muran skrev:
En massa jävligt bra text
Ååh, vad jag blir glad när jag läser det här. Du har fattat helt rätt när det gäller att jämförelsen är omöjlig när man väl gått vidare. Elbilar kan självklart inte bedömas utifrån fossilerans kravställningar. Samtidigt är det kanske naturligt att det blir så när man inte är van vid annat.
Jag har alltid älskat bilar. Ljudet av en V8. Gången och sången i en rak BMW-sexa. Känslan i en riktigt bra växellåda. Och visst, jag kan fortfarande bli fascinerad av själva mekaniken. Att det överhuvudtaget fungerar, och det härliga i att ha ett hum om hur det går till. Men numera kan jag inte uppskatta förbränningsmotorn som något annat än något nästan lite gulligt. Ungefär som barnens ångmaskin med metatabletter. Kul, men inget som jag skulle vilja utveckla vidare för att lösa mina personliga transportbehov.
Förbränningsmotorn är förlegad, och har egentligen varit så under lång tid. Det vi har kallat motorutveckling har ju egentligen bara varit ett lapptäcke av nödlösningar, för att fördröja det oundvikliga faktum att vi måste acceptera att det är dags att gå vidare till något annat. Grundkonceptet i sig är ju redan det onödigt dumt och komplicerat. Vi pumpar upp en brandfarlig, giftig, illaluktande vätska gjord av döda dinosaurier. Sedan fraktar vi den runt halva jorden för att pytsa i den i en metallklump där en elektrisk gnista tänder eld på den, och i sin tur knuffar ner en kolv i ett hålrum. Kolven är kopplad till en vevaxel som i sin tur går in i ett sinnrikt system med växlar, som gör sitt bästa för att dölja att motorn bara levererar kraft i ett ganska snävt varvtalsspann. Jo just det, när de där dinosaurierna brinner upp bildas en del farliga ämnen som måste ventileras ut. Enkelt fixat. Vi sätter på ett kugghjul på andra änden av den där vevaxeln. Där sätter vi en kedja som i sin tur driver ett par andra axlar med små nockar som knuffar på ventiler som ser till att avgaserna kan ledas ut i friska luften och ny luft kan komma in. Puh.
Fast jag vill ha en snabbare bil? Enkelt. Vi sätter dit en liten vindsnurra som avgaserna ser till att snurra på jättejättefort. Snurran kopplar vi till en luftpump som sprutar in mer luft i motorn och då kan vi pytsa i ännu mera olja så bilen går fortare.
Men de där avgaserna kan väl inte vara så nyttiga? Nä, men om vi sätter dit en ventil som leder tillbaka en del av avgaserna in i motorn kan vi sänka temperaturen vid förbränningen och minska en del på kväveoxiderna. Koldoxiden kan vi dessvärre inte göra så mycket åt.
Asså va fan! Var det så här det var tänkt att vi ska lösa världens transportproblem? Nu senast var det väl Volvo som fick för sig att montera en eldriven luftpump kopplad till en trycktank, så att det redan från start skall finnas nog med tryck för att turbon skall kunna ladda. Att sminka en gris börjar få en ny innebörd. Och vi bilentusiaster har i alla år stått vid sidan av och applåderat, och skrockat om hur långt utvecklingen har kommit.
En stor anledning till att förbränningsmotorn överlevt så länge är att den hela tiden har talat till våra känslor. Kraften och ljudet har förtrollat oss, och så länge som alternativet eldrift har beskrivits som tråkigt, långsamt och rent allmänt som en uppoffring, har ingen velat utforska det spåret på allvar.
Tills nu då. För här kommer helt plötsligt Tesla från vänsterkanten och sopar undan fötterna på hela branschen. Elbilar var tydligen inget tråkigt som vi skulle bli tvungna att välja för att lagkrav och planetens hälsa inte gav oss någon annan möjlighet. Jo visst, Teslan är billigare att köra och snällare mot naturen. Men det är inte det som är grejen. Den är ju bättre. Bättre på allt! Även det roliga som förbränningsmotorerna har förfört oss med. Massor av kraft, och kanske ännu viktigare, sättet på vilken den levereras. Responsen och känslan av direktkontakt med drivlinan är fenomenal.
Min förra bil hade dubbelt så många hästar som min nuvarande, och visst kunde det gå fort. Men innan turbon hade börjat ladda och lådan vaknat till liv, och hittat rätt bland kuggarna, var den där luckan i trafiken redan borta. Det där, som egentligen bara handlade om delar av en sekund, lade sig som en blöt filt över hela körupplevelsen. Så icke i i3an.
Satt för inte så länge sedan i en en S90 (Volvo). Motorn var avstängd så det var en riktigt trevlig upplevelse. Fick nästan lite habegär, men sedan kom jag ju på vad som satt i frunken. Det här paradigmskiftet rörande drivlina är så avgörande att det inte spelar någon roll hur fin bilen i övrigt är. Har man väl fått prova på elbilslivet är man för evigt förlorad, oavsett hur fint motorn presterar utifrån gamla bedömningsparametrar. För min del hade motorn lika gärna kunnat startats via en vev i grillen. Så förlegat känns det.
Men världen vaknar. Ibland går det långsammare än man önskar, men kraften i det som nu sker går inte att underskatta. En sen kväll i mars visar Tesla upp en ny bil som man planerar att sälja om två år. Ingen får köra bilen och ingen får veta exakt vad den kommer att kosta. Men redan innan den visats har folk stått i långa köer, för att få betala 10 000 kr, för att få en ny köplats till något som vi kan få köpa om (förhoppningsvis) två år. Efter ett par veckor har närmare 400000 människor reserverat. Något fler än antalet sålda av den bäst säljande bilen i USA (Toyota Camry) under hela 2015.
Är vi galna? Kanske. Eller är det bara så att vi inte har några alternativ? Vad skulle vi annars lägga våra $35 000 på? En Volvo S90? Knappast!
har inte riktigt kunna sätta ord på det förrens nu