Det var visserligen "bara" en P85D jag fick köra, men det var inte accelerationen vid rödljusen jag främst föll för, utan känslan av hela bilen. Den kändes... solid får jag väl skriva i brist på ett bättre ord, mer än någon bil jag kört tidigare.
Min bekante, som egentligen bara följde med som passagerare, fick halva provkörningen och var efteråt alldeles stjärnögd.
Tyvärr gillade resten av familjen inte baksätet. "Klaustrofobiskt" var ett ord som dök upp. Och det kan jag väl förstå, det är ju inte en bil som är designad för att vara rymlig bak i första hand.
Roligast var dock när jag backade upp med min 17 år gamla V70 och jämförde lastutrymme. Förutom att halvkombins sneda lucka stal en del så har ju Model S:en inte direkt sämre volym!
Var tidigare inne på en laddhybrid, men det har jag kostat ut genom fönstret nu. Antingen får det bli en Model X när de väl fått hem nån för provkörning, eller så väntar jag på en Model 3 om den kommer som crossover eller kombi. Allt annat känns som förra århundradets teknik. Så nu förstår jag er, kära entusiaster, jag förstår er äntligen helt och hållet
