Tror vi har diskuterat det förut att du verkar ha en snål arbetsgivare som skyller situationen på facket i alla lägen. Jag kan blandat ihop dig med någon annan. I så fall ber jag om ursäkt.OfarligTesla skrev: ↑02 feb 2025 18:02Det fetmarkerade är ett antagande som jag inte tycker det finns fog att göra, jag tycker att fackförbunden verkar för att gynna sin själva och fackpamparnas bästa inte de anställdas bästa. På samma sätt som vi inte kan anta att politiker alltid agerar på ett sätt som är bäst för invånarna i stort.Fredrik j skrev: ↑02 feb 2025 17:53AMF förvaltar tjänstepensionen och ägs av LO och svenskt näringsliv tillsammans. AMF drivs som ett ömsesidigt bolag vilket betyder att vinsten, efter omkostnader, tillfaller kunderna d.v.s. alla som har ett pensionskapital i bolaget.
Vilka försäkringar är det du pratar om specifikt? Kan du ge ett exempel?
Svenskt näringsliv och fackföreningsrörelsen går nu in i en avtalsrörelse. Arbetsgivaren vill naturligtvis ha så låga kostnader som möjligt med bibehållen fredsplikt och arbetstagarsidan vill naturligtvis att så stor del av företagets marginaler ska tillfalla dom anställda som ersättning. Det är vad man förhandlar om.
Man är naturligtvis inte överens i början av förhandlingen.
Vad man dock är överens om är att arbetsmarknadens villkor ska skötas på det här sättet. Att parterna börjar med att inte vara överens för att till slut förlikas. Så går ju all förhandling till oavsett område.
Vi har alltså två sidor som agerar för sitt eget bästa och så står vi anställda själva i ett hörn.
Huvuddelen av fackföreningarnas inkomster kommer från medlemsavgifterna och statliga bidrag, inte från företagen. Visserligen betalar företagen för viss facklig verksamhet på arbetstid som regleras i avtalet.
Jag tycker också att ordförande och ledningen för många fackföreningar tjänar otroligt bra jämfört med medlemmarna men samtidigt förstår jag varifrån principen kommer.
Man ska kunna arbeta fackligt utan att behöva ta hänsyn till möjligheterna till en framtida anställning. Det är samma princip som motiverar politikernas frikostiga ersättningar. Man ska inte påverkas av hur personliga försörjningen ser ut efter mandatperioden.