Bytt till Model Y

Efter fyra år med min Tesla Model 3 var det dags att byta upp sig. Jag gjorde som 5% av alla nybilsköparna i år och köpte en Tesla Model Y.

(Ja, av de 187 786 bilar som hittills i år har nyregistrerats i Sverige är hela 9 778 en Tesla Model Y. Det blir 5,2% av alla bilar. Räknar vi in även Model 3, S och X är var femtonde ny bil levererad i Sverige i år en Tesla!)

Det blev “snikmodellen”, en Standard Range med bakhjulsdrift. Vit. En “lagerbil”, vilket står inom citattecken för den stod inte alls i lager, fick vänta tills de plockat ner den från båten den skeppades på. I gengäld var den 50 tusen kronor billigare än om man skulle beställt online.

Det första som slog en när man skulle hämta ut bilen var hur mycket Tesla hade strömlinjeformat leveranserna sedan förra gången. Åka till leveranscentret söder om Stockholm, en trång liten parkeringsplats på ett industriområde. Gå till lilla inglasade containern som står uppställd där. Visa sitt legitimation. Gå sedan fram till bilen och para ihop den med sin mobil genom ett klick. Färdigt. Tog bara någon minut.

Sedan fick man åka till Nacka Supercharger för bilen hade knappa 20% laddning. Som plåster på såret fick man den laddningen gratis. Det var många nya ägare som stod bredvid mig på Superchargern innan de skulle börja åka hemåt med sina nya bilar. Jag fick hjälpa några med hur man gör, inklusive en ny Teslaägare som haft annan elbil förut, och som förtvivlat försökte hitta i appen hur man startar laddningen? “Men, det är ju bara å stoppa i sladden så startar laddningen” berättade jag honom, “se, din bil laddar redan”. Men hur betalar man, frågade han ängsligt. Fick förklara för honom att Tesla har redan hans kortdetaljer (man matade in när man betalade handpenningen) och drar beloppet från det kortet. Han sken upp som bara en man som i åratal slavat med krånglande ladd-appar kan göra.

Min nya Tesla Model Y är betydligt rymligare än gamla trean, och mycket tystare och bekvämare att åka med också. Men jag kommer sakna accelerationen från gamla bilen. Efter att ha skaffat Accelerations-boost till min Model 3 gick 0-100 på 3,9 sekunder… nu får jag vänta i tre sekunder till, 0-100 på 6,9 sekunder för bakhjulsdrivna Model Y. Konstigt hur 6,9 sekunder räknades som rejält sportigt för några år sedan, speciellt för en SUV, men känns som evigheter nu. Fast ska jag vara helt ärligt räcker det faktiskt till vardagskörning.

Tesla har en kampanj att man kan överföra Fullständig Självkörningsförmåga från gamla bilen när man köper en ny Tesla det här kvartalet. Eller som Elon kallar det: en “amnesti”. Jag utnyttjade erbjudandet och det gick helt smärtfritt att flytta över funktionen. Jag behövde bara fylla i ett dokument med gamla VIN numret och nya bilens RN nummer så sköttes allt automatiskt. Man måste dock äga båda bilarna under de dagar det tar att flytta över funktionen. Det sades ta upp till en vecka men FSD försvann från gamla bilen redan dagen efter jag hämtat ut den nya, och en dag senare dök den upp på den nya bilen.

Min gamla Model 3 hade en registreringsskylt som började med bokstäverna LYZ så den fick heta Lyza. Fullständiga namnet var Lyza Elonsdotter. Nya Model Y fick en skylt som börjar med KMK. Ni som har tillräckligt snuskigt sinnelag vet ju vad en KK är för något, så KmK blir då naturligtvis Kilometer-kompis.