Högsta förvaltningsdomstolen i Sverige har i början av februari begärt ett avgörande från EU-domstolen om laddning av elbil räknas som leverans av en vara (elektricitet) eller en tjänst? I sin begäran skriver de:
Högsta förvaltningsdomstolen har beslutat att ett förhandsavgörande ska hämtas in från EU-domstolen för att få klarlagt om laddning av elfordon i en laddningsstation innebär att användare av elfordon ska anses förvärva el i mervärdesskatterättslig mening och, om så är fallet, från vem leveransen sker.
Målet gäller ett överklagat förhandsbesked från Skatterättsnämnden som rör ett tyskt bolag som tillhandahåller användare av elfordon i Sverige tillgång till ett laddningsstationsnätverk. För att ladda fordon vid stationerna förser bolaget användarna med ett kort och en applikation. Laddningsstationerna drivs dock inte av bolaget utan av operatörer som fakturerar bolaget för användarnas laddningar. Bolaget fakturerar därefter användarna för levererad mängd el och tillgång till nätverket.
Av bilagan till begärandet framgår det att det tyska bolaget är Digital Charging Solutions GmbH som driver laddtjänsten ChargeNow. ChargeNow levererar laddkort till elbilister de kan använda till att betala laddning på många olika leverantörers laddstationer via så kallad roaming. De driver inte några laddstationer själva. Kunderna betalar dels en fast månadsavgift för tjänsten dels ett kWh pris för det de hade laddat under senaste månaden.
Digital Charging Solutions kunde inte komma överens med skatteverket om hur ChargeNow skulle momsbeskattas. Ärendet togs därför först upp av Skatterättsnämnden och har sedan överklagats till Högsta förvaltningsdomstolen. Som nu passar frågan vidare till EU-domstolen.
Skatteverket ansåg att bolaget framför allt levererar el där nätverkstjänsten är underordnad – vilket medför att allt som bolaget tillhandahåller användaren ska beskattas i Sverige. Digital Charging Solutions ansåg däremot att det är fråga om två separata service till kund: dels leverans av el (som ska beskattas i Sverige) och dels tillhandahållande av en tjänst (som ska beskattas i Tyskland).
Skatterättsnämnden kom däremot fram till att det endast är Digital Charging Solutions som har avtal för inköp av el med laddleverantörerna. Det finns inga avtal om elleverans mellan laddoperatörerna och ChargeNows slutkunder. Därmed är det inte el du köper när du betalar laddningen med ChargeNow kortet utan en tjänst. Som därmed bör momsbeskattas i landet där bolaget är registrerad, det vill säga Tyskland.
Högsta förvaltningsdomstolen skickade nu därför frågan vidare till EU-domstolen:
Genom begäran om förhandsavgörande önskar Högsta förvaltningsdomstolen få klarlagt om användarnas laddning vid stationerna innebär att de förvärvar el och – om så är fallet – om elen i mervärdeskatterättlig mening kan anses levereras till dem direkt från operatören eller från bolaget. Svaret har betydelse för i vilket land som bolagets tillhandahållande ska beskattas.
Svaret från EU-domstolen kan komma påverka hur elbilsladdning ska beskattas i hela Europa. Många elbilister använder olika roaming kort och appar när de laddar. Men köper man då verkligen el – eller är det en tjänst? Hur mycket moms ska då betalas, och till vilket land ifall kortutgivaren har säte i ett annat land?
Nästa gång du åker och ska ladda din bil: betalar du med kreditkort eller laddoperatörens egna kort eller app betalar du ju för elen du laddar – men om du betalar via en roamingtjänst, vad är det då i lagens ögon du egentligen betalar för?
