till exotiska destinationer. Självklart ligger en del av förklaringen i att jag blivit van.
Lika nöjd när jag kör. Vill också tacka dig/er rutinerade Tesla ägare som fortfarande hänger på forumet o fortsätter leverera info o kunskap till detta märke o bilar. Det är en spännande resa som har startats o Tesla och dess bilägare driver på utveckling vilket jag är glad för att vara med i och vi alla behöver hjälp o stöttning innan "proppen är ur". Tack B. du är en av dem!
