Jag måste bara ta upp tråden igen. Igår kväll skulle sambon och jag in till byn och handla. Jag hade redan parkerad och nattat Teslan, så vi tog hennes bensinbil som fortfarande stod ute på gräsmattan. Jag kände med en gång ett visst obehag som kröp upp i mig, men jag sa inget. Sen ville hon dessutom att
jag skulle köra, eftersom hon kände sig för trött. Okej, sa jag, om jag kommer ihåg hur man gör...
Och så blev det som väntat. Först gick vindrutetorkaren på maxfart. Men jag lyckades köra iväg bilen i alla fall. Fan vad segt det gick. Och vibrerade gjorde det. Och ljudet. Hur står hon ut med detta varje dag, tänkte jag.
Ja, och så panikbromsade jag efter att bilen inte blev långsammare av sig själv när jag lyfte foten. Du behöver inte bromsa så hårt, sa hon. Till sist lyckades jag inte stänga av bilen ordentligt. Det var väl nåt jag hade glömt, nån spak eller handbroms eller vad det nu var. Det ryckte till och motorn hostade.
Hursomhelst, jag behövde inte köra hem. Det gjorde hon själv. Tack och lov.
