Airlift skrev: ↑14 okt 2025 22:28
Lerumsexpressen skrev: ↑14 okt 2025 22:22
Airlift skrev: ↑14 okt 2025 21:06
SE4: ”det blåser bra när det behövs”
SE4 irl; 114MW vind.
254MW kolkraft @ 903g co2/kWh. Bra miljöval? Elmix om 203g co2/kWh.
IMG_8928.jpeg
Härligt informativt och lösningsorienterat inlägg.
Att du efter alla dessa år inte har fattat hur allt fungerar.
Ser fram emot dina förslag på lösningar i kort och medellång sikt.
Är din idé fortfarande att hypotetiska < 500 MW inom SE3 ska rädda SE4?
Tillåt mig tycka synd om alla inom SE4 om det är masterplanen för elområdet.
Man kan inte ha så naiv syn på vårt samhälle och elsystem, att man tror att man kan vänta i decennier bara för att man gillar en typ produktionsmetod.
Varför har du valt denna fatalism? ”Vi kan inte, det går inte.”
Tro sjutton att Europa självförtvinar med sådan mental styrka som du m.fl. uppvisar. ”Det måste ta 30år, för det har de beställda analyserna sagt.
Hypotetiska.. 500MW..
Samtidigt i Sydkorea, som förmodligen bygger fler elbilar än Sverige, för övrigt, 2x 1400MW, allt mellan vi har matat kakhålet fullt på bidrag till sol, vind och batterier. Och politiken gör en ny (north) volta, med ytterligare en bubbla. Stegra.
Allt detta är
green grifting, kejsarens nya kläder. Helt ofattbart. Men som sagt, det har hänt förut av allt att döma annars hade väl sagan inte skrivits.
Du är naiv, som svalt grön grift med krok, lina och sänke, medströms. Du är institutionaliserad.
Vart tog de riktiga ingenjörerna vägen? De som ville, kunde.
https://www.di.se/debatt/karnkraften-bl ... r-den-dyr/
I jämförelse är det oändligt mycket rimligare att bygga ny känkraft än 1GW elektrolyskapacitet för grön vätgas fram till 2030. (Det motsvarar ca 70% av världens elektrolyskapacitet, 2024års värde - IEA). Det tycker däremot politikerna i Bryssel är mer rimlig ambition.. förstår du, min vän i Lerum, hur bisarrt den gröna omställningen utvecklat sig? Kan du förstå? (Varför jag tog upp exemplet var för att flera har föreslagit just grön vätgas som lagring för vindkraft, som då ska täcka upp när vinden vilar). Är man bekymrad för lede fi så kan man inte sova tryggt i något så lättbombat som en vätgasekonomi.
Godnatt.
De har rätt men det förutsätter ju som de skriver en massa saker.
Kan du även ta fasta på denna rad som de skriver, så kan vi ha konstruktiva samtal?
(Som det är nu klistrar många in gnäll och skrik mot förnybara energikällor rent reflexmässigt och utan egentlig substans. De flesta som jobbar inom branschen är medvetna om nackdelarna och fördelar med alla produktionsmetoder)
"
I Sverige fastnar diskussionen lätt i en motsättning mellan baskraft och flexibilitet. Det är en falsk motsättning. Ett modernt elsystem behöver båda. Planerbar produktion bär systemet när det blåser dåligt. Flexibilitet, lagring och efterfrågestyrning jämnar ut variationer. Med tydliga spelregler blir samexistensen billigare än dragkampen"
Vidare resonemang om vätgas
Som jag skrivit långt tidigare så har jag både räknat och analyserat affärer för vätgas, CCS och CCU tidigare. De gick inte att räkna hem heller, pågrund av kostnader och ekonomi för alla parter.
Dessa stora projekt så som vätgas, CO2 och kärnkraft lider av samma problem, dessa är inte ekonomiskt lönsamma om man räknar med vanliga accepterade metoder och att aktörerna ska agera på en fri marknad.
Inom hela västvärlden så har vi mer regler och krav på oss, säkerhet, klimat, miljö, arbetsmiljö, när-miljön, fackliga, inköp, öppenhet, transparens, rätten att överklaga, krav på hushållning av resurser, krav på remisser, krav på en massa olika utredningar osv.
Det är några saker som politikerna och medborgarna vill ha från oss.
Det är få som vill jobba under dessa krav själva men tycker det är självklart att andra (meningsmotståndarna) ska.
Men det finns exempel på snabba och billiga projekt, det är återställande efter naturkatastrofer, där det finns ett tydligt behov och accepterat mål för projektet, senaste exemplet är skredet vid Stenungsund som gick både snabbare och billigare än planerat.
Men igen, våra kärnkraftsplaner drivs inte av desperation eller reellt behov (vi klarar oss utan kärnkraft rent tekniskt) eller av ekonomisk lönsamhet.
Så den största drivkraften är endast ett gäng politiker och ingenjörer, alla andra är nöjda med el i uttaget till en rimlig kostnad.
Och där har vi inte kunnat visa något kostnadsbesparing för konsumenterna.
En marginellt lägre ökning av balanskostnader på elräkningen räcker inte när alla andra faktorer har högre påverkan på kostnaderna.
Slutsatsen, inte rimligt att tro att kärnkraften kommer lyckas om vätgas, batterifabriker eller andra stora svarta hål inte lyckas, det kräver att vi har samhällets acceptans, att vi måste bygga upp hela system och alla kringindustrier som krävs mot befolkningens behov och önska.
Bara med gamla planekonomiernas spelregler och system kan det fungera.
Slutsats politiker måste få acceptans för alla dessa kostnader och prioriteringar av samhället och företag. Och där vägrar ju många stater, politiker och medborgare ta kostnaderna.
Vidare är inte konsekvenserna för oss avgörande för vår framtid,
Som det är nu så tror och hoppas höger och konservativa att vi ska agera som socialister på en fri marknad, det händer inte.
Så det måste till ett verkligt desperat behov, exempelvis krig, katastrof eller riktiga samhällsstörningar där kärnkraft är enda lösningen.