De senaste dagarna har många Stockholmare fastnat i långa bilköer orsakade av civil olydnadsrörelsen Återställ Våtmarker.
Nej. Nu tror du kanske käre läsare att vi som bilklubb kommer diskutera olägenheten att inte kunna komma fram med våra bilar. Eller att ambulanser försenas av aktionerna. Vi ger oss inte in i de diskussionerna, dagens artikel koncentrerar sig snarare på vad Återställ Våtmarker försöker åstadkomma.
“I Sverige har vi förlorat 90 procent av våra våtmarker.” börjar rörelsens öppna brev till statsminister Magdalena Andersson. “De utdikade våtmarkerna läcker lika stor andel koldioxid som hela Sveriges personbilstrafik släpper ut, vilket motsvarar omkring 20 procent av Sveriges utsläpp.”
Vad är våtmark?
“Våtmark är mark där vatten under en stor del av året finns nära under, i eller strax över markytan” skriver Naturvårdsverket. “Under det senaste seklet har nästan en fjärdedel av den ursprungliga våtmarksarealen har försvunnit.”
Naturvårdsverket uppskattar alltså att knappt 25% av våtmarksarealen försvunnit, mot 90% som Återställ Våtmarker hävdar.
Varför har våtmarker försvunnit?
Människan har i många år dikat ur våtmarker, främst av fyra anledningar:
För att skapa nya åkrar. Som Återställ Våtmarker skriver på sin Facebooksida: “På 1800-talet eskalerade torrläggning av våtmarker för att skapa nya åkrar.” Utdikade våtmarker ger bördig jord som ger rika skördar.
För att bygga städer. Många städer har av historiska skäl byggts nära sjöar, floder och andra typer av vattenvägar. I början på torr land men när städer expanderade behövdes även närliggande våtmarker dikas ur för att få stabil grund till vägar och bebyggelse.
För att höja skogsproduktionen och förenkla vid avverkning. Urdikad skog växer snabbare och är lättare att gallra och avverka med maskiner.
För att bryta torv. “Torv består av växtdelar i mossar och kärr, som på grund av brist på syre endast delvis förmultnat” enligt Wikipedia. Torv används framför allt som bränsle och jordförbättring. Förr i tiden även som byggmaterial. Cirka 15% av Sveriges yta är täckt av torv enligt myndigheten Sveriges Geologiska Undersökning.
Hur påverkar det klimatet?
“Våtmarker som bildat eller bildar torv spelar en viktig roll för klimatet eftersom torv innehåller stora mängder kol” skriver Naturvårdsverket. “Att skydda och restaurera kolrika ekosystem som torvmarker gynnar klimatet, då detta kan bidra till en minskning av växthusgaser och till och med en inbindning av kol. Torvmarker skapas över lång tid då material från döda växter inte bryts ner i blöta och syrefattiga förhållanden. Detta organiska material består av stora mängder kol och kan fortsätta att bildas om marken förblir blöt. Om marken däremot dräneras, vilket gjordes under 1800-talet till mitten av 1900-talet, syresätts det organiska materialet och börjar brytas ned. Marken dränerades bland annat för att öka produktion på skogs- och jordbruksmark.”
Dräneras våtmarken börjar den släppa ut koldioxiden (kolen) dess torv höll bundet. Eldar man upp torven som bränsle frigörs koldioxiden ännu snabbare.
Hur mycket påverkas klimatet?
Enligt Naturvårdsverket “rapporteras i Sverige ett årligt utsläpp på 11,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter från dränerad torvmark 2021. Detta överstiger de årliga utsläppen från personbilstrafiken och motsvarar 25% av de totala territoriella utsläppen i Sverige.” Det låter ju allvarligt.
Men hur mycket av våtmarkerna kan återställas?
De våtmarker vi byggt bebyggelse på är extremt svåra att återställa.
De våtmarker vi använder till jordbruk vill vi nog heller inte återställa. Förlorar vi stora åkerarealer får vi svårt att odla vår mat och kommer behöva importera från fjärran länder.
De våtmarker vi använder till skogsbruk kan lättare återställas men skulle försämra tillväxten och lönsamheten för skogsbruk precis när vi behöver skogsråvaror som ska ersätta fossila källor.
De våtmarker som används till torvbrytning skulle snabbast gå att återställa. Men drygt hälften av all torv som bryts i Sverige används till jordförbättring. Slutar vi använda torv till det behövs det stora mängder konstgödsel vars framställning skulle medföra stora utsläpp av fossila växthusgaser.
Enligt myndigheten Sveriges Geoligiska Undersökning finns det 6,4 miljoner hektar torvmarker i Sverige – varav 10 tusen hektar används till produktion av energitorv. Det är drygt 0,15%.
Enligt Statistiska Centralbyråns miljörapport “Torv 2019 Produktion, användning och miljöeffekter” har koncessionslagda torvarean där brytning tillåts halverats sedan 1980-talet. Utvinningen av energitorv minskat till en tredjedel av 1980-talets nivåer, medan utvinningen av odlingstorv tredubblats sedan dess.
Hur mycket skulle det påverka klimatet om våtmarkerna återställdes?
Om vi skulle återställa alla våtmarker som dikats ur sedan 1800-talet, riva städer, återställa nyttiga åkrar och sluta med torvbrytning skulle vi i teorin kunna spara 20-25% av Sveriges koldioxidutsläpp. Men det skulle medföra hemlöshet och hungersnöd i stora delar av landet. Hela stadsdelar skulle försvinna, likaså mycket åkermark. Även de kvarvarande åkrarna skulle producera mindre på grund av minskade mängder jordförbättring. Återstår den 0,15% våtmarksareal som idag används till torvbrytning.
Torven svarade 2019 för 0,2 procent av Sveriges totala energitillförsel enligt Statistiska Centralbyråns rapport. Dess förbränning svarade för 1,4% av grönhusgasutsläppen från energisektorn. Som i sin tur står för 8% av Sveriges totala utsläpp. 1,4% av 8% blir en promille av alla utsläppen.
Återställning av alla våtmarker är ej genomförbar rent praktiskt. Att återställa de våtmarker som används till torvbrytning skulle ge endast en ytterst marginell skillnad.
Gör regeringen inget?
Rörelsen Återställ Våtmarker anklagar regeringen för att inte göra något. Enligt Statistiska Centralbyrån har våtmarksarean där torvbrytning tillåts halverats sedan 1980-talet. I ett skriftligt svar på frågan sa förra miljö- och klimatminister Per Bolund att “Genom att återväta dikade torvmarker till naturligt fungerande våtmarker kan avgången av växthusgaser, mätt i koldioxidekvivalenter från dessa marker, minska relativt snabbt.” “Därför har regeringen i budgetpropositionen för 2021 satsat totalt 775 miljoner kronor på anläggning och restaurering av våtmarker under en treårsperiod.” “Nydikning av våtmarker är sedan 1994 förbjudet i stora delar av södra Sverige och tillståndspliktigt i resterande delar av landet sedan 1986.”
Silar mygg och sväljer elefanter
Vid närmare granskning verkar det som att Återställ Våtmarker silar mygg men sväljer elefanter. Världen är på väg mot en klimatkris och något måste göras. Men lösningen på den krisen är knappast att återställa 0,15% av Sveriges våtmarker så utsläppen från energisektorn minskar med 1,4%. Att återställa skogsmark ger några procent effekt till men att försöka återställa ens en tiondel av de 25% (inte 90%) våtmarker som försvunnit enligt Naturvårdsverket skulle innebära stora problem både för Sveriges städer, bönder och vår matförsörjning. (Och apropå “sila mygg och svälja elefanter” kommer de flesta mygg från våtmarker.)
Det finns många betydligt effektivare sätt att minska Sveriges utsläpp av fossila växthusgaser. Genom att sluta bränna kol, olja och naturgas. Genom att ställa om stål- och betongproduktion till processer med mindre utsläpp. Det är betydligt enklare att ställa om Sveriges biltrafik till fossilfria alternativ än att återställa alla städer och åkrar till våtmark. Båda ger lika mycket effekt.
Det allvarligaste med Återställ Våtmarkers demonstrationer är inte att några bilister kommer för sent till jobbet. Inte ens att livet riskeras för några ambulanspatienter. Utan att de försvårar för alla som med fredliga medel försöker uppmärksamma och lösa klimatkrisen på riktigt. Som tar krisen på allvar och inser att mycket måste göras, att några våta ängar inte räcker på långa vägar.
