Vad är en bil värd i månadskostnad för er?

[BigEasy]

Jag tror många som lever som du beskriver inte skulle klara ett plötsligt inkomstbortfall pga sjukdom eller arbetslöshet eftersom de aldrig kunnat/velat spara. Om ni drar in och bränner i storleksordningen 100 tkr/mån behöver ni har ett par miljoner sparade för att inte behöva gå från hus och hem om något oförutsett händer, eller förbereda era barn på ett ganska tråkigt uppvaknande.

Det finns gott om lågt hängande frukter innan vi behöver flytta. Har redan tänkt i de banorna m t p den annalkande lågkonjunkturen och de risker den medför. Det som vi skulle kunna spara på direkt om det behövdes.

- Sälja Teslan och klara oss med en bil: 9'
- Semestrar: 10'
- Abonnemang: 2'
- Mat & Dryck: 5'
- Hemstäd: 2,5'
- Kläder: 1'
- Hunden: 1'

Det är väl ~30' i månaden? Jag har räknat ut att vi skulle klara åtminstone 5 års arbetslöshet på det viset, oavsett vem av oss som blir arbetslös. Blir båda arbetslösa, ja då blir det ju mer eller mindre kris. Men den dagen den sorgen.

Skulle väl få sätta köpstopp på vissa sällanköp också samt skjuta renoveringar o dyl på framtiden.

[OfarligTesla]

Jag tror många som lever som du beskriver inte skulle klara ett plötsligt inkomstbortfall pga sjukdom eller arbetslöshet eftersom de aldrig kunnat/velat spara. Om ni drar in och bränner i storleksordningen 100 tkr/mån behöver ni ha ett par miljoner sparade för att inte behöva gå från hus och hem om något oförutsett händer, eller förbereda era barn på ett ganska tråkigt uppvaknande.

Fast vad är risken att man får ett plötsligt inkomstbortfall där hela inkomsten försvinner? När jag är sjukskriven får jag kring 95% av nettolön de första 3 månaderna och kring 90% av nettolön därefter. Blir man av med delar av inkomsten kan man ju såklart dra ned på sådant som inte är helt fast då för att slippa flytta (om det är vad man vill prioritera).

Sedan anser jag ändå man bör spara mest för sparandes skull och tycker väl att en relativt stor del av inkomsten skall gå dit. Men i Sverige med de skyddsnät vi har och den progressiva beskattningen är det inte speciellt viktigt ur ett riskperspektiv att ha ett stort sparande varje månad för att klara sig vid sjukdom osv.

[BigEasy]

Jag tror många som lever som du beskriver inte skulle klara ett plötsligt inkomstbortfall pga sjukdom eller arbetslöshet eftersom de aldrig kunnat/velat spara. Om ni drar in och bränner i storleksordningen 100 tkr/mån behöver ni ha ett par miljoner sparade för att inte behöva gå från hus och hem om något oförutsett händer, eller förbereda era barn på ett ganska tråkigt uppvaknande.

Fast vad är risken att man får ett plötsligt inkomstbortfall där hela inkomsten försvinner? När jag är sjukskriven får jag kring 95% av nettolön de första 3 månaderna och kring 90% av nettolön därefter. Blir man av med delar av inkomsten kan man ju såklart dra ned på sådant som inte är helt fast då för att slippa flytta (om det är vad man vill prioritera).

Sedan anser jag ändå man bör spara mest för sparandes skull och tycker väl att en relativt stor del av inkomsten skall gå dit. Men i Sverige med de skyddsnät vi har och den progressiva beskattningen är det inte speciellt viktigt ur ett riskperspektiv att ha ett stort sparande varje månad för att klara sig vid sjukdom osv.

Man måste spara så in i h-vete för att klara worst case scenario.

Det många verkar glömma är att vi inte lever för evigt. Finns många som sparat och gnetat och sen råkat ut för sjukdom eller olycka. Ju äldre vi blir desto större är risken för hjärt/kärlsjukdomar och cancer t ex. Även ALS, demenssjukdomar, Parkinson o dyl förekommer. Från 50 och uppåt tätnar minfältet.

[Dafro]

Jag tror många som lever som du beskriver inte skulle klara ett plötsligt inkomstbortfall pga sjukdom eller arbetslöshet eftersom de aldrig kunnat/velat spara. Om ni drar in och bränner i storleksordningen 100 tkr/mån behöver ni har ett par miljoner sparade för att inte behöva gå från hus och hem om något oförutsett händer, eller förbereda era barn på ett ganska tråkigt uppvaknande.

Det finns gott om lågt hängande frukter innan vi behöver flytta. Har redan tänkt i de banorna m t p den annalkande lågkonjunkturen och de risker den medför. Det som vi skulle kunna spara på direkt om det behövdes.

- Sälja Teslan och klara oss med en bil: 9'
- Semestrar: 10'
- Abonnemang: 2'
- Mat & Dryck: 5'
- Hemstäd: 2,5'
- Kläder: 1'
- Hunden: 1'

Det är väl ~30' i månaden? Jag har räknat ut att vi skulle klara åtminstone 5 års arbetslöshet på det viset, oavsett vem av oss som blir arbetslös. Blir båda arbetslösa, ja då blir det ju mer eller mindre kris. Men den dagen den sorgen.

Skulle väl få sätta köpstopp på vissa sällanköp också samt skjuta renoveringar o dyl på framtiden.

Rätt inställning tycker jag, vem blir lyckligare av att lägga undan pengar, vissa jag vet. Min bror gick bort när han var 45 och jag är nu 48, lägger pengar på att vara med barnen och en trevlig bil som är mitt intresse. Vem vet hur länge man lever, en kursare gick hem en fredag och hjärtat la av, blev 49. Jag lever här och nu, och kan lätt skära i utgifterna, sälja bilen och köpa en gammal v70, blir helt ok ekonomi även om man skull få dåligt betalt för denna bil

[holden]

Jag tycker att det per definition är oansvarigt att bränna hela sin disponibla inkomst varje månad såvida man inte har en verkligt låg inkomst och är så illa tvungen, annars lever man över sina tillgångar. Menar heller inte att man plötsligt behöver bli av med 100% av sin inkomst men om man inte har några marginaler alls så räcker det med ett lägre inkomstbortfall för att det inte ska gå ihop. Vi har liknande hushållsinkomster men under lågränteeran kunde vi lägga undan hälften, nu är det kanske 70 tkr i utgifter pga högre räntor och inflation men vi har fortfarande manöverutrymme.

[OfarligTesla]

Man måste spara så in i h-vete för att klara worst case scenario.

Det många verkar glömma är att vi inte lever för evigt. Finns många som sparat och gnetat och sen råkat ut för sjukdom eller olycka. Ju äldre vi blir desto större är risken för hjärt/kärlsjukdomar och cancer t ex. Även ALS, demenssjukdomar, Parkinson o dyl förekommer. Från 50 och uppåt tätnar minfältet.

Ja det är ju det jag menar, skall man spara så man klarar sig helt utan inkomst resten av livet så får man leva i ett tält och gå överallt. Så det vettiga är att kolla på de faktiska riskerna som kan uppstå istället och bygga något som fungerar för dem och då har vi väldigt mycket skyddsnät i Sverige.

Personligen så brukar jag tycka att mitt absoluta minimum av sparande + amortering av bostadslån skall hamna på 30% av nettoinkomst, när räntorna varit lägre försöker jag hålla det på 40+% istället. Då räknar jag dock inte in saker som större renoveringar renoveringar/inköp och sådant utan bara det som är en normal månadsbudget. Men det är väl mest för jag tycker det är dumt att bränna alla pengar vi tjänar då marginalnyttan av spenderandet går ned ju mer man spenderar.

Vilket väl är varför jag tycker runt 15k per månad är gränsen för bil för mig, hade vi lagt säg 25k per månad hade vi dippat under 30% sparande nu när räntorna är högre. Är i mid 30-årsåldern nu så tänker att jag inte skall öka kostnaderna på ett tag utan låta dem ligga kvar medan lönen växer istället.

[BigEasy]

Jag tycker att det per definition är oansvarigt att bränna hela sin disponibla inkomst varje månad såvida man inte har en verkligt låg inkomst och är så illa tvungen, annars lever man över sina tillgångar. Menar heller inte att man plötsligt behöver bli av med 100% av sin inkomst men om man inte har några marginaler alls så räcker det med ett lägre inkomstbortfall för att det inte ska gå ihop. Vi har liknande hushållsinkomster men under lågränteeran kunde vi lägga undan hälften, nu är det kanske 70 tkr i utgifter pga högre räntor och inflation men vi har fortfarande manöverutrymme.

Det här blev lite knepigt. Tanken var inte att väcka moralpanik utan att sätta bilkostnader i perspektiv.

Jag har redan förklarat hur jag resonerar och varför jag agerar som jag gör.

[bjornnilsson]

Jag har berättat om min strategi några gånger tidigare, men här kommer den igen.

Billånet just nu går på 10k jämnt med nuvarande ränta. Sparar i övrigt minst 20k per månad, pengar som hamnar på börsen. Pytsar gärna in lite mer om det går. Dessa slantar är tänkta att kvitta bilen den dagen då ”restvärdet” ska pyntas av om jag fortfarande lever.

Mina månadsinkomster är 75k från arbete ett, 15k från arbete två och sedan har jag 10-15k från uthyrning av bostad. Långsiktiga planen är att skala upp denna passiva inkomst. Skattat och klart blir nettot i slutänden just nu ca 65k/månad.

Jag bränner alltså typ halva min disponibla månadsinkomst på bilen. Oftast blir det mer (börsen) om pengar blir över. Lever enkelt, jobbar konstant hemifrån, inget flyg, långsemester i bilen. Har inga andra dyra hobbies annat än att vi paddlar kajak och vandrar. Många slantar går iofs åt till ständig husrenovering av våra bostäder. Frun har sin egen lön, vi delar på hushållet vi bor i men har separata ekonomier.

Så 30 lök tjongar jag in i bilen varje månad. Räknar sedan kallt med att 2/3 av dessa är förlorade för alltid i motsvarande värdeminskning. Värt varenda krona.

(Edit: Kör ca 3000 mil per år. /Edit)

[taliz]

Jag kör ca 3000 mil/år(mest för att jag bor mellan två städer, och "aktiviteter" är typ 50/50 mellan de städerna).
Köpte senaste en beggad Zoe för 110k(friköpt batteri). Betalar knappt 100kr/mån för elen till den.
Skulle jag tankat bensin/diesel istället så skulle jag alltså lagt lika mkt på det på 3-4 år som bilen kostat i inköp.
Dvs det är galet billig transport(tillsvidare i alla fall, om batteri/motor rasar efter garanti/försäkring löpt ut kan det ju bli en annan historia...).

Innan har jag haft en ID4 och en M3P. De köptes nya när man fick bonus, gick därmed plus på dem. Skulle inte köpa ny dyr bil idag utan bonus.

Kort sagt är jag inte intresserad av att lägga stora pengar på bilar, tvärtom så lite så möjligt - med minsta möjliga besvär.
Har också två mc, men de rullar inte mkt och kostar ca 1500/år i försäkring.

Rent allmänt vill jag ha så lite prylar och fasta kostnader som möjligt. Spenderar halva året på varmare breddgrader.

[BigEasy]

Utan familj hade jag prioriterat helt annorlunda. Jag hade jobbat väldigt mycket mer, haft mindre semester och jag hade antagligen levt enklare och billigare också.

Nu prioriterar jag deras barndom över min ev ålderdom. För mig finns inget rätt eller fel. Bara olika värderingar och prioriteringar.

[OfarligTesla]

Jag tycker det handlar mycket om vad man annars hade lagt pengar på, någon gång skall ju pengarna användas så även om jag hade kunnat spara mer pengar om jag haft en billigare (eller ingen) bil så är frågan vad de hade lagts på istället. Kan faktiskt inte säga att jag har så mycket annat där jag tycker att de hade varit vettigare att lägga pengarna på.

[taliz]

Jag tycker det handlar mycket om vad man annars hade lagt pengar på, någon gång skall ju pengarna användas så även om jag hade kunnat spara mer pengar om jag haft en billigare (eller ingen) bil så är frågan vad de hade lagts på istället. Kan faktiskt inte säga att jag har så mycket annat där jag tycker att de hade varit vettigare att lägga pengarna på.

Investeringar?
Jag tycker det är rätt skönt att inte behöva jobba om jag inte vill tex.

[OfarligTesla]

Investeringar?
Jag tycker det är rätt skönt att inte behöva jobba om jag inte vill tex.

Investeringar i sig är ingenting som man spenderar pengar på.

Hade jag inte arbetat med det jag helst av allt vill lägga min tid på så hade jag såklart redan valt att göra något annat så att inte behöva arbeta är inte speciellt tilltalande, ser ingen mening med att spendera dagarna med något som inte är det man vill göra från första början. Detsamma gäller när och hur mycket man arbetar, jag gör det bara när jag känner för det.

[taliz]

Investeringar?
Jag tycker det är rätt skönt att inte behöva jobba om jag inte vill tex.

Investeringar i sig är ingenting som man spenderar pengar på.

Hade jag inte arbetat med det jag helst av allt vill lägga min tid på så hade jag såklart redan valt att göra något annat så att inte behöva arbeta är inte speciellt tilltalande, ser ingen mening med att spendera dagarna med något som inte är det man vill göra från första början. Detsamma gäller när och hur mycket man arbetar, jag gör det bara när jag känner för det.

Jojo, men du är ju tvungen att göra något för att ha en inkomst.
Poängen var att det är skönt att slippa tvånget.

[Ingensoppa]

Observation #1
För varje ny person i den här tråden som självmant valt att referera till sin lön, så har den succesivt ökat. Säger det något om teslamän generellt?

[holden]

Det här är givetvis extremt subjektivt men en ny MS/MX för 1,5 msek skulle jag aldrig köpa utifrån de förutsättningar jag har även om jag ”skulle ha råd”, att binda kapital som kunde vuxit eller betala ohemula ränte- och försäkringskostnader motsvarar inte det upplevda värdet av köra en sådan dyr bil. Andra kan prioritera annorlunda, bevisligen.

[Vindens]

En svår trådstart skulle jag säga.
Hur långt är ett snöre?

Det finns inget som kan sätta ett värde på vad en bil är värd för en person.
Jag tycker vi ska vara glada att folk delar med sig sina tankar(lön, utgifter etc.) för att sätta perspektiv i det hela. Även om det lätt kan uppfattas som någon sorts prestigetävling om vem som tjänar mer.

Själv skulle jag nog svara 10-15% av ens nettolön.

[OfarligTesla]

Jojo, men du är ju tvungen att göra något för att ha en inkomst.
Poängen var att det är skönt att slippa tvånget.

Ja visst, men gör man sådant som man helst av allt vill göra med sin tid så hade ju den typen av saker gjorts oavsett och skillnaden är bara att någon betalar för det när det sker som arbete. Jag ser inget tvång i mitt arbete utan jag kan leva mina dagar som jag vill och vad jag gör på dagarna hade inte direkt ändrats av att ha tillräckligt med kapital för att leva av avkastningen med nuvarande utgifter.

Men när jag var runt 20 så var jag väldigt inne på att spara ihop pengar för att pensionera mig vid 35, sen jag kom på att jag lika gärna kunde arbeta med sakerna jag gjorde på fritiden för att jag tyckte de var så roliga. Hade helt klart varit mindre lycklig som helhet om jag valt det första spåret jag planerat.

[bjornnilsson]

Jag delar gärna med mig av min inkomst för att ge en komplett bakgrund. Är en av de som skrivit sist i tråden så jag tar det en smula personligt att dela med sig av sin inkomst skulle vara en penisförlängartävling. Inkomsten säger inte något om mig som person annat än det jag råkar tjäna just nu. Och min lön är en förutsättning för mitt bilägande. Jag försöker ha 10k kvar att röra mig på varje månad personligen för mat och nöjen men vissa månader blir det mindre än så. Så jag skulle säga att jag nog tjänar på gränsen för vad man bör göra för att köpa en ny Plaid (om man nu inte har förmånen att casha hela bilen kontant).

[BigEasy]

Observation #1
För varje ny person i den här tråden som självmant valt att referera till sin lön, så har den succesivt ökat. Säger det något om teslamän generellt?

Jag har ingen prestige kopplat till min lön på det sättet. Alla som måste referera till en månadslön är ändå ganska fattiga. Vad tror ni Bo Lincoln fick för ABRP till exempel? Är säkert så många miljoner att man skulle trilla av stolen om man fick höra... Eller killen med FlightRadar24 (kommer inte ihåg om han är med här eller på FB). Eller de som tjänat stort på Bitcoin eller som sålt av ett bolag. Pratade med grannens pappa som är här med sin gigantiska husbil och ville låna lite el av oss. Han hade ett åkeri som han sålde av när han gick i pension. Säkert god för tiotals miljoner. Eller en bekant som sålde sitt konsultbolag för ett 30-tal miljoner för några år sen. Eller de som ärver 100-tals hektar skog för miljoners miljoner...

Det jag ville med mitt inlägg var att, faktiskt, åskådliggöra mina utgifter för mig själv (är dålig på budgetar utan det blir som det blir) och försöka sätta det i nån slags sammanhang där det faktiskt handlar mer om prioriteringar och livssituation än om specifika siffror som inte säger så mycket om du inte känner till omständigheterna. Allt måste sättas i ett sammanhang och viktas mot varandra.

[taliz]

Jojo, men du är ju tvungen att göra något för att ha en inkomst.
Poängen var att det är skönt att slippa tvånget.

Ja visst, men gör man sådant som man helst av allt vill göra med sin tid så hade ju den typen av saker gjorts oavsett och skillnaden är bara att någon betalar för det när det sker som arbete. Jag ser inget tvång i mitt arbete utan jag kan leva mina dagar som jag vill och vad jag gör på dagarna hade inte direkt ändrats av att ha tillräckligt med kapital för att leva av avkastningen med nuvarande utgifter.

Men när jag var runt 20 så var jag väldigt inne på att spara ihop pengar för att pensionera mig vid 35, sen jag kom på att jag lika gärna kunde arbeta med sakerna jag gjorde på fritiden för att jag tyckte de var så roliga. Hade helt klart varit mindre lycklig som helhet om jag valt det första spåret jag planerat.

Tvånget är ju att du måste ha inkomsten. Om du av nån annan anledning inte längre kan/vill utföra samma arbete så kan det ju bli kämpigt.
Allting är ändligt liksom.
Jag hade nog tyckt det skulle vara väldigt pressande, särskilt om man skaffat sig dyra vanor.

När jag var 20 insåg jag att materiella saker inte gav mig något. Sen dess har jag visserligen köpt en del dyra saker, men bara om det varit lönsamt.
Pensionera sig går inte, det har jag också insett. Man måste göra något, oavsett vad man har för tillgångar, annars går det snabbt utför.

När det man gör på fritiden övergår till arbete så blir det plötsligt inte lika kul längre IMO(been there done that).

[bjornnilsson]

Håller med dig Taliz. Precis allt är i högsta grad ändligt.

Själv lever jag med ett hjärtfel som gör att jag vet att varje dag kan bli min sista. Därav mina prioriteringar.

De flesta skulle nog inte sprinkla så stor del av sina pengar på sin bil exempelvis men det är mitt val som jag gjort för att uppleva livet som jag vill.

Men jag kan lika väl få många år (har redan fått fler än man trodde från början) så jag går inte helt bananas. Lever jag om tre år så blir det nog ingen ny bil för mig igen. Då är det nog istället dags att börja spara på riktigt. Eller dra ner på arbetet och göra annat. Hänga här ännu mer exempelvis.

[Gustafsson]

Det sociala skyddsnätet är inte ”bullet proof” på något sätt. För bra länge sedan nu lvergick jag från att vara anställd till att starta eget. Hade haft en bra lön innan, men när företaget skulle startas gick det mycket pengar dit och jag höll inkomsterna på låg nivå. Så blev jag sjuk och sjukpenningen grundade sig på lönen i företaget. Den försvann ju helt när jag inte kunde jobba så sjukpenningen täckte knappt 20% av min lön. Med lån på utrustning, hyra i företaget och amorteringar hemma höll det på att gå illa.
Det finns många sådana fällor.

[OfarligTesla]

Tvånget är ju att du måste ha inkomsten. Om du av nån annan anledning inte längre kan/vill utföra samma arbete så kan det ju bli kämpigt.
Allting är ändligt liksom.
Jag hade nog tyckt det skulle vara väldigt pressande, särskilt om man skaffat sig dyra vanor.

När jag var 20 insåg jag att materiella saker inte gav mig något. Sen dess har jag visserligen köpt en del dyra saker, men bara om det varit lönsamt.
Pensionera sig går inte, det har jag också insett. Man måste göra något, oavsett vad man har för tillgångar, annars går det snabbt utför.

När det man gör på fritiden övergår till arbete så blir det plötsligt inte lika kul längre IMO(been there done that).

Måste och måste, vill jag inte göra det jag gör nu så hade jag gjort något annat istället och dragit ned på utgifterna om det krävs, man kan tjäna pengar på det mesta idag så om jag tycker något alls här i livet är roligt har jag något att tjäna pengar på. Att bara sitta och pilla sig i naveln hade jag inte klarat av oavsett, har varit sjukskriven efter en operation och att inte göra något produktivt under en sådan period är det värsta jag någonsin gjort så det lär jag aldrig vilja göra självmant. Klarar knappt av att ha semester egentligen, jag tycker helt enkelt att det är svårt att hålla sig från att göra saker som är roliga.

Ser inte hur att få betalning på något vis skulle göra det mindre kul att göra något faktiskt. Det folk verkar klaga mest på är saker runtomkring, att de inte känner sig fria. Men det går helt klart att påverka själv och bygga upp det så som man själv vill ha det.

Visst behöver jag varken fin bil eller bostad utan jag hade kunnat bo i en liten stuga i skogen och sysslat med mina saker också. Men prylar och sådant ger ändå något att sysselsätta mig med också, tycker dygnet har för många timmar för att inte bli uttråkad så allt som hjälper mot det är bra.

[Geesy]

Jag tycker tråden utvecklats över förväntan och uppskattar alla bidrag, särskilt ni som bidragit med siffror och sammanhang.

Även många andra huvudet på spiken saker som att man måste göra något om dagarna för att må bra, balansen att leva nu vs spara, och alltings ändlighet.

Apropå privatekonomin i övre medelklassfamiljer i storstad är jag smått fascinerad över hur det går ihop för alla med tanke på hur dyrt allt är/blivit. Känns som man behöver 100 netto för att leva livet folk lever. Vi sitter med bundna bolån till 2026 då jag, om jag kan forsätta jobba (dvs inte blir sjuk) står inför en stor garanterad löneförhöjning till brutto 90k ish. Utan att veta det hade vi aldrig kunnat leva som vi gör nu med utgifter som liknar sammanställningen för barnfamiljen tidigare i tråden. Och då har vi liksom en kia niro PHEV leasing som kostar oss 4k/mån allt som allt och en avbetalad 2017 superb, så ingen fet bilpark direkt. Och vi äter heller typ aldrig ute. Men håller inte igen på något heller, åker på utlandssemester och behöver vi något köper vi det.

Men vi sitter på 7,5m i bolån och har andra knodden på g om några veckor. Föräldraledigheter ställer till det i ekonomin givetvis. Men som sagt, jag fattar inte hur folk får ihop det. Jag antar att många historiskt har lånat på huset och vad gäller bilar kör väl många förmåns/företagsbilar