Sista dagen med e-Golfen. Trots skitvädret gjorde vi en utflykt till Hjo, 13 mil t o r, snittförbrukning blev 1,4kWh/mil. Landsvägskörning, på 80 och 90-vägar, samt 2 mil på motorväg.
Vad ska man säga mer? Golfen rullade på och gjorde det den är gjord för. Inga konstigheter, en angenäm resa i en tyst bil med fina stolar. Provat även CCS-laddaren i Skövde när man ändå var där. Vi hade inte behövt ladda, men jag ville ändå prova. Jag kollade ärligt talat inte hur fort det gick. Vi började ladda vid 38%, tog en kort promenad och när vi kom tillbaka var den laddad till 79%. Funkar alltså. Mer ville jag inte veta. Förutom att det inte kostade nånting hittade vi en 20-kronors sedel bredvid laddaren. Snacka om att det är billigt att köra elbil. Kanske ett tecken?
På hemvägen tänkte jag utmana bilen genom att ta grusvägen genom skogen. Den är i fruktansvärt bedrövligt skick, hål efter hål och tvättbräda och sånt. Jag brukar i största möjliga mån undvika den vägen i vanliga fall eftersom Teslan skramlar och vibrerar så att man tror att den går sönder, vilket den kanske till och med gör om man kör för fort. Ingen aning. Jag vågar helt enkelt inte.
Golfen är mycket mjukare i fjädringen och svalde grusvägen utan minsta lilla knarr. Vägen kändes inte alls lika dålig längre. Det är tydligt att Teslan trivs allra bäst på motorvägen på långfärd, medan Golfen är mer en allround-bil.
Nu ska vi åka till Lidköping och kasta nyckeln i brevlådan hos VW-handlaren. Imorgon får sambon ta sin bensinbil till jobbet. Hon kommer sakna Golfen.