mati skrev:Det är klart som katten att en kris kan leda till en massa bra. De största innovationerna görs eller har gjorts till följd av kriser eller krig.
Vid senaste energikrisen på 70-talet blev folk mycket uppfinningsrika. Man införde t.ex. bilfria dagar, i förlängningen blev bilarna mindre, snålare och bättre för miljön. Man började inse att olja inte finns i all oändlighet och att det är ganska dåligt att bränna en massa olja. Det blev början till miljörörelsen.
Det som stör mig nu är att folk mest skriker att staten ska rätta till det och att skattemedel ska användas för att kompensera för de höga energikostnaderna. Minskad skatt på bränsle, alla möjliga former av bidrag, minskad inblandning av biobränslen, osv. Fantasin för vilka former av bidrag som ska införas verkar obegränsad, men ingen pratar om innovationer längre. Det mest innovativa man tycks komma på är mer kärnkraft eller till och med kolkraft. Jippi. Vilken bra idé.
Så var det inte på 70-talet. Det var minst lika tufft då, förmodligen betydligt tuffare, men folk löste detta ändå och utan att staten betalade ut en massa bidrag och stöd till alla.
Det är kanske dags igen att man generellt börjar se över sitt energislösande. På riktigt. Precis som för 50 år sedan. Behöver man verkligen en stor SUV med fyrhjulsdrift? Är det nödvändigt att köra bil hela tiden, överallt och varje dag? Måste man verkligen nöjesflyga världen runt? Bilarna har blivit större och starkare hela tiden. Snålare motorer kompenseras med högre vikt så att förbrukningen ändå är samma som förr. Snålare hushållsapparater och energieffektivare hus kompenseras med spabad och massor med prylar som drar eländigt mycket energi.
Vi har blivit jäkligt bortskämda som befolkning. Vi har det ganska bra och de flesta av oss har inte upplevt några verkliga kriser under sin livstid. Det är kanske det som är skillnaden.
Instämmer helt, vi lever i ett samhälle där någon annan ska göra allt och lösa allt!
Jag är uppväxt med två efterkrigsbarn till föräldrar, de har sparat hela livet. Så jag är uppväxt i den andan, men har transformerats.
För 10 år sedan hade vi lika många barn som nu, nybyggt hus och i övrigt inte så mycket prylar mer än det som var kopplat till huset. Vi åkte utomlands mer än 1 ggr/år i snitt och vi tog såklart barnen med oss.
10 år senare så tjänar vi cirka 45k netto (efter skatt) mer per månad, men känner oss betydligt fattigare.
Förändringar som vi gjort:
- Fler bilar än körkort i familjen (den billigaste är såklart dyrare än vad någon av mina föräldrars bilar varit, trots att de varit ekonomiskt välbeställda)
- Två motorbåtar (barnen kan väl inte vara utan egen båt?)
- Två fritidshus (fjällen och vid havet - hinner inte vara på något ställe i den utsträckning vi önskar)
- Spabad
Vi har skämt bort oss själva!
