Jag ringde Santander bank som mycket riktigt inte kunde hitta någon inbetalning som gällde min gamla bil. Samtidigt meddelade de mig att jag hade gjort mig skyldig till olovlig försäljning av en bil som jag hade lån på. Om jag inte löste lånet omgående skulle det få obehagliga konsekvenser. Jippi.
Så ringde jag min DS i Göteborg. Han tyckte väl iofs att det var lite tråkigt för mig men han visste inte så mycket mer än att de hade nog betalat och löst lånet.
Så ringde jag Santander igen. Nej, lånet var inte löst enligt henne. Så var jag alltså tvungen att lösa billånet på studs för att inte hamna i nån otrevlig process. Jippi igen.
Så ringde jag DS igen. Efter massvis med försök nådde jag äntligen fram. Jag förklarade att jag nu hade löst lånet och att jag ville ha pengarna tillbaka från Tesla. Nej, det gick inte menade han. För de hade ju nog betalat. I så fall skulle Santander betala tillbaka pengarna till mig.
Nästa samtal till Santander. En annan person, jag fick alltså dra hela historien igen.
Hennes förslag var att höra med Tesla, om de nu har betalat, vilket referensnummer de har angivit vid betalningen. Fel refnummer skulle såklart innebära att pengarna inte kan relateras till mig.
Jag orkar inte ringa DS. Mejlar istället. Nej, refnummer kan han inte hitta. Betalning har visserligen skett, men utan att ange någon som helst referens. Santander hade alltså ingen chans att koppla inbetalningen till mig och mitt lån. Mejl till DS igen. Har de eventuellt fått tillbaka pengarna? Santander behåller väl knappast en massa pengar om de inte vet vem som är avsändaren. DS vet inte.
Man blir bara trött. Måste jag verkligen hålla på så här? Ringa runt hela eftermiddagen och jaga folk? Betala en jäkla massa pengar bara för att unvika att hamna hos Kronofogden och för att inte få ännu mer problem pga olovlig försäljning av bil? Allt pga Teslas jävla inkompetens som inte ens besvärar sig med att hjälpa mig.
