Det pratas mycket om självkörande bilar nu. Och självkörande taxibilar. Till och med självkörande bussar. Men det är ett fordonsslag som det inte pratas om så mycket – men som är mest lämplig att automatiseras: tåget.
Inte små regionala pendeltåg, utan fjärrtåg och frakttåg.
Innan vi går in på hur ett automatiserat tåg skulle kunna se ut ska vi ta en titt på dagens och förstå varför de är som de är. Varför består egentligen tåg utav en lok som drar massa vagnar?
När tåg var nya, på 1800-talet, var ånglok väldigt dyra och komplicerade apparater. För att kunna utnyttja dem bättre skulle de dra så många vagnar som möjligt, så kostnaden för loket slogs ut på många ton last. När de mindre komplexa och billigare elloken slog igenom var det en annan resurs som började kosta så mycket pengar att kostnaden skulle slås ut på så mycket last som möjligt: lokföraren.
Få, långa tåg gör även styrningen av trafiken enklare. Ett fåtal tågsätt som ska hållas reda på, så de inte kommer för nära varandra och trafiken på den begränsade infrastrukturen tågräls ändå är kan flyta på. Tåg kan ju inte köra om varandra (bara på bangården).
Men automatiserar man tågen, gör dem helt självkörande, ställs många gamla sanningar på huvudet. Plötsligt behöver det inte nödvändigtvis bli en fördel att koppla ihop många vagnar. Det finns ingen timlön för lokförare som ska slås ut på så många ton last som möjligt. Är det verkligen mest optimalt att tåget ska åka från Stockholm till Malmö och stanna till i Linköping och Jönköping på vägen – eller blir det mer optimalt om det istället är en enda självkörande tågvagn som åker från Linköping till Jönköping? Eller rent av direkt till företaget i Jönköping? Istället för att behöva lastas av och på på 10 minuter kan direktkörande vagnen vänta på lasten så länge det behövs – och sedan åka exakt vart den vill, utan hänsyn till tågtidtabeller.
Även passagerartåg skulle kunna delas upp i separata vagnar. Vagnen som åker Stockholm-Malmö behöver inte stanna i Jönköping och dussinet andra ställen utan kan åka direkt, nonstop. Vill man åka till Jönköping åker man med Stockholm-Jönköping vagnen.
Med separata vagnar som åker kors och tvärs mellan alla olika stationer blir styrningen av trafiken en mardröm – om den skulle styras av människor. Med datorer som styr autonoma vagnar kan däremot trafiken optimeras mycket mer. Säkerhetsavstånden kan minskas från kilometrar till metrar, och vagnar kan köra om andra vid närmsta station med växlar.
Redan idag är det inte lok som drar vagnar i till exempel dubbeldäckståget X40 som SJ använder utan varje vagn har sina egna motorer – de råkar bara vara ihopkopplade för att göra det enklare för trafikledningen, och dela lokförarens och konduktörens lön på många passagerare.
Självkörande autonoma vagnar helt utan personal ombord skulle kunna utformas som X31 tågen ovan, med strut på framsidan som minskar luftmotståndet utan behov av strömlinjeformade nos på varje vagn. (Fungerar som mopedstruten mopedförare förr hade.) Det enda som behövs är en (eller helst flera, för robusthetens skull) elmotorer per vagn och sensorer för att skanna av spåren framför.
Är det flera vagnar som åker åt samma håll kan de bilda tillfälliga tågsätt, antingen genom att verkligen koppla ihop sig, eller genom att helt enkelt bara köra en meter bakom varandra för att minska luftmotståndet. Sista vagnen sedan kanske stannar vid en station och inte åker med längre, eller viker av mot en annan stad. Tåget som till exempel startar med fem vagnar i Stockholm kan få sällskap av två extra vagnar i Norrköping som följer med till Jönköping och svänger sedan av mot Göteborg, medan tre av vagnarna fortsätter mot Malmö.
Själva självkörningen är enklare att implementera för tåg – de behöver inte fatta beslut åt vilket håll de ska svänga, bara följa spåren. Växlarna sköts av centrala trafikstyrningen. De behöver inte akta sig för omgivande trafik, det finns inga andra på spåren. Allt de behöver göra är att skanna av spårområdet framåt och stanna om någon människa eller djur har förirrat sig in dit.
Med vagnar som via GPS kan rapportera sin exakta position behövs ingen ATC trafiksystem (med stenåldersmässiga kilometerlånga säkerhetsavstånd) längre. Istället skulle man kunna investera i “omkörningssträckor”, ställen med växlar och dubbelspår där snabba vagnar skulle kunna köra om långsamma.
Med vagnar som flexibelt åker land och rike runt kan tågen vinna tillbaka trafik de har förlorat till lastbilar – just på grund av flexibilitet. Företag som har egna stickspår eller finns i närheten av stationerna kan börja skicka även små laster till valfri annan ort. Den neråtgående spiralen med färre och färre och större och större laster på tåg bryts. Titta bara på hur många företag som inte längre använder sina stickspår för det krävs för stora laster för att göra dem lönsamma. Hellre kör de sina containrar på lastbilar. Men tänk om man kunde skicka iväg en enda container på tågspåren också?
Idag pratas det om att elektrifiera lastbilstransporter, vissa drömmer om luftledningar över motorvägarna. Men luftledningar har vi ju redan över tågspåren! Vi bara utnyttjar spåren som på 1800-talet. Dags att låta även järnvägen ta nyttja av modern teknologi!
Regeringen planerar bygga snabbtåg i Sverige. Samma sak som i över hundra år – fast lite snabbare. Som Henry Ford sa, fråga vad folk vill ha så säger de snabbare hästar. Men om Sverige istället skulle satsa på självkörande tågvagnar skulle en hundra år gammal infrastruktur kunna utnyttjas mångfalt bättre.
