Bråkdelar av en Tesla

Strålar elbilar mer än fossilbilar? Elbilar är väl farliga med höga elektromagnetiska fält? Man brukar höra sådana frågor om elbilar ibland.

Många kommer ihåg Volvos skandal år 2002 där det uppdagades att V70 och S80 modellerna hade alldeles för höga elfält. En genomsnittlig bil brukar ha magnetfält på mellan 0.4-1.6 mikroTesla(!!! 🙂 ) beroende på bilmodell. Volvos bilar hade upp till 18 µT på grund av att bilens batteri satt bak och startmotorn/generatorn fram, och mellan dem löpte en kabel rätt igenom kupén. Gränsvärdet för magnetfält är visserligen 100 µT enligt Strålsäkerhetsmyndigheten, men det finns även rekommendationer om att tex gravida ej ska utsättas för starkare magnetfält än 1.6 µT i flera timmar.

Som jämförelse kan vi även nämna att bakgrundsnivån hemma i lägenhet i storstad är på 0.1 µT – och åker man tåg kan det bli magnetfält på uppemot 5-10 µT inne i tågkupén. (Hoppsan, inga larmrapporter om gravida som åker tåg ändå?) Torkar du håret kan du utsättas för 0.5-30 µT magnetfält från hårtorken.

Så hur står det till med elbilar då? Vi tog en magnetfältsmätare och satte oss i en Tesla Model S. Håller man jämn fart uppmätte vi mellan 0.1-0.2 µT i huvudhöjd vid förarstolen. Vid acceleration ökade magnetfältet till 0.4-0.8 µT.

Hur kan Tesla ha så låga värden? Den har ju mycket kraftigare batterier och elmotorer än fossilbilar?

För att förstå det ska vi åter igen titta på Volvos modeller som hade problem med höga magnetfält, och hur Volvo löste problemet. I en vanlig fossilbil är batteriets minuspol kopplad till bilens kaross och endast pluspolen dras fram som ledning mellan batteri och tex startmotor. Den ledningen kan då avge starka magnetfält. Volvo åtgärdade problemet i sina bilar genom att parallellt med pluskabeln även dra fram en minuskabel också, så även minuspolen drogs fram via kabel, och de två kablarna släckte då ut varandras magnetfält.

I Tesla Model S används samma metod, strömmen från batteriet till elmotorn dras fram i två parallella kablar som då effektivt släcker ut varandra. Dessutom är kraftelektroniken och elmotorn koncentrerade till en enda kompakt enhet vid bakaxeln (och en till vid framaxeln på fyrhjulsdrivna modeller) som är ordentligt avskärmad.

Det är därför Tesla kan ha lägre magnetfält än till och med fossilbilar när den körs i jämn fart. Stampar man gasen i botten så flera hundra elhästar släpps lösa läcker en liten-liten del av all den råa kraften igenom avskärmningarna. Högsta nivåerna på 1.2 µT i bilen uppmättes därför mycket riktigt under acceleration vid baksätet där man sitter ovanpå motorn. Vid körning i jämn fart sjönk nivåerna även där till 0.4 µT.

Ett intressant faktum jag har lärt mig medan jag researchade för artikeln var att upphovet till en betydande del av magnetfälten i en bil är – hjulen! De roterande metallhjulen ger upphov till kraftfulla magnetfält som påverkar tex mätvärdena i bilarnas baksäten där man sitter närmare hjulen.

Du behöver alltså inte bekymra dig för elektromagnetiska fält i en Tesla – även om namnet på enheten är samma 🙂

Kvällstidningsvinkling av ovan artikel:

Teslaägarna rasar! De trodde sig ha köpt en hel Tesla men när de kontrollmäter hittar de endast bråkdelar av en mikroTesla! Skandal!

😉