Hemsk skattefråga

[MWall]

Annars finns ju den här gamla klassikern. Att starta bolag i Estland. Men då börjar man väl närma sig fängelsestraff om de kommer en med att mygla?

https://www.startabolagiestland.se/

[mati]

Har jag missat något mer? Följdfrågan om jag inte har det är: Hur kan detta inte vara attraktivt mot att vara anställd? Då menar jag rent ekonomiskt.

Man får väl utnyttja lite andra kryphål. Har en kompis som driver elfirma tillsammans med en kompanjon. Deras sambos sitter också i styrelsen och minns att dom körde styrelsemöte i Spanien. Sen är det ju det andra med diverse grejor som kan tänkas gå åt i en verksamhet som man kan använda hemma.
Han köper ju inget elmaterial på hornbach om man säger så. Är man IT-konsult antar jag att företaget behöver en del elektronik?

Man ser ju en hel del egenföretagare på ICA som ska två kvitton, ett extra för toapapper och kaffe

Naturligtvis. Jag köper nästan allt kaffe, tvål, toapapper, hushållspapper, diskmedel, osv på företaget. Även större saker som dammsugare går att köpa på det viset. Nu har jag visserligen mitt kontor i ett separat hus på andra sidan vägen. Det är alltså lite lättare för mig att motivera sådana inköp än för en som har kontoret och bostaden på samma ställe.

[MWall]

För lite perspektiv:

Bolagsskatten betalas i Sverige av aktiebolag på den vinst bolaget gör. Bolagsskatten är 21,4 % för det räkenskapsår sedan den 1 januari 2019.[1]. Dessförinnan var den 22 %. Skatten ska enligt plan sänkas till 20,6 % från 2021.[2]

Tidigare var skattesatsen betydligt högre. På 1980-talet låg bolagsskatten i Sverige på 52 %.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Bolagsskatt

20,6% är inte så farligt tycker jag. Tror mycket av det gamla gnället om att Sverige är så ovänligt mot företagare stammar från 80-talet och dess skyhöga bolagsskatt och krångliga regler.

[MWall]

Har jag missat något mer? Följdfrågan om jag inte har det är: Hur kan detta inte vara attraktivt mot att vara anställd? Då menar jag rent ekonomiskt.

Man får väl utnyttja lite andra kryphål. Har en kompis som driver elfirma tillsammans med en kompanjon. Deras sambos sitter också i styrelsen och minns att dom körde styrelsemöte i Spanien. Sen är det ju det andra med diverse grejor som kan tänkas gå åt i en verksamhet som man kan använda hemma.
Han köper ju inget elmaterial på hornbach om man säger så. Är man IT-konsult antar jag att företaget behöver en del elektronik?

Man ser ju en hel del egenföretagare på ICA som ska två kvitton, ett extra för toapapper och kaffe

Naturligtvis. Jag köper nästan allt kaffe, tvål, toapapper, hushållspapper, diskmedel, osv på företaget. Även större saker som dammsugare går att köpa på det viset. Nu har jag visserligen mitt kontor i ett separat hus på andra sidan vägen. Det är alltså lite lättare för mig att motivera sådana inköp än för en som har kontoret och bostaden på samma ställe.

Du kan köpa vad du vill så länge inte skatteverket bestämmer sig för att granska dig.

När jag startade eget så berättade chefen på den konsultfirma jag var underkonsult hos att när han hade eget företag så hade han köpt en värstingstereo på firman eftersom han hävdade att han jobbade med "multimedia" (antagligen sent 90-tal då). Jag är övertygad om att han fått nedslag på den vid granskning men eftersom det inte kollades så blev det en success story för honom.

Samma sak med alla kreativa upplägg för leasingbilar där vissa hävdar att man bara behöver betala förmån på den dyraste om man har fler än en leasingbil. Det går alldeles utmärkt så länge ingen kollar upp en...

[bjornnilsson]

Det är ju inte så att jag har varit en it-konsult bland många. Jag har varit den enda, det är jag som har stått för all utveckling. Jag sitter alltså på en massa kod, och det är bara jag som kan den.
Det enda som hindrar mig från att sticka är min lojalitet som fortfarande finns kvar, jag har ju varit där så pass länge. Jag vet, jag är nog fullständigt dum i huvudet. Men sån är jag.

Mati, dags att kolla dina alternativ..! Livet är för kort för att känna att dagjobbet suger mer energi än det ger tillbaks..

Om du hamnar i en förhandlingssituation så var försiktig med argumentet att du är företagets nyckelperson, ett litet tips bara. Nu tolkar jag att det är omständigheterna och inte din intention som satt företaget i denna situation, men det första jag skulle ifrågasätta som bolagsägare är varför en person i en projekt (eller linje) har gjort sig oöverlämningsbar med kod som enbart denna person förstår/kan navigera i, speciellt om det är nya ägare som uppenbarligen har sin lojalitet hos andra personer.

Med det sagt så låter det som att du ändå har ett väldigt gott förhandlingsläge till att både tjäna en liten extra slant och på samma gång även göra en snygg exit med att städa/kommentera kod eller göra annat för att avsluta ditt uppdrag (som kanske till och med kan bli en nystart hos samma kund?) om du ödmjukt förklarar omständigheterna, så att de som inte förstår tekniken är med på att du är en risk (och därmed ger dig de verktyg du behöver för att mitigera detta). Vad händer om du blir överkörd i morgon exempelvis?

[OfarligTesla]

IT-projekt vågar ingen sälja till fastpris, det provades under den glada dotcom-eran och det gick ju sådär. Verksamhetsanalys brukar vara lika lätt att tidsuppskatta som att bedöma hur långt ett imaginärt snöre är.

Beror ju på hur stora de är, har själv gjort småjobb där kunden vill ha ett verktyg (inte sällan i Excel) som kan ta input och spotta ut en viss output. Kan handla om sådant som i realiteten tar 50-60 timmar att utföra men de är villiga att betala 250-300k för. Och då pratar vi ren kodning i VBA/Python (eller liknande) och ingen speciell beräkning, brukar handla om att transformera data.

Men de längsta sådana uppdrag jag sett handlar om 100-150 faktiska timmar så det är korta uppdrag. Men bolagen brukar inte klaga även om man faktiskt tar 5-6000 kr per timme pga fastprisavtal.

Kunder som har sådana småproblem gillar att någon kommer in och säger att ”det där kan vi lösa, det kostar X kr” och konsultbolaget tar risken för komplikationer. Ibland går man på pumpen men tar man i från tårna vid prissättningen är det osannolikt att få dålig timtaxa på ett genomsnittligt uppdrag.

[holden]

Ja, där skiljer det sig ju markant från att t.ex byta ut hela affärssystemet vilket är den typ av projekt jag brukar jobba med. En kundanpassad excelsnurra är en produkt som är enkel att avgränsa och prissätta på ett helt annat sätt.

I 9 av 10 fall är kravspecen att allt ska funka som förut, fast bättre. Dessutom ska det vara kort leveranstid, och billigt. Och det ska möjliggöra att man tar höjd för precis allt vad framtiden kan tänkas bära i sitt sköte. Sätt en prislapp på det.

[Pontus]

Annars finns ju den här gamla klassikern. Att starta bolag i Estland. Men då börjar man väl närma sig fängelsestraff om de kommer en med att mygla?

https://www.startabolagiestland.se/

Jag sålde min däck till model S för 6 år sedan till en snubbe som verkade lite tveksam (betala dessutom kontant ) som jag senare träffade på en snabbladdare. Då hade han startat ett bolag i Norge bara för att köpa in 3 st model X som dom sedan enbart körde i Sverige och han hade också någon plan på att sälja dessa i Sverige utan att betala momsen. Kommer inte ihåg hur han förklarade att lyckas med detta men då vet jag att jag tänkte att om skatteverket tittar på det så kommer det inte sluta väl.

[Pontus]

Börjar man närma sig pension kan man perodisera vinst de sista fem åren som man sedan tar ut över 65/66? års ålder ur bolaget som lön som då kan kvittas om bolagsskatten. Då är skatten lägre, samtidigt som mera pengar sätts av åt allmän pension.
Någon mera får gärna kommentera som är mera insatt i detaljerna, då jag har långt kvar till pension

Ja, samma fråga skulle jag också vilja ha svar på. Ett annat alternativ som jag tänkt på, men inte vet om det är möjligt att göra så, är att sätta bolaget vilande 5 år innan man ska gå i pension. Därefter kan man ju ta ut alla pengar i bolaget till låg skatt (20%?). Under tiden, dvs de 5 åren innan man slutar jobba och som bolaget vilar, skulle man kunna starta ett nytt bolag eller driva enskild firma istället. Ingen aning om man kan göra så, kanske en dum idé. Kanske inte ens lagligt?

Tror inte man får bedriva någon verksamhet alls under dessa fem år oavsett bolagsform eller område.
Jag hade (mer än 10 år sedan nu) ju två kollegor som jobbade som konsulter i gene firma mot min arbetsgivare som då var deras enda kund eller i varje fall över 95%. Sålde ju sitt AB bolag till kunden mot att dom lovade (ej på papper) att vara anställda i minst 4 år. Dom la först sina aktier i var sin enskild firma och sedan sålde deras enskilda firmor aktierna till kunden för 10 mkr. Därefter låg dessa i träda i 5 år men pengarna kunde dom placera via fonder eller liknande tydligen så att dessa växte och sedan bara betala 20% i skatt. Enligt skatteverket är detta inte lagligt då den absolut största delen av köpeskillingen var ersättning för framtida jobb och då skulle skattats som lön för både den anställde och arbetsgivaren.
Men delen att ha ett bolag i träda/vila är lagligt.

Kan ju även nämna att det var PWC som gjorde detta upplägget och rekommenderade att göra så.
Så även stora revisionsbyråer kan använda sig av högst tveksamma metoder.

[bjornnilsson]

Jag var egen för strax över tio år sedan och tänkte först att min framtid var utstakad. Jag älskade det, var fullbelagd och drog in fett med kosing, tyckte i alla fall jag. Jag gjorde även en verklig skillnad hos den kund jag jobbade för och jobbade skiten ur mig, fullständigt, för det var ju så kul! Att slippa internpolitiken och enbart fokusera på att lösa problemen "ute hos kund" var en sådan kick jämfört med hur jag var van att jobba som anställd hos det stora IT-bolag där jag hade verkat tidigare. Mitt ego fick även höra vad det behövde då jag är väldigt bra på mitt jobb (IT-projektledare). Att andra berättar att man gör stortdåd eller fixar omöjliga saker kan man leva länge på.

Men sedan sparkade banken, som jag jobbade hos, ut sina IT-konsulter, i stort sett på ett bräde. Rakt av bara. Poff. Det händer ibland oavsett anställningsform. Jag har även blivit sparkad från ett stort telekom-företag (som anställd) två gånger inom samma halvår i början av 2000-talet, och det är ungefär samma känsla. Lika förvånande. Plötsligt är det där livsviktiga livet man levt i en stress-snurra där man knappt hunnit gå på toa helt borta. Allt blir tyst. Och ingen talar om för dig hur duktig du har varit.

Här är det viktigt att förstå att (om du ansvarar för att dra in dina egna uppdrag) att du som obelagd (dvs utan uppdrag) kommer spenderar all din "lediga" tid med att söka nytt, och detta gör du utan att någon betalar ett öre för din tid. Jag gjorde ett rätt så strikt schema där jag jobbade under dessa månader med att skicka mitt CV till precis varenda uppdrag som gick att få, och så gick jag på intervjuer. Mellan 2-3 intervjuer per vecka fick jag ihop. Det blev totalt nästan 50 intervjuer som gjorde att munlädret blev som en självspelande maskin. Jag var nummer två på bollen på flera ställen men då marknaden var mättad på konsulter så kom jag inte hela vägen fram. Det fanns alltid någon annan med bättre kvalifikationer. Eller - antagligen - ett vassare kontaktnät. Det mesta hänger på detta. Många av annonserna för konsulter ligger även ute även fast de redan har en kandidat som är tänkt för rollen. Och på vägen här så tröttnade jag. Det kanske hade fungerat vid månad sju eller åtta, men då skulle mina pengar vara slut.

Jag tog de sista slantarna i mitt bolag, ändrade inrikting och gav mig in i cateringbranchen tillsammans med min dåvarande fru som var den som kunde området då hon var kock. Vi jobbade upp detta företag vid sidan om en anställning som jag fick som IT-projektledare hos min gamla arbetsgivare som gav mig ett rejält lönelyft jämfört med hur det varit när jag hade slutat några år tidigare. Förmodligen den bästa deal jag gjort lönemässigt utan att jag då förstod det. En stadig grundlön står sig gott jämfört med pengarna man drar in som konsult. Fast jag jobbade nu på två håll, jag hade ett dagjobb och ett kvälls/nattjobb.

Sedan gick frun bort efter sex år i vårt gemensamma företag och kvar blev jag med företaget som precis nästan börjat fungera samtidigt som jag fick reda på att jag har ett hjärtproblem. Kan säga att jag i all sorg hamnade på botten och precis allt jag kämpat för gick åt skogen. Och så insåg jag att jag att jag på vägen förmodligen varit en bidragande orsak till att bokstavligen ha stressat ihjäl min fru och nästan även tagit livet av mig själv. Min ambition att "lyckas" hade gjort mig fartblind.

Att vara med om känslan att förlora allt får en att fundera över vad som verkligen är värt något här i livet. Idag jobbar jag som anställd. Har en hyfsad lön (jag vet dock att andra med motsvarande kompetens tjänar mycket bättre, har halkat efter en aning sedan jag fick min senaste anställning så det ska jag ändra på). Men idag är det viktigare för mig att få en lugn stund för att exempelvis läsa en bok eller meditera eller gå på tur och lyssna på naturen. Sådant som jag tidigare tyckte var ren "waste". Ifall uppdraget kommer med stress, press och hets så går jag numera därifrån. Jag behöver det inte längre för att bekräfta mig själv. Att jag fixar allt vet jag redan.

Så tips för den som ska starta eget? Kör! Du vet inte hur det är förrän du provat. Och se till att bygga en buffert i ditt bolag för tider när det inte går som förväntat. För de kommer sådana. Men fundera även över din drivkraft. Vad är det som gör att du gör de val du gör? Vad är det som får dig att må bra - på riktigt? Det är där din fokus trivs bäst.

[Pontus]

Jag var egen för strax över tio år sedan och tänkte först att min framtid var utstakad. Jag älskade det, var fullbelagd och drog in fett med kosing, tyckte i alla fall jag. Jag gjorde även en verklig skillnad hos den kund jag jobbade för och jobbade skiten ur mig, fullständigt, för det var ju så kul! Att slippa internpolitiken och enbart fokusera på att lösa problemen "ute hos kund" var en sådan kick jämfört med hur jag var van att jobba som anställd hos det stora IT-bolag där jag hade verkat tidigare. Mitt ego fick även höra vad det behövde då jag är väldigt bra på mitt jobb (IT-projektledare). Att andra berättar att man gör stortdåd eller fixar omöjliga saker kan man leva länge på.

Men sedan sparkade banken, som jag jobbade hos, ut sina IT-konsulter, i stort sett på ett bräde. Rakt av bara. Poff. Det händer ibland oavsett anställningsform. Jag har även blivit sparkad från ett stort telekom-företag (som anställd) två gånger inom samma halvår i början av 2000-talet, och det är ungefär samma känsla. Lika förvånande. Plötsligt är det där livsviktiga livet man levt i en stress-snurra där man knappt hunnit gå på toa helt borta. Allt blir tyst. Och ingen talar om för dig hur duktig du har varit.

Här är det viktigt att förstå att (om du ansvarar för att dra in dina egna uppdrag) att du som obelagd (dvs utan uppdrag) kommer spenderar all din "lediga" tid med att söka nytt, och detta gör du utan att någon betalar ett öre för din tid. Jag gjorde ett rätt så strikt schema där jag jobbade under dessa månader med att skicka mitt CV till precis varenda uppdrag som gick att få, och så gick jag på intervjuer. Mellan 2-3 intervjuer per vecka fick jag ihop. Det blev totalt nästan 50 intervjuer som gjorde att munlädret blev som en självspelande maskin. Jag var nummer två på bollen på flera ställen men då marknaden var mättad på konsulter så kom jag inte hela vägen fram. Det fanns alltid någon annan med bättre kvalifikationer. Eller - antagligen - ett vassare kontaktnät. Det mesta hänger på detta. Många av annonserna för konsulter ligger även ute även fast de redan har en kandidat som är tänkt för rollen. Och på vägen här så tröttnade jag. Det kanske hade fungerat vid månad sju eller åtta, men då skulle mina pengar vara slut.

Jag tog de sista slantarna i mitt bolag, ändrade inrikting och gav mig in i cateringbranchen tillsammans med min dåvarande fru som var den som kunde området då hon var kock. Vi jobbade upp detta företag vid sidan om en anställning som jag fick som IT-projektledare hos min gamla arbetsgivare som gav mig ett rejält lönelyft jämfört med hur det varit när jag hade slutat några år tidigare. Förmodligen den bästa deal jag gjort lönemässigt utan att jag då förstod det. En stadig grundlön står sig gott jämfört med pengarna man drar in som konsult. Fast jag jobbade nu på två håll, jag hade ett dagjobb och ett kvälls/nattjobb.

Sedan gick frun bort efter sex år i vårt gemensamma företag och kvar blev jag med företaget som precis nästan börjat fungera samtidigt som jag fick reda på att jag har ett hjärtproblem. Kan säga att jag i all sorg hamnade på botten och precis allt jag kämpat för gick åt skogen. Och så insåg jag att jag att jag på vägen förmodligen varit en bidragande orsak till att bokstavligen ha stressat ihjäl min fru och nästan även tagit livet av mig själv. Min ambition att "lyckas" hade gjort mig fartblind.

Att vara med om känslan att förlora allt får en att fundera över vad som verkligen är värt något här i livet. Idag jobbar jag som anställd. Har en hyfsad lön (jag vet dock att andra med motsvarande kompetens tjänar mycket bättre, har halkat efter en aning sedan jag fick min senaste anställning så det ska jag ändra på). Men idag är det viktigare för mig att få en lugn stund för att exempelvis läsa en bok eller meditera eller gå på tur och lyssna på naturen. Sådant som jag tidigare tyckte var ren "waste". Ifall uppdraget kommer med stress, press och hets så går jag numera därifrån. Jag behöver det inte längre för att bekräfta mig själv. Att jag fixar allt vet jag redan.

Så tips för den som ska starta eget? Kör! Du vet inte hur det är förrän du provat. Och se till att bygga en buffert i ditt bolag för tider när det inte går som förväntat. För de kommer sådana. Men fundera även över din drivkraft. Vad är det som gör att du gör de val du gör? Vad är det som får dig att må bra - på riktigt? Det är där din fokus trivs bäst.

Kloka ord.
Jag ska precis byta jobb och både min konsultfirma och kund har erbjudit mig att ta jobb direkt hos dom eller fortsätta hos min nuvarande konsultfirma med typ 25% bättre lön. Men jag behövde bara ställa mig frågan vad jag skulle känna om jag inte tar det nya jobbet, jag skulle ångra mig för evigt om jag inte får prova på något som verkligen verkar kul samt nästan viktigast att nya kollegor och ägare verkar vara precis min typ av människor. Så svaret vart att prova på det nya även om jag inte får någon Tesla som tjänstebil

[mati]

Vad händer om du blir överkörd i morgon exempelvis?

Ja, det har jag alltid undrat. Men det är ingen som tänker så. Det är ju bara lite data, hur svårt kan det vara?
Det är ju inte bra när man är helt själv och så att säga oumbärlig. Även om det kan se ut som en bra förhandlingsposition så är det i själva verket en jäkla sits man befinner sig i. För det första så är det bara jag som kan lösa eventuella problem och svara på frågor, vilket innebär att jag kan bli uppringd lite när som helst. Semester? Vad är det för nånting? För det andra så blir det väldigt svårt för mig att sluta, eftersom jag vet att det kommer bli ett helvete för alla stackare som då tvingas att leva med situationen. Det finns helt enkelt ingen som kan det jag har gjort. De kommer knappast anställa någon annan, då hade de kunnat anställa mig för länge sedan, vilket de inte har velat. Och vilken it-konsult eller ingenjör är så sugen på att sätta sig in i en massa mjukvara som har skrivits under 10 år? Massvis med kod, superinvecklade algoritmer som jag visserligen har dokumenterat (mest för mig själv så jag kommer ihåg), men tveksamt om nån begriper sig på detta, i synnerhet om den som har skrivit koden inte finns kvar. Jag skulle påstå att det är nästan omöjligt. Det är ju knappt så att jag själv förstår allting jag har gjort och hur det fungerar.
Det blir väl så som hos många andra företag. Mjukvaran (och hårdvaran) säljs vidare i sin nuvarande form, men det sker inga förändringar. Det går så länge det går.

[holden]

Vad händer om du blir överkörd i morgon exempelvis?

Ja, det har jag alltid undrat. Men det är ingen som tänker så. Det är ju bara lite data, hur svårt kan det vara?
Det är ju inte bra när man är helt själv och så att säga oumbärlig. Även om det kan se ut som en bra förhandlingsposition så är det i själva verket en jäkla sits man befinner sig i. För det första så är det bara jag som kan lösa eventuella problem och svara på frågor, vilket innebär att jag kan bli uppringd lite när som helst. Semester? Vad är det för nånting? För det andra så blir det väldigt svårt för mig att sluta, eftersom jag vet att det kommer bli ett helvete för alla stackare som då tvingas att leva med situationen. Det finns helt enkelt ingen som kan det jag har gjort. De kommer knappast anställa någon annan, då hade de kunnat anställa mig för länge sedan, vilket de inte har velat. Och vilken it-konsult eller ingenjör är så sugen på att sätta sig in i en massa mjukvara som har skrivits under 10 år? Massvis med kod, superinvecklade algoritmer som jag visserligen har dokumenterat (mest för mig själv så jag kommer ihåg), men tveksamt om nån begriper sig på detta, i synnerhet om den som har skrivit koden inte finns kvar. Jag skulle påstå att det är nästan omöjligt. Det är ju knappt så att jag själv förstår allting jag har gjort och hur det fungerar.
Det blir väl så som hos många andra företag. Mjukvaran (och hårdvaran) säljs vidare i sin nuvarande form, men det sker inga förändringar. Det går så länge det går.

Precis det du beskriver är ju legio hos de flesta företag, odokumenterade lösningar och starka personberoenden = stor operationell risk. Det är väl lite den grenen vi konsulter sitter på, när nyckelpersoner slutar och ingen vågar röra någonting för att inte störa löpande verksamhet och det tekniska skuldberget växt genom taket.

[MWall]

Precis det du beskriver är ju legio hos de flesta företag, odokumenterade lösningar och starka personberoenden = stor operationell risk. Det är väl lite den grenen vi konsulter sitter på, när nyckelpersoner slutar och ingen vågar röra någonting för att inte störa löpande verksamhet och det tekniska skuldberget växt genom taket.

Kyrkogården är full av oumbärliga människor. Man tror att det inte går men det löser sig på nåt sätt ändå.

Här hos min kund gick en man som varit med sen 80-talet i pension i somras. Det var en som kunde det mesta om det mesta och som man alltid frågade när man var osäker. Nu finns han alltså inte kvar men på något sätt får vi ihop det ändå.

I perioder har jag inbillat mig att jag sitter på unik kunskap också men jag inser ju att det inte är så. Det finns dokumentation och koden går att läsa och förstå även om det är omfattande och hyfsat komplicerat. Det är bara en fråga om tid. Det jag kan lösa på 2 timmar kanske tar en nybörjare en vecka. Bara att installera och få upp en fungerande utvecklingsmiljö är en utmaning.

[martinot]

Vad händer om du blir överkörd i morgon exempelvis?

Ja, det har jag alltid undrat. Men det är ingen som tänker så. Det är ju bara lite data, hur svårt kan det vara?
Det är ju inte bra när man är helt själv och så att säga oumbärlig. Även om det kan se ut som en bra förhandlingsposition så är det i själva verket en jäkla sits man befinner sig i. För det första så är det bara jag som kan lösa eventuella problem och svara på frågor, vilket innebär att jag kan bli uppringd lite när som helst. Semester? Vad är det för nånting? För det andra så blir det väldigt svårt för mig att sluta, eftersom jag vet att det kommer bli ett helvete för alla stackare som då tvingas att leva med situationen. Det finns helt enkelt ingen som kan det jag har gjort. De kommer knappast anställa någon annan, då hade de kunnat anställa mig för länge sedan, vilket de inte har velat. Och vilken it-konsult eller ingenjör är så sugen på att sätta sig in i en massa mjukvara som har skrivits under 10 år?

Istället för att sluta eller säga upp dig uppdraget, så sätt ett timpris på 3000/h. Är det värt för de så kommer de betala. Är det inte värt för de så kan du sluta utan dåligt samvete (då var det ju inte så viktigt för de).

[mati]

Istället för att sluta eller säga upp dig uppdraget, så sätt ett timpris på 3000/h. Är det värt för de så kommer de betala. Är det inte värt för de så kan du sluta utan dåligt samvete (då var det ju inte så viktigt för de).

Så oförskämd är jag inte. Jag vill ju kunna sova också. Dessutom måste jag först ha ett annat alternativ för att köra en sådan stunt.

[Fredrik j]

Har jag missat något mer? Följdfrågan om jag inte har det är: Hur kan detta inte vara attraktivt mot att vara anställd? Då menar jag rent ekonomiskt.

Man får väl utnyttja lite andra kryphål. Har en kompis som driver elfirma tillsammans med en kompanjon. Deras sambos sitter också i styrelsen och minns att dom körde styrelsemöte i Spanien. Sen är det ju det andra med diverse grejor som kan tänkas gå åt i en verksamhet som man kan använda hemma.
Han köper ju inget elmaterial på hornbach om man säger så. Är man IT-konsult antar jag att företaget behöver en del elektronik?

Man ser ju en hel del egenföretagare på ICA som ska två kvitton, ett extra för toapapper och kaffe

Jag tar nästan för givet att egenföretagare på ICA är en del av orsaken till butikens svinn.
En del varor med kort datum lär ju inte hamna i soporna iallafall...

[jonasl]

En del varor med kort datum lär ju inte hamna i soporna iallafall...

De råvarorna har man till att laga portionsförpackad mat med, då får de nytt liv!

[Fredrik j]

En del varor med kort datum lär ju inte hamna i soporna iallafall...

De råvarorna har man till att laga portionsförpackad mat med, då får de nytt liv!

Och sen tar man hem dom istället för att dom hamnar i soporna.
Finns det någon butiksägare som köper all sin mat för skattade pengar?

[spacecoin]

Börjar man närma sig pension kan man perodisera vinst de sista fem åren som man sedan tar ut över 65/66? års ålder ur bolaget som lön som då kan kvittas om bolagsskatten. Då är skatten lägre, samtidigt som mera pengar sätts av åt allmän pension.
Någon mera får gärna kommentera som är mera insatt i detaljerna, då jag har långt kvar till pension

Ja, samma fråga skulle jag också vilja ha svar på. Ett annat alternativ som jag tänkt på, men inte vet om det är möjligt att göra så, är att sätta bolaget vilande 5 år innan man ska gå i pension. Därefter kan man ju ta ut alla pengar i bolaget till låg skatt (20%?). Under tiden, dvs de 5 åren innan man slutar jobba och som bolaget vilar, skulle man kunna starta ett nytt bolag eller driva enskild firma istället. Ingen aning om man kan göra så, kanske en dum idé. Kanske inte ens lagligt?

Tror inte man får bedriva någon verksamhet alls under dessa fem år oavsett bolagsform eller område.
Jag hade (mer än 10 år sedan nu) ju två kollegor som jobbade som konsulter i gene firma mot min arbetsgivare som då var deras enda kund eller i varje fall över 95%. Sålde ju sitt AB bolag till kunden mot att dom lovade (ej på papper) att vara anställda i minst 4 år. Dom la först sina aktier i var sin enskild firma och sedan sålde deras enskilda firmor aktierna till kunden för 10 mkr. Därefter låg dessa i träda i 5 år men pengarna kunde dom placera via fonder eller liknande tydligen så att dessa växte och sedan bara betala 20% i skatt. Enligt skatteverket är detta inte lagligt då den absolut största delen av köpeskillingen var ersättning för framtida jobb och då skulle skattats som lön för både den anställde och arbetsgivaren.
Men delen att ha ett bolag i träda/vila är lagligt.

Kan ju även nämna att det var PWC som gjorde detta upplägget och rekommenderade att göra så.
Så även stora revisionsbyråer kan använda sig av högst tveksamma metoder.

Det här frågan angående 5:25 regeln har jag lite koll på:
Man får inte ha verksamhet i bolaget eller ta ut lön.
Man kan inte starta annan firma/AB inom samma område, men man kan vara anställd i icke-närståendes bolag som jobbar med samma sak, t ex IT-konsulting.
Man lämnar över förvaltning av EK till banken https://sv.wikipedia.org/wiki/Diskretio ... 6rvaltning
Man kan ta ut schablonutdelningen.

Fem år träda => 25% skatt på hela EK.
Se t ex: https://www.sparsamskatt.se/skattefrago ... 5-25-bolag

[macky]

Börjar man närma sig pension kan man perodisera vinst de sista fem åren som man sedan tar ut över 65/66? års ålder ur bolaget som lön som då kan kvittas om bolagsskatten. Då är skatten lägre, samtidigt som mera pengar sätts av åt allmän pension.
Någon mera får gärna kommentera som är mera insatt i detaljerna, då jag har långt kvar till pension

Ja, samma fråga skulle jag också vilja ha svar på. Ett annat alternativ som jag tänkt på, men inte vet om det är möjligt att göra så, är att sätta bolaget vilande 5 år innan man ska gå i pension. Därefter kan man ju ta ut alla pengar i bolaget till låg skatt (20%?). Under tiden, dvs de 5 åren innan man slutar jobba och som bolaget vilar, skulle man kunna starta ett nytt bolag eller driva enskild firma istället. Ingen aning om man kan göra så, kanske en dum idé. Kanske inte ens lagligt?

Tror inte man får bedriva någon verksamhet alls under dessa fem år oavsett bolagsform eller område.
Jag hade (mer än 10 år sedan nu) ju två kollegor som jobbade som konsulter i gene firma mot min arbetsgivare som då var deras enda kund eller i varje fall över 95%. Sålde ju sitt AB bolag till kunden mot att dom lovade (ej på papper) att vara anställda i minst 4 år. Dom la först sina aktier i var sin enskild firma och sedan sålde deras enskilda firmor aktierna till kunden för 10 mkr. Därefter låg dessa i träda i 5 år men pengarna kunde dom placera via fonder eller liknande tydligen så att dessa växte och sedan bara betala 20% i skatt. Enligt skatteverket är detta inte lagligt då den absolut största delen av köpeskillingen var ersättning för framtida jobb och då skulle skattats som lön för både den anställde och arbetsgivaren.
Men delen att ha ett bolag i träda/vila är lagligt.

Kan ju även nämna att det var PWC som gjorde detta upplägget och rekommenderade att göra så.
Så även stora revisionsbyråer kan använda sig av högst tveksamma metoder.

Det här frågan angående 5:25 regeln har jag lite koll på:
Man får inte ha verksamhet i bolaget eller ta ut lön.
Man kan inte starta annan firma/AB inom samma område, men man kan vara anställd i icke-närståendes bolag som jobbar med samma sak, t ex IT-konsulting.
Man lämnar över förvaltning av EK till banken https://sv.wikipedia.org/wiki/Diskretio ... 6rvaltning
Man kan ta ut schablonutdelningen.

Fem år träda => 25% skatt på hela EK.
Se t ex: https://www.sparsamskatt.se/skattefrago ... 5-25-bolag

Och så tar man lån av banken med bolaget som säkerhet under tiden för att få ut pengar de fem åren. Men då är man nog i en gråzon.

[spacecoin]

Och så tar man lån av banken med bolaget som säkerhet under tiden för att få ut pengar de fem åren. Men då är man nog i en gråzon.

Om man kan låna med annan säkerhet är det ju bättre.

[mati]

Och så tar man lån av banken med bolaget som säkerhet under tiden för att få ut pengar de fem åren. Men då är man nog i en gråzon.

Behöver man ju inte göra om man är anställd någon annanstans under tiden. Då får man förhoppningsvis lön därifrån.
Sen vet jag inte om en bank ens lånar ut pengar med ett bolag utan verksamhet som säkerhet. Och räntan måste ju dessutom vara riktigt låg, annars kan man väl nästan skippa hela upplägget och ta ut pengar den vanliga vägen, dvs som lön, utdelning och pensionssparande.

[spacecoin]

Sen vet jag inte om en bank ens lånar ut pengar med ett bolag utan verksamhet som säkerhet. Och räntan måste ju dessutom vara riktigt låg, annars kan man väl nästan

Har man ett bolag med EK på 10-20 miljoner+ i diskretionär förvaltning så kan nog banken tänka sig att både låna ut pengar och ge bra ränta.

[holden]

Sen vet jag inte om en bank ens lånar ut pengar med ett bolag utan verksamhet som säkerhet. Och räntan måste ju dessutom vara riktigt låg, annars kan man väl nästan

Har man ett bolag med EK på 10-20 miljoner+ i diskretionär förvaltning så kan nog banken tänka sig att både låna ut pengar och ge bra ränta.

Förutsatt man är förhindrad att ta ut pengarna, vilket jag inte tror är möjligt. Pengar på kontot är noll säkerhet, det är bara kassaflöde som räknas.