Hej! Jag är förtroendevald inom IF-metall på ett företag i Umeå som är väldigt fackfientligt, så min syn på det hela är väldigt färgat av facklig verksamhet. Ser väldigt många blandade svar i denna tråd, vilket är för min del, är väldigt positivt! Kul att se att det finns en hel del som visar förstående för strejken på Tesla, samtidigt förstår jag absolut att många av er är frustrerade över det som händer.
Jag hoppas jag kan tillföra någonting till diskutionen och kanske se det lite från "andra sidan", typ!
josve skrev: ↑02 nov 2023 15:54
Jag är på riktigt nyfiken hur ni som hänvisar till den ”svenska modellen” tänker;
Skall det finnas någon frivillighet i att teckna kollektivavtal från arbetsgivarens sida?
Om så är fallet, när är det ”ok” att inte teckna avtal?
Med de påtryckningsmedel facket kan samla (genom olika typer av sympatistrejker) är det nästan omöjligt att stå vid sidan om när facket bestämmer sig.
Är det rimligt?
Har det någon betydelse om det är en minoritet på berört företag som är med i facket eller inte?
Säg att 10% av de anställda är med i facket, är det fortfarande rimligt att med alla medel tvinga igenom ett kollektivavtal?
Berätta gärna hur ni tänker.
Frivilligheten finns absolut där, det finns exempel på många mindre företag som saknar kollektivavtal, men även större bolag som valt att inte skriva på kollektivavtal.
viktigt" på arbetsplatser som kräver hög kompetens eller en form av spetskompetens där arbetstagaren sällan behöver oroa sig över att ens vilkor är "för dåliga", därav ser vi också att till exempel arbetare som faller under Unionen, SI eller ledarna till exempel har lägre medlemsgrad än IF-metall.
Det är annorlunda på till exempel en verkstad, fabrik eller tvätteri, där arbetsstyrkan består till stor grad lågutbildade och utbytbar personal, där anser jag att ett kollektiv ska vara ett krav, utan det har arbetaren väldigt få skyddsnät, och utan en facknärvaro är det fruktansvärt svårt att driva någonting, även om det skulle vara ett lagbrott.
Japp, det är helt rimligt. Det är det som är hela vitsen med att sympatistrejk.
I Sverige krävs det i att ett företag har 1 anställd som är med i facket för att ta upp förhandlingar med ett företag om att skriva kollektivavtal, vilka typer av konfliktmetoder man använder sig av beror väldigt mycket på vilken situation företag är i. Första metoden är alltid en dialog med företaget, fungerar inte detta så ser man över om man måste sätta in några andra åtgärder.
Ser många en del svar i denna tråd som pratar om den "svenska modellen" som något som bara arbetarrörelsen drar nytta av, man ska komma ihåg att detta är något som båda parter har kommit överens om (saltsjöbaden avtalet bl.a). Vi arbetare "säljer" vår rätt till strejk för att få ta del av detta avtal och detta har fungerat och fungerar väldigt bra i sverige, det är unikt i världen, vi har i genomsnitt väldigt få bortfallna arbetsdagar på grund av konflikt.
