Hämtade en ny Model S i tisdags.
22-23 mil och drygt ett dygn senare exploderar passagerar rutan, under färd. Bilen (och jag själv som satt i passagerarsätet) blir överösta av glassplitter. Ringer bärgaren som hämtar bilen efter ca 28 timmer i "frihet".
De lyckas skaka fram en ny ruta under torsdagen, den ankommer SC på fredagen och monteras omgående. SC ringer och säger att bilen är klar. Jag frågar om de kollat lacken och kromlisten. "Japp, det är kollat"!
Med stor förväntan tar jag mig de 1,5 timmarna till SC. Frågar än en gång om det inte blev några skador på lacken. "Nä, det ska vara kollat". Går och letar rätt på bilen och ser direkt att hela högersidan är blästrad av glaset. Kromlisten är inte heller bytt. Lite småsur för att de tvättat av bilen och inte "sett" skadorna, rullar jag mycket långsamt ner till dörren utanför SC. Killen som lämnade ut min bil, är upptagen så jag väntar åp att han ska bli klar med en kund vars laddning(?) inte fungerade. Vi går in och en annan kille tar emot mig.
Jag ber honom att följa med ut till bilen. Jag förklarar vad som hänt och han frågar
"har du haft bilen på service här?"
Ehhh ... va? "Ska den servas efter 23 mil", frågar jag? Det skulle den inte, enligt honom.
Han frågar då "hur långt har du kört med detta?"
Ehhh, va!?!? Drar hela historien igen "Hämtade bilen i tisdags, ny. Rutan exploderar i onsdags. Bärgaren hämtar den och kör den hit. Ni monterar en ny ruta och jag är här nu."
"Ja, men hur mycket har du kört nu då?"
Ehhh, VA!?!?!? JAG HÄMTADE BILEN LÄNGST BORT PÅ PARKERINGEN OCH KÖRDE DEN HIT"
"Jag försöker bara få en bild av vad som hänt", svara han
hmmm ... har jag inte sagt det tre gånger redan? tänker jag.
Nåja, han tar några bilder på bilen och säger att de ska kontakta deras plåtverkstad för tidsbokning och omlackering.
"Dörrarna är ju inget problem, de byter ni ut och sen får vi se hur vi gör med skärmen" svara jag.
"Nä, detta lackar vi om"
"VA!?!?! Ska jag få en ny bil som är omlackad?"
"Det är så vi gör" får jag till svar ...
Nåja, trött på killen sätter jag mig i bilen och åker hemåt. Glädjen som var total i början på veckan, har förändrats till en mycket dämpad känslostorm. Väl hemma öppnar jag dörrarna på passagerarsidan och det gnistrar av glassplitter lite överallt. Tittar på den nya rutan och ser att det ligger något svart kitt(?) kvar. "Kan de inte ens torka av rutan innan de lämnar ut bilen" tänkte jag. Kastar ett öga ner på sätet. Fläckar. Och skrapmärken. Men va fa... Detta skulle ju bli en positiv upplevelse. Vad har jag missat? Var är glädjen? Vad är extasen användare på detta forum, berättat om?`Ja,ja, nu kan det ju knappast bli värre.
Åker till en polare för att dricka lite kaffe och lugna ner mig. Då intresset för bilen är stort hos tidigare nämnd kamrat, frågar jag om han vill ta en tur. Med ögon likt ett barn på julafton och ett av de största leenden jag sett denna vecka, får jag ett direkt "Jaa!" till svars. Jag sätter mig i passagerarstolen och vi åker ut på motorvägen. "Va i helvete är det där? Är inte rutan stängd!?". Fel av mig. Den VAR stängd! Redan i 90 km/h låter det värre än det gjorde i min Volvo PV 544 från 1961!
Vid det här läget är jag så uppgiven att jag orkar inte ens bli mer besviken. Arg är inte ens att tänka på. Glädjeenergin är helt bortblåst. Det är fan inte ens kul att ha köpt en ny bil. Inte ens en Tesla!
Försöker hitta glädjen med att kastat ut över 1 mille på en bil som inte ens känns ny när jag ser den, men det känns avlägset ...
