Åkte på första långresan nu över helgen, fick då uppleva Teslas fantastiska Super Charger nätverk. Hur jä... smidigt som helst, och hur trevligt som helst att träffa andra teslaägare!
Träffade på Anders.E77 i Ödeshög, och blev "uppläxat" i konsten att komma fram med så lite batteri som möjligt till nästa laddning

Snabblärt som jag är, så trillade jag vidare mot Danmark med detta nya mantrat i huvudet (tur att inte frun var med och blev stressat av detta).
Jag visste jo att jag kunna ladda när jag kom fram till stugan, så sista biten fick jag ligga på ORDENTLIGT för att tömma batteriet.
Stolt kom jag fram till polarna med 1% i batteriet

Nu uppstår paniken då älsklingen (bilen, såklart) vägrar att ta laddning på 230 uttaget

Som dansk i Sverige efter snart 20 år, har jag aldrig funderat över detta, men efter ett samtal med Tesla supporten får jag då förklarat att man i Danmark har "happy face" kontakter, vilket tydligen INTE är kompatibelt med schuko som vi har i Sverige!
Med 4km kvar i batteriet får jag smått panik, med 7 mil till närmsta SC, och Tesla erbjuder mig en "once in a lifetime" gratis bärgning till närmsta SC.
Det slutade bra, då ena polarn är Elektrikker och kunna trolla fram ett 3-fas uttag, men under en timme kändes det inget bra.
Inte precis den "Grand entrance" jag hade tänkt att göra
