Är du med i facket?

[Tellus]

Opinionsundersökning

[Gustafsson]

Är med i ett akademikerförbund. Det har varit bra i mitt yrke, dyr avgift, men troligen värt pengen. Har arbetat för icke kollektivanslutna arbetsgivare och varit egen i eget AB. Jobbat utomlands på samma sätt också och gör fortfarande så.
Alla varianter har sina fördelar. Men vilket som ”är bäst” är svårt att svara på. Förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare är komplicerat.

[OfarligTesla]

Nej, ingen annan har incitament att kämpa för mig mer än jag själv har. Ser faktiskt ingen nytta med att vara med i ett fack.

[mikebike]

Nej, men jag är skyddsombud.

[Legato]

Aldrig känts aktuellt när man varit sin egen arbetsgivare hela livet

[mikebike]

Aldrig känts aktuellt när man varit sin egen arbetsgivare hela livet

Jag har haft eget företag sedan 1986. På heltid mellan 1990 och 2013.

[roffe_s]

Jodå, eller ”Kamratposten” som jag kärvänligt brukar kalla mitt fack - Sveriges Ingenjörer. Sveriges Ingenjörer är ett akademikerfack som är tämligen välbärgat och därför har jämförelsevis låga avgifter. Viktigast var nog medlemskapet när jag var ung, efter nära tjugo år i företagsledande position för att därefter bli egenföretagare har väl det personliga behovet av skyddsfunktionen i viss mån försvunnit. Har alltid förhandlat för min personliga del men inkomstförsäkring och A-kassa är väl en bra trygghet, dessutom är jag kvar för viss tillgång till statistik och av solidaritet med yngre medlemmar eller medlemmar som drabbas av sjukdom eller olyckshändelse.

När det gäller kollektivavtalade pensionslösningar har jag under merparten av min livstid omfattats av s k ”tiotaggarlösningar”, d v s med möjlighet att själv placera delar av pensionsavsättningarna. Däremot har tjänstemannafacken, enligt min uppfattning, under åren förhandlat klokt och mer än LO prioriterat pensionsavsättningar före den sista tiondels procenten av löneökningar.

Jag gick med i facket redan när jag hade något av mina tidigaste sommarjobb och har bytt vartefter de aktuella feriejobben varierat. Så pappers var det första, därefter stuveriarbetarförbundet innan det blev dåvarande CF (som numera blivit Sveriges Ingenjörer). Jag tycker fortfarande att facket tillför matnyttig kunskap i form av statistik och information.

[Gustafsson]

Jobbat mer än en period i grannlandet. Den (offentliga) arbetsgivaren ville under en tid inte kännas vid arbetsrätten och försökte dessutom dumpa lönen ordentligt. Ett samtal till fackets jurist som tog kontakt med HR avdelningen i fråga - sedan blev allt plötsligt väldigt vänligt och tillmötesgående. Hade jag inte varit fackansluten hade jag fått byta arbetsgivare (vilket jag ändå gjorde rätt snart).
Så jag ser mer än ett personligt värde i att vara med i facket och även med kollektivanslutning.
Det förvånar mig mycket att facket inte gör bättre reklam för fördelarna utan väljer barrikadretoriken. Att ge sig på ett litet bageri som i Linköping
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/o ... -till-salu
är osmakligt. Att ge sig på Tesla är onödigt då arbetarna där uppenbarligen inte svälter eller blir misshandlade.
Facket väljer fel strider helt enkelt därför att man inte längre förstår vad folk behöver /vill ha. Man har också glömt sitt samhällsansvar att inte ta till mer våld än vad situationen kräver. Jag tycker inte att detta är ett partipolitiskt problem, överenskommelser är oftast brett förankrade, men en osmaklig pampmentalitet och " vi vet vad som är bra för dig" attityd som kunde vara skrattretande om den inte hade haft så stora konsekvenser, det stör mig oerhört.

[SwedishAdvocate]

Jag är medlem. Har även varit skyddsombud tidigare. Då vald av de andra på arbetsplatsen. Hos den offentliga arbetsgivare jag hade tidigare har det hänt att folk blivit misshandlade så de fått men för livet. En kvinnlig anställd blev även knivhuggen till döds.

Jag är medlem främst utifrån solidaritetstanken ur ett globalt perspektiv. Bland annat på grund av händelser som den här då 1134 textilarbetare dog och ca. 2500 blev skadade i olika omfattning. Det hände för lite drygt tio år sedan.

https://en.wikipedia.org/wiki/Rana_Plaza_collapse

[Fredrik j]

När det gäller kollektivavtalade pensionslösningar har jag under merparten av min livstid omfattats av s k ”tiotaggarlösningar”, d v s med möjlighet att själv placera delar av pensionsavsättningarna. Däremot har tjänstemannafacken, enligt min uppfattning, under åren förhandlat klokt och mer än LO prioriterat pensionsavsättningar före den sista tiondels procenten av löneökningar.

Det gäller att ha koll på avgifterna i tiotaggarlösningarna.

[roffe_s]

När det gäller kollektivavtalade pensionslösningar har jag under merparten av min livstid omfattats av s k ”tiotaggarlösningar”, d v s med möjlighet att själv placera delar av pensionsavsättningarna. Däremot har tjänstemannafacken, enligt min uppfattning, under åren förhandlat klokt och mer än LO prioriterat pensionsavsättningar före den sista tiondels procenten av löneökningar.

Det gäller att ha koll på avgifterna i tiotaggarlösningarna.

Så är det - och bra rådgivning. Jag är ändå rätt imponerad av lösningen inom min pensionsplan (ITP 2) där Alecta haft en bra utveckling. Men jag har lyckats bra med de egna placeringarna och hyfsat väl lyckats surfa mellan fonderna. Nu är jag ju närmare pensionsåldern än min fyrtioårsdag och har upparbetat en viss kunskap själv. Men det är klart att när jag började min lösning i slutet av nittiotalet var ju pensionen inte högst upp på prioriteringslistan och därför fanns ett behov av bra rådgivning i de åren.

[Fredrik j]

När det gäller kollektivavtalade pensionslösningar har jag under merparten av min livstid omfattats av s k ”tiotaggarlösningar”, d v s med möjlighet att själv placera delar av pensionsavsättningarna. Däremot har tjänstemannafacken, enligt min uppfattning, under åren förhandlat klokt och mer än LO prioriterat pensionsavsättningar före den sista tiondels procenten av löneökningar.

Det gäller att ha koll på avgifterna i tiotaggarlösningarna.

Så är det - och bra rådgivning. Jag är ändå rätt imponerad av lösningen inom min pensionsplan (ITP 2) där Alecta haft en bra utveckling. Men jag har lyckats bra med de egna placeringarna och hyfsat väl lyckats surfa mellan fonderna. Nu är jag ju närmare pensionsåldern än min fyrtioårsdag och har upparbetat en viss kunskap själv. Men det är klart att när jag började min lösning i slutet av nittiotalet var ju pensionen inte högst upp på prioriteringslistan och därför fanns ett behov av bra rådgivning i de åren.

Tiotaggarlösningarna är attraktiva bland placeringsrådgivarna. Det gäller att syna marknadsföringen och ha någon rådgivare man litar på och som nyktert kan redovisa när och varför olika alternativ kan vara bättre.
ITP2 är bra. Lite för dyrt för arbetsgivarna som hellre ser ITP1.

[roffe_s]

Tiotaggarlösningarna är attraktiva bland placeringsrådgivarna. Det gäller att syna marknadsföringen och ha någon rådgivare man litar på och som nyktert kan redovisa när och varför olika alternativ kan vara bättre.
ITP2 är bra. Lite för dyrt för arbetsgivarna som hellre ser ITP1.

Nu är kanske detta inte en pensionstråd men när vi ändå pratar ITP bör vi även ta upp frågan om efterlevandeskydd. För de av oss med barn eller familj behöver vi göra aktiva val för att pengarna ska tillfalla dödsboet, standardlösningen innehåller inte det tillägget. Det kostar en del men är väldigt viktigt då det för många handlar om stora belopp.

Som du skriver är den vanligaste lösningen idag ITP1. Men det innebär för den skull inte att det är rekommendabelt att enbart agera soffliggare utan se till att rätt val görs. Och har man ITP2 bör man vara extremt försiktiga att förhandla bort det när man byter jobb. Det är definitivt en fråga att inkludera i anställningsintervjun.

[bjornnilsson]

Märkligt sammanträffande Roffe, vi har en portal på vårt jobb där jag precis var inne för ett par minuter sedan och valde efterlevande för min ITP.

Gällande tråd-frågan så är jag däremot inte med i facket. Jag var det under några månader på 90-talet men då ingen av mina arbetsgivare inom diverse tveksamma branscher var fackanslutna så gick jag ur. Jag körde sedan eget i tre år innan jag blev headhuntad till ett stort IT-företag. Hade då kontakt med en gammal IT-räv som rådde mig att undvika facket. ”Bättre stå utanför och får du sparken så för du din egen talan istället”. Min mentor fick gå när han var 55 och lyckades göra precis som så genom att förhandla till sig ett stort avgångsvederlag vilket han inte hade lyckats med som fackansluten. Jag har själv följt det rådet sedan dess. Känns bra att inte vara livegen. Dock är detta kanske inte för alla.

De bekanta som jag sedan hjälpt i kampen mot sina arbetsgivare har inte haft ett endaste liten fördel att vara fackanslutna. Tvärtom. Jag har två exempel där det har skurit sig med arbetsgivaren och de fick i gå i slutändan för att fackrepresentanten inte velat störa sin personliga relation med arbetsgivaren. Två helt olika fack, samma problem. Liten norrländsk stad i båda fallen. Så det jag sett av fackliga organisationer imponerar inte. I alla fall inte uppåt landet. Och agerandet av Metall stärker min misstro ytterligare.

[Sevir87]

Jag är medlem i Unionen av den enkla anledningen till deras inkomstförsäkring. I övrigt ser jag lite nytta att vara medlem.

[Mickep]

Jag blev medlem när jag studerade, gratis och fick nyteknik. Nu är det mera inkomstförsäkringen som är anledningen. trorinte jag kommer få så mycket mer hjälp vid uppsägningar.

[Niklas Z]

Jag är med, fast inte för att jag tror mig ha någon personlig nytta av att vara med i facket. Jag är snarare med av solidariska skäl.

[Tellus]

Alltså en tredjedel av dom som är med i facket funderar på att gå ur.
Här kommer en sporre
Eller räkna själv via länken
https://seb.se/privat/spara-och-investe ... -man-spara?

[roffe_s]

Av dom svarande alltså en tredjedel av dom som är med i facket funderar på att gå ur.
Här kommer en sporre
Eller räkna själv via länken
https://seb.se/privat/spara-och-investe ... -man-spara?

Intressant. Jag slog lite på vad en krogrunda i veckan innebär under motsvarande tidsperiod

Allt i livet verkar till syvende och sist vara en fråga om perspektiv

[OfarligTesla]

Intressant. Jag slog lite på vad en krogrunda i veckan innebär under motsvarande tidsperiod

IMG_9173.png

Allt i livet verkar till syvende och sist vara en fråga om perspektiv

Ja det finns fler slösaktiga saker, men i det här fallet så ger det ena dig lite god mat och dryck medan det andra ger en fackpamp lite god mat och dryck. Jag vet iaf vad jag helst spenderar mina pengar på.

[roffe_s]

Intressant. Jag slog lite på vad en krogrunda i veckan innebär under motsvarande tidsperiod

IMG_9173.png

Allt i livet verkar till syvende och sist vara en fråga om perspektiv

Ja det finns fler slösaktiga saker, men i det här fallet så ger det ena dig lite god mat och dryck medan det andra ger en fackpamp lite god mat och dryck. Jag vet iaf vad jag helst spenderar mina pengar på.

Ptjaa, vi har alla vår sanning. Personligen tror jag våra inre organ har en annan syn på den prioriteringsordningen

[OfarligTesla]

Intressant. Jag slog lite på vad en krogrunda i veckan innebär under motsvarande tidsperiod

IMG_9173.png

Allt i livet verkar till syvende och sist vara en fråga om perspektiv

Ja det finns fler slösaktiga saker, men i det här fallet så ger det ena dig lite god mat och dryck medan det andra ger en fackpamp lite god mat och dryck. Jag vet iaf vad jag helst spenderar mina pengar på.

Ptjaa, vi har alla vår sanning. Personligen tror jag våra inre organ har en annan syn på den prioriteringsordningen

Ja det har du rätt i, mindre god mat och dryck gillar nog organen .

[roffe_s]

Märkligt sammanträffande Roffe, vi har en portal på vårt jobb där jag precis var inne för ett par minuter sedan och valde efterlevande för min ITP.

...Min mentor fick gå när han var 55 och lyckades göra precis som så genom att förhandla till sig ett stort avgångsvederlag vilket han inte hade lyckats med som fackansluten...

De bekanta som jag sedan hjälpt i kampen mot sina arbetsgivare har inte haft ett endaste liten fördel att vara fackanslutna. Tvärtom. Jag har två exempel där det har skurit sig med arbetsgivaren och de fick i gå i slutändan för att fackrepresentanten inte velat störa sin personliga relation med arbetsgivaren. Två helt olika fack, samma problem. Liten norrländsk stad i båda fallen. Så det jag sett av fackliga organisationer imponerar inte. I alla fall inte uppåt landet. Och agerandet av Metall stärker min misstro ytterligare.

Kul Björn, och rätt beslut när det gäller efterlevandeskydd Ber om ursäkt för att jag inte svarade tidigare, men med tanke på senare inlägg i denna tråd tror jag Ditt utmärkta inlägg förtjänar en kommentar från "en annan del av Köping" (i detta fall tämligen långt upp i norr).

Jag har faktiskt ett annat exempel på en person som lyckades sluta i den åldern, med ett mycket generöst avtal i ryggen som inkluderade ett i sammanhanget stort belopp placerade i fonder. Den personen tillhörde facket och det var sannolikt en bidragande orsak till att firman valde att köpa ut personen för att i stället bereda plats åt någon yngre påläggskalv. I ärlighetens namn har jag dessutom exempel på när en duktig facklig förtroendeman förhandlat sig till ohemult höga avgångsvederlag för några medarbetare där chefen (i mitt tycke) i stället kunde ha hållit sig till regelboken.

Nu vet jag inte hur gammal Du är men när Du väl väljer att gå i pension gäller det dessutom att ha koll på vilka delar av pensionen som bör tas ut på kortast möjliga tid. I mitt fall gäller det delar av inkomstpensionen där efterlevandeskydd inte är möjligt att teckna. Jag kommer alltså att lämna kvar övriga delar av ITP och i stället tömma inkomstpensionen på kortast möjliga tid (vanligen fem år) när det väl är möjligt att lyfta den delen.

Jag förstår att Du jobbar inom IT-sektorn, själv är jag verksam inom byggindustrin. Och precis som Du har jag nog lyckats rätt bra med förhandlingar när det gäller mina personliga förmåner. Men vad som retar mig är den inställning jag ibland läser i trådarna om "den starkes rätt", prioritering endast av de produktiva och en oförmåga att förstå att olycka kan drabba den mest lyckosamme. Det är i dessa lägen jag sett fördelar med att vanliga "knegare" haft tillgång till det skydd som facket trots allt ger.

Jag ska bara ta ett exempel - en utmärkt skicklig och lojal svetsare/smidesarbetare som i hela sitt liv arbetat åt en mindre mekanisk verkstad. I södra Norrbotten. I bolaget (utan kollektivavtal) fanns en kultur av att facklig anslutning och SAP i stort endast var av ondo - alltså inte alls olikt vissa trådar i detta forum. Nåväl, denne medarbetare drabbades i övre medelåldern av en arbetsskada relaterad till många år av bristfällig arbetsmiljö. Och det visade sig att företaget inte skött sitt åtagande när det gäller försäkringsskyddet. Tack vare en vänlig och engagerad släkting samt fackföreningen (som han för övrigt i lönndom tillhörde) lyckades han erhålla en rimlig ersättning så att hans och familjens liv i vart fall blev drägligt de år som var kvar innan han gick bort.

Sensmoral enligt mig - Många i tråden har skrivit inkomstförsäkring som skäl för medlemskap, och det är bra. Andra har skrivit "solidaritet" och det är än viktigare. De flesta av oss kommer kanske aldrig att bli drabbade av olycka eller svår sjukdom - tack och lov. Men kan min i sammanhanget rimliga avgift ge dom av oss som drabbas en vettig chans att via försäkringar och rättigheter få en rimligare tillvaro är det gott nog. I min bok.

Timmen är sen och jag ids inte svamla med någon beräkning av vad 40 års försäkringskostnad skulle innebära i inbesparingar för barn- och personskydd, våra hem och vår fordonsflotta. Men i detta fall ser jag faktiskt även tillhörigheten till ett fack som en sorts försäkringsavgift. Om Gud är god och betongen stark kommer jag aldrig att behöva göra anspråk på de avtalade skydden. Men skulle "skiten hamna i fläkten" är jag tacksam för alla som, likt mig, solidariskt delar på "bördan".

Avslutningsvis - det är inte i IT- eller konsultbranschen som behovet kanske är störst. Men i i mitt fall ser jag en ingenjör, ställningsbyggare, svetsare, mekaniker eller byggindustriarbetare i yngre medelåldern framför mig. Mitt i livet och på gång med att bilda familj och sätta bo. Jag har respekt för att de inte prioriterar tråkiga saker som pension, försäkringar eller arbetsrätt. Det är för dessa individer som facket kan få en stor betydelse om något skulle gå snett - eller för den skull för deras ofta rätt förmånliga kollektivavtalade försäkringar.

Tydligen handlar även detta om perspektiv. Av någon anledning tror jag vi förstår varandras synpunkter rätt väl

[volante]

är arbetsgivare och inte med i något fackförbund. men står bakom den svenska modellen och tycker det är bra att folk är organiserade i facket.

[thebishop]

Märkligt sammanträffande Roffe, vi har en portal på vårt jobb där jag precis var inne för ett par minuter sedan och valde efterlevande för min ITP.

...Min mentor fick gå när han var 55 och lyckades göra precis som så genom att förhandla till sig ett stort avgångsvederlag vilket han inte hade lyckats med som fackansluten...

De bekanta som jag sedan hjälpt i kampen mot sina arbetsgivare har inte haft ett endaste liten fördel att vara fackanslutna. Tvärtom. Jag har två exempel där det har skurit sig med arbetsgivaren och de fick i gå i slutändan för att fackrepresentanten inte velat störa sin personliga relation med arbetsgivaren. Två helt olika fack, samma problem. Liten norrländsk stad i båda fallen. Så det jag sett av fackliga organisationer imponerar inte. I alla fall inte uppåt landet. Och agerandet av Metall stärker min misstro ytterligare.

Kul Björn, och rätt beslut när det gäller efterlevandeskydd Ber om ursäkt för att jag inte svarade tidigare, men med tanke på senare inlägg i denna tråd tror jag Ditt utmärkta inlägg förtjänar en kommentar från "en annan del av Köping" (i detta fall tämligen långt upp i norr).

Jag har faktiskt ett annat exempel på en person som lyckades sluta i den åldern, med ett mycket generöst avtal i ryggen som inkluderade ett i sammanhanget stort belopp placerade i fonder. Den personen tillhörde facket och det var sannolikt en bidragande orsak till att firman valde att köpa ut personen för att i stället bereda plats åt någon yngre påläggskalv. I ärlighetens namn har jag dessutom exempel på när en duktig facklig förtroendeman förhandlat sig till ohemult höga avgångsvederlag för några medarbetare där chefen (i mitt tycke) i stället kunde ha hållit sig till regelboken.

Nu vet jag inte hur gammal Du är men när Du väl väljer att gå i pension gäller det dessutom att ha koll på vilka delar av pensionen som bör tas ut på kortast möjliga tid. I mitt fall gäller det delar av inkomstpensionen där efterlevandeskydd inte är möjligt att teckna. Jag kommer alltså att lämna kvar övriga delar av ITP och i stället tömma inkomstpensionen på kortast möjliga tid (vanligen fem år) när det väl är möjligt att lyfta den delen.

Jag förstår att Du jobbar inom IT-sektorn, själv är jag verksam inom byggindustrin. Och precis som Du har jag nog lyckats rätt bra med förhandlingar när det gäller mina personliga förmåner. Men vad som retar mig är den inställning jag ibland läser i trådarna om "den starkes rätt", prioritering endast av de produktiva och en oförmåga att förstå att olycka kan drabba den mest lyckosamme. Det är i dessa lägen jag sett fördelar med att vanliga "knegare" haft tillgång till det skydd som facket trots allt ger.

Jag ska bara ta ett exempel - en utmärkt skicklig och lojal svetsare/smidesarbetare som i hela sitt liv arbetat åt en mindre mekanisk verkstad. I södra Norrbotten. I bolaget (utan kollektivavtal) fanns en kultur av att facklig anslutning och SAP i stort endast var av ondo - alltså inte alls olikt vissa trådar i detta forum. Nåväl, denne medarbetare drabbades i övre medelåldern av en arbetsskada relaterad till många år av bristfällig arbetsmiljö. Och det visade sig att företaget inte skött sitt åtagande när det gäller försäkringsskyddet. Tack vare en vänlig och engagerad släkting samt fackföreningen (som han för övrigt i lönndom tillhörde) lyckades han erhålla en rimlig ersättning så att hans och familjens liv i vart fall blev drägligt de år som var kvar innan han gick bort.

Sensmoral enligt mig - Många i tråden har skrivit inkomstförsäkring som skäl för medlemskap, och det är bra. Andra har skrivit "solidaritet" och det är än viktigare. De flesta av oss kommer kanske aldrig att bli drabbade av olycka eller svår sjukdom - tack och lov. Men kan min i sammanhanget rimliga avgift ge dom av oss som drabbas en vettig chans att via försäkringar och rättigheter få en rimligare tillvaro är det gott nog. I min bok.

Timmen är sen och jag ids inte svamla med någon beräkning av vad 40 års försäkringskostnad skulle innebära i inbesparingar för barn- och personskydd, våra hem och vår fordonsflotta. Men i detta fall ser jag faktiskt även tillhörigheten till ett fack som en sorts försäkringsavgift. Om Gud är god och betongen stark kommer jag aldrig att behöva göra anspråk på de avtalade skydden. Men skulle "skiten hamna i fläkten" är jag tacksam för alla som, likt mig, solidariskt delar på "bördan".

Avslutningsvis - det är inte i IT- eller konsultbranschen som behovet kanske är störst. Men i i mitt fall ser jag en ingenjör, ställningsbyggare, svetsare, mekaniker eller byggindustriarbetare i yngre medelåldern framför mig. Mitt i livet och på gång med att bilda familj och sätta bo. Jag har respekt för att de inte prioriterar tråkiga saker som pension, försäkringar eller arbetsrätt. Det är för dessa individer som facket kan få en stor betydelse om något skulle gå snett - eller för den skull för deras ofta rätt förmånliga kollektivavtalade försäkringar.

Tydligen handlar även detta om perspektiv. Av någon anledning tror jag vi förstår varandras synpunkter rätt väl

Vad jag inte förstår är varför man inte vill att detta skydd och trygghet skall ges alla arbetstagare ovillkorligt. Värna om alla arbetare, inte bara de som i lönndom är med i någon organisation.

Ja, lagstiftning av ett skyddsnät för arbetare är rimligt - alla arbetare - sen finns det utrymme för olika löner osv, men det gör med att koppla ett socialt skyddsnät från staten till facket är för mig ytterst märkligt och ett sätt att exkludera människor från denna trygghet. Av solidaritet så bör vi lagstifta.