SVK är en stor organisation, med flera avdelningar som är tämligen specialiserade, så kom ihåg att vad jag nu skriver är min tolkning av vad som sagts av personer som arbetar på centrala posteri vissa avdelningar på SCK, som i sin tur pratar med andra specialister i organisationen.chaffis75 skrev:Där tror jag nyckeln är, helhetsgrepp, som på så många ställen i vårt samhället så saknas ofta system vyn. Många tittar på sitt system, kärnkraft eller vindkraften eller vattenkraften men inte systemet där alla kraftslag ska samarbeta och ovanpådetta även var elen tas ut respektive produceras och hur detta ledningsnät av producenter och förbrukare ska fungera tillsamman..
Min tolkning är att Sverige designade ett elsystem för mer än 50 år sedan, som byggde på de förutsättningar som rådde då, med mycket vattenkraft i norr och utbyggnad av kärnkraft i söder. Sedan dess har flera betydande förändringar skett: vissa reaktorer har lagts ner, andra har effektförstärkts, nya elproducenter har tillkommit, som har annan karaktäristik, förbrukarnas geografiska lägen har ändrats i och med att industrier och bostäder flyttar, osv. Det betyder att den ursprungliga utformingen av överföringsnätet har begränsningar som orsakar svårigheter. Dessa begränsningar är i grunden inte svåra att fixa till. Tekniska lösningar är välkända och inte heller anmärkningsvärt dyra. Men eftersom ingen tar ett helhetsansvar för systemet uppstår problemen. Detta har i grunden inget med kraftslagen att göra, utan med styrningsprocessen. Frågan är om det är så lämpligt att göra elnätet till en marknad. I en marknad är prismekanismen central för att reglera produktion och efterfrågan, men när det finns faktorer som gör att ändringar i systemet kan ta mer än tio år blir det svårt att svara på prisförändringar på ett vettigt sätt. Det är välkänt i reglerteori att fördröjningar i feedback-loopar kan orsaka instabilitet och i den nuvarande situationen kanske de höga priserna kan ses som ett exempel på instabilitet i systemet.