Tesla Club Sweden

Inte en chans att byta elbil mot förbränningsmotorbil.

Nu funkar Tesla 3 så pass bra för våra behov (många långa resor) så det är inte ens aktuellt att byta märke, trots att flera andra märken börjar komma med intressanta bilar. Men det viktigaste - laddnätverk, låg förbrukning och räckvidd - finns inte. Vi laddar hälften hemma, hälften SuC. 7500 mil sedan oktober 2019.

Skönt att det finns fler som ser ljuset i livet!

Poängen med livet är att ha kul, så enkelt är det!

carl-pedal skrev:

Skönt att det finns fler som ser ljuset i livet!

Poängen med livet är att ha kul, så enkelt är det!

Eller för att ha kul måste man ha lite tråkigt ibland.
Eller är man pessimist så blir man ofta glatt överraskad.
Balans är nog poängen.

Jag har ganska svårt för människor som hävdar att det mesta var bättre förr. Inte sällan jävligt bittra och ganska tråkiga att umgås med.

Fredrik j skrev:

Jag har ganska svårt för människor som hävdar att det mesta var bättre förr. Inte sällan jävligt bittra och ganska tråkiga att umgås med.

”Det var inte bättre förr, men det är sämre nu”

- gammalt djungelordspråk



/fth

Vem har sagt att allt var bättre förr? Det är ju bara ett dumt ordspråk. En del saker var säkert bättre, men en del var naturligtvis sämre.
En sak som garanterat var bättre förr är musiken. Fast det håller nog dagens ungdomar inte med om tyvärr.

mati skrev:

Vem har sagt att allt var bättre förr? Det är ju bara ett dumt ordspråk. En del saker var säkert bättre, men en del var naturligtvis sämre.
En sak som garanterat var bättre förr är musiken. Fast det håller nog dagens ungdomar inte med om tyvärr.

Musiken från förr finns ju fortfarande kvar.

Nej, det var sannerligen inte bättre förr! Men frågan är ju om vi kommer att ha det sämre, lika bra eller ännu bättre i framtiden? Det återstår ju att se och vi har inget annat alternativ än att vänta in resultatet. Men vi kan göra allt vi orkar för att förbättra förutsättningarna och därför finns det för mig inget alternativ angående valet av fordon, att avstå från flyg tills dess att det finns eldrivet och tänka igenom alla andra val i min vardag så att de ger så små negativa effekter på miljön som möjligt. Jag lyckas/orkar inte med allt, men jag sätter ändå ribban högt för min egen del och försöker att påverka min omgivning.

Vad beträffar barnfrågan så var det aldrig något som jag reflekterade över; jag har alltid sett det som självklart att jag skulle ha barn. Det enda som ändrades var att jag skalade ner antalet från 3-4 till 2. Det kändes som att det räckte när vi väl var där. Och idag är jag fantastiskt glad över att de finns! De är vuxna nu och jag kan lyckligt konstatera att det "projektet" gick bra!

Det beror ju på hur "förr" man menar.. 10-15 år eller 1875?

Gargamel skrev:

Det beror ju på hur "förr" man menar.. 10-15 år eller 1875?

Och på vilket område. Vissa områden har blivit bra mycket bättre även i ett 10-årsperspektiv.

Fredrik j skrev:

Jag har ganska svårt för människor som hävdar att det mesta var bättre förr. Inte sällan jävligt bittra och ganska tråkiga att umgås med.

Det är ju för att de var unga då. Klart att man ser det i ett annat skimmer. Är ju svårare och svårare att hänga med i samtiden ju äldre man blir. Jag fyller 45 i höst och har sen länge övergett "ungdomsmodet" och att hänga med i film/musik/nöjesvärlden. Känner ofta inte igen skådespelarna som nämns i skvallerpressen osv. Inte går jag runt i för korta byxor utan strumpor heller.

Något som skulle få mig att välja något annat än elbil på vissa resor, Laddkö. Att vänta en halvtimme innan man kan börja ladda är värre än det någonsin var med Leaf. Där fick jag några enstaka gånger vänta eller omdirigera för trasiga laddare.

Det får absolut inte bli så här om Tesla släpper in andra i nätverket.

MWall skrev:

Fredrik j skrev:

Jag har ganska svårt för människor som hävdar att det mesta var bättre förr. Inte sällan jävligt bittra och ganska tråkiga att umgås med.

Det är ju för att de var unga då. Klart att man ser det i ett annat skimmer. Är ju svårare och svårare att hänga med i samtiden ju äldre man blir. Jag fyller 45 i höst och har sen länge övergett "ungdomsmodet" och att hänga med i film/musik/nöjesvärlden. Känner ofta inte igen skådespelarna som nämns i skvallerpressen osv. Inte går jag runt i för korta byxor utan strumpor heller.

Känner igen detta. (Men utan strumpor går jag faktiskt fortfarande )
Man blir trögare i skallen och har svårare att hänga med i allt. På jobbet kör man på rutin och erfarenhet istället för att kasta sig över nya saker hela tiden. Man orkar inte längre lika mycket som förr och man uppskattar andra saker än när man var ung. Det är väl så det är.
Men sen är det ju en annan sak också. Alla i min familj är redan döda, det är bara minnena från barndomen som lever kvar. Och med varje person som har försvunnit ur ens liv blir man lite mindre glad, så är det bara. Klart att det var bättre när man var ung.

mati skrev:

MWall skrev:

Fredrik j skrev:

Jag har ganska svårt för människor som hävdar att det mesta var bättre förr. Inte sällan jävligt bittra och ganska tråkiga att umgås med.

Det är ju för att de var unga då. Klart att man ser det i ett annat skimmer. Är ju svårare och svårare att hänga med i samtiden ju äldre man blir. Jag fyller 45 i höst och har sen länge övergett "ungdomsmodet" och att hänga med i film/musik/nöjesvärlden. Känner ofta inte igen skådespelarna som nämns i skvallerpressen osv. Inte går jag runt i för korta byxor utan strumpor heller.

Känner igen detta. (Men utan strumpor går jag faktiskt fortfarande )
Man blir trögare i skallen och har svårare att hänga med i allt. På jobbet kör man på rutin och erfarenhet istället för att kasta sig över nya saker hela tiden. Man orkar inte längre lika mycket som förr och man uppskattar andra saker än när man var ung. Det är väl så det är.
Men sen är det ju en annan sak också. Alla i min familj är redan döda, det är bara minnena från barndomen som lever kvar. Och med varje person som har försvunnit ur ens liv blir man lite mindre glad, så är det bara. Klart att det var bättre när man var ung.

Mina föräldrar är 75+ och har börjat tackla av. Jag är dessutom ensambarn så jag förstår vad du menar med det där att känna sig ensam. Men det är just därför jag är extra tacksam över att ha fått två fina barn att (åter-)upptäcka världen genom och tillsammans med. Små saker som att bo på hotell, åka hiss och äta på restaurang har varit helt fantastiskt när man ser hur storögda och lyckliga de är. Vi har även varit på Skara Sommarland, Kolmården, fiskat krabba på västkusten tillsammans med deras kusiner osv senaste veckan. Aktiviteter som inte gett mig nånting om jag inte haft barn men nu blev det sommarens bästa vecka trots risigt väder och inga märkvärdigheter. Blev riktigt blödig av att se hur fint kusinerna hade det tillsammans. 4, 5, 7 och 10 år gamla. Är fint att tänka att de finns i varandras liv långt efter att jag själv inte finns.

Jag har en favoritstrof ur psalmen "Härlig är jorden" som jag tycker är väldigt fin och som jag (som ej troende) finner nåt slags lugn och förtröstan i.

Tidevarv komma, tidevarv försvinna
Släkten följa släktens gång

Det ramar liksom in att vi visserligen inte själva lever för alltid men att vi ändå är en del av något evigt.

Fast visst, det är ju jäkligt slitsamt att ha barn också. Men man får ju vila sen.

MWall skrev:

Fast visst, det är ju jäkligt slitsamt att ha barn också. Men man får ju vila sen.

Ja, och talesättet att "när barnen flyttar hemifrån får man sitt livs största löneförhöjning" stämde verkligen in på mig.

Jo, det händer något med en när människor i ens omgivning börjar dö. När mina föräldrar hade gått bort så blev man ju själv "dögenerationen", dvs. de i familjen som står på tur att dö, vanligtvis. Och minnena och länkarna till det förflutna försvinner. Jag inser nu hur mycket jag missade att fråga om och/eller skriva ned för att komma ihåg. Det har jag med full kraft insett nu efter att jag har börjat släktforska. Jag har så många frågor men ingen att vända mig till.

mati skrev:

(Men utan strumpor går jag faktiskt fortfarande )

Kul, hade faktiskt inte tänkt mig dig så här.

Jerker skrev:

Jo, det händer något med en när människor i ens omgivning börjar dö. När mina föräldrar hade gått bort så blev man ju själv "dögenerationen", dvs. de i familjen som står på tur att dö, vanligtvis. Och minnena och länkarna till det förflutna försvinner. Jag inser nu hur mycket jag missade att fråga om och/eller skriva ned för att komma ihåg. Det har jag med full kraft insett nu efter att jag har börjat släktforska. Jag har så många frågor men ingen att vända mig till.

Ja, min sista släkting var min morfar, och han gick bort för två år sedan, knappt 96 år gammal. Vi har inte träffats så ofta, eftersom han levde i Tyskland, men vi hade ändå telefonkontakt. Man kan tycka att hans död inte borde påverkat mig mer än t.ex. min mammas död, hon dog när jag var 31, eller min förra sambos död, hon begick självmord, osv. Allt detta var såklart skitjobbigt. Men morfar var som sagt den sista i min familj, och precis som du säger så är det nu jag som står näst på tur. Det hände nånting då. Det är annorlunda nu. Jag har liksom börjat tänka på döden oftare än förr. Inte så illa att jag räknar ned dagarna, men lite så. Svårt att förklara. Jag har ingen kvar att prata med, ingen som verkligen känner mig och som verkligen bryr sig. Jag har faktiskt börjat förstå varför så många gamla säger att de är trötta på livet när det inte finns någon människa kvar som de känner från förr, när alla har gott bort. Det sa även min morfar. Alla hans syskon, vänner, fd kollegor, frun, dottern, all släkt var borta. Att jag som barnbarnet fanns kvar spelade ingen roll. Det var alla de döda han saknade.
Och precis som du säger så kommer man ju på en massa saker som man inte vet och som man borde frågat medan det fanns tid kvar. Men så är det ju alltid när en människa går bort. Mitt råd är att försöka suga upp allting innan det är för sent.

Nu svävare vi kanske iväg OT men situationen du beskriver vill jag inte befinna mig i. Att vara typ sist.
Att vara 50 och ha en 12-årig dotter håller en ung. Kanske kommer det barnbarn rätt vad det är. Har äldre barn också.

Fredrik j skrev:

Nu svävare vi kanske iväg OT men situationen du beskriver vill jag inte befinna mig i. Att vara typ sist.

Man vänjer sig faktiskt på sätt och vis. Och jag är tack och lov en ganska asocial person som trivs bäst ensam. Jag tycker inte det är så hemskt som det kanske kan låta för en del.
Men jag kan ibland häpna till när kollegor, som är lika gamla eller rentav äldre än jag själv, berättar om sina föräldrar. Då kan jag komma på mig själv att jag tänker "va konstigt, lever de fortfarande????", men i själva verket är de ju kanske bara runt 70. För mig är det en jättekonstig tanke att man som gammal gubbe i 40-50-åren fortfarande kan ha föräldrar. Men jag får villigt erkänna att jag med ett slag har åldrats typ 20 år när min mamma gick bort.

mati skrev:

Fredrik j skrev:

Nu svävare vi kanske iväg OT men situationen du beskriver vill jag inte befinna mig i. Att vara typ sist.

Man vänjer sig faktiskt på sätt och vis. Och jag är tack och lov en ganska asocial person som trivs bäst ensam. Jag tycker inte det är så hemskt som det kanske kan låta för en del.
Men jag kan ibland häpna till när kollegor, som är lika gamla eller rentav äldre än jag själv, berättar om sina föräldrar. Då kan jag komma på mig själv att jag tänker "va konstigt, lever de fortfarande????", men i själva verket är de ju kanske bara runt 70. För mig är det en jättekonstig tanke att man som gammal gubbe i 40-50-åren fortfarande kan ha föräldrar. Men jag får villigt erkänna att jag med ett slag har åldrats typ 20 år när min mamma gick bort.

Kan inte påstå att du är speciellt asocial. Du håller alltid en trevlig ton och är ärlig och törs säga vad du tycker. Att säga vad man tycker kan ibland uppfattas som en dålig social egenskap men du gör det alltid på ett bra sätt(vilket jag kan tycka är svårt). Speciellt osocial ser jag dig inte heller med tanke på hur mycket du interagerar här på forumet. Är väll bara så att du är mer social via nätet där du har mer likatänkande. Sen är det nog bra att träffa folk ibland in real life. Nu kom vi kanske än längre från topic. Men en orsak till att fortsätta köra elbil kan vara att man känner en tillhörighet.

Det var ju trevligt att du ser mig på det viset. Tack.

Robertrimmevik skrev:

Att säga vad man tycker kan ibland uppfattas som en dålig social egenskap men du gör det alltid på ett bra sätt(vilket jag kan tycka är svårt). Speciellt osocial ser jag dig inte heller med tanke på hur mycket du interagerar här på forumet. Är väll bara så att du är mer social via nätet där du har mer likatänkande. Sen är det nog bra att träffa folk ibland in real life. Nu kom vi kanske än längre från topic. Men en orsak till att fortsätta köra elbil kan vara att man känner en tillhörighet.

Kan bara instämma! Och jag har ju även varit hemma hos dig och du var verkligen inte osocial! Det var verkligen trevligt att träffas!

mati skrev:

Det var ju trevligt att du ser mig på det viset. Tack.

Och han är inte ensam om det.

nek0 skrev:

mati skrev:

Det var ju trevligt att du ser mig på det viset. Tack.

Och han är inte ensam om det.

Håller helt med.