Elof skrev:Det här med småskalighet och självhushållning… Säkert mysigt och tillfredsställande för somliga, men oerhört ineffektivt. Det är sannerligen ingen lösning på något samhällsproblem.
Idag känns det som att man inte kan lita på att nån samhällsfunktion kommer att fungera. Att bygga upp ett självhushåll och skaffa sig kunskaper om det kan vara så krasst som att ha en livförsäkring. Då är effektivitet en parameter som står långt ned på kravlistan.
Jag undrar egentligen hur man mäter effektivitet när det kommer till att se till att man klarar sig i en krissituation? Min sambo har en "defekt" som gör att alla hennes fritidssysslor ska vara lönsamma. Sån har hon varit hela livet, allt från att hon i barndomen målade motiv på andras brevlådor mot betalning, via egen islandshästverksamhet, både import, försäljning, avel, inridning, ridskola, turridningar etc. till dagens enkla syssla att ha egna höns och vaktlar, något som tar förvånansvärt lite tid i anspråk att sköta. Allt hon gör och har gjort går plus ekonomiskt. Vi har hur mycket ägg som helst, frysen full med tuppkött och säljer äggöverskottet och räknar man bort alla kostnader, från foder och strö ända ned till den tidsstyrda belysningen och strömmen som värmeplattan som håller vattnet över fryspunkten i hönshuset drar, så går det med vinst i kronor och ören, oräknat det vi själva äter, vilket innebär att vi har gratis ägg och tuppkött. Varför ska vi ha ett större krav på effektivitet?
Jag tror att när branschfolk dömer ut småbruk som ineffektiva så har de en måttstock som inte alla människor lever efter. Har man inte behovet att resa till Thailand 2 ggr/år och hela tiden köpa kläder för att hänga med i senaste modet, ha senaste platt-TV:n osv. så kan man klara sig väldigt bra på att vara hobbybonde. Visst måste man tycka att det är roligt och värt att göra jobbet, men man får ju mycket mer tid över då man kan nöja sig med att jobba deltid istället.
Det finns rörelser i landet som lever nästan i en parallell verklighet till dagens storjordbruk. Små enheter som har en häpnadsväckande effektivitet i sitt odlande och djurhållning, som livnär sig på en i det närmaste ofattbart liten yta och får ett ekonomiskt överskott av det. Men dessa avfärdas antagligen av akademikerna som gör studier på hållbart jordbruk som fanatiker eller nåt sånt. Men det är dessa "fanatiker" som kommer att klara sig bäst när samhällsfunktionerna havererar, om nåt sånt skulle hända. Se på det gamla Sovjetunionen. Där var det de små privata odlingslotterna som höll landet under armarna medan de stora planekonomiska jordbruken som var ineffektiva. De som är verkligt utsatta och sårbara i dagens samhälle är stadsborna. Många fattar inte att städerna är totalt beroende av landsbygden och många ekonomer ser landsbygden som en "tärande" del. Helt galet!
