I moderna elbilismens barndom på 1990-talet fanns det två konkurrerande batteriteknologier som verkade lämpliga att användas i elbilar: jättedyra litiumjonbatterier – och betydligt billigare nickel-metallhydrid (NiMH) batterier.
Det praktiska NiMH batteriet uppfanns av Masahiko Oshitani och Stanford Ovshinsky som patenterade uppfinningen och bildade företaget Ovonics Battery Company. Bland de patent de tog kring batteritekniken fanns även US patent 6,969,567 om “multi-cell battery” som beskrev hur man gör stora batteripack av NiMH batterier. De första kommersiella NiMH batterierna nådde marknaden 1989.
1994 köpte biltillverkaren General Motors majoriteten av Ovonics aktier och fick på så sätt tillgång till både teknologin och patenten. De ville komma åt batteriteknologin för sin kommande elbil, den legendariska första moderna elbilen GM EV-1 som lanserades 1996. Första årsmodellen hade blybatterier men 1998 byttes de till 26.4 kWh NiMH batterier från Ovonics.
Samtidigt som GM aktivt utvecklade elbilsbatterier för sin egen elbil upplevde dock Ovshinsky att de satte munkavle på honom när han försökte propagera för batteridrivna elbilar i allmänhet. Bilföretaget påstod att teknologin inte var mogen än och hotade med att dra Ovshinsky inför domstol om han fortsatte leverera batterier till andra små firmor som satt och försökte bygga elbilar i slutet på 1990-talet.
År 2000 la dock GM ner tillverkningen av EV-1 och sålde batteritillverkaren Ovonics inklusive alla dess batteripatent till oljebolaget Texaco. Bara några dagar senare köptes hela Texaco upp av rivalen Chevron.
2003 döpte Chevron om Ovionics om till Cobasys och införde en minimum beställningskvot på 10,000 batteripack. På så vis kunde inte små firmor som höll på med elbilskonverteringar eller biltillverkare som ville ta fram prototyper få tag i batteripack längre.
Även bland storbolagen styrde Chevron med järnhand och vetorätt: biltillverkaren Toyota tvingades år 2003 avbryta försäljningen av sin RAV4 EV elbil som hade NiMH batterier från Panasonic då Chevron drog dem inför domstol för patentintrång. Mercedes väckte i sin tur åtal 2008 mot Cobasys då de vägrade leverera batterier till deras planerade elbil.
Genom att sitta på grundläggande patent kring NiMH batterier kunde oljebolaget Chevron effektivt se till att inga elbilar kunde byggas på 00-talet. Litiumjonbatterier var fortfarande alldeles för dyra för sådana tillämpningar än.
2009 köpte Bosch och Samsung Cobasys från Chevron – som dock återförde patenten till Ovionics innan affären. 2012 köpte BASF Ovionics och alla deras NiMH patent från Chevron – förutom patent 6,969,567 om batteripack som oljebolaget behöll för sig själv. Patentet fortsatte sätta stopp för stora NiMH batteripack för elbilar.
En av få bilar som använde sig av NiMH batterier var Toyota Prius – enbart för att japanska patentmyndigheten avslog patentet 2010. Därför är det än idag endast japanska bilar som har NiMH batterier.
På så sätt lyckades oljebolagen fördröja elbilarna med drygt tio år. Vi får känna oss lyckliga att de inte hade samma grepp på litiumjon batterierna. På grund av embargot på NiMH batterier till elbilar tvingades batteriföretagen förbättra litiumjon-teknologin tills den till slut blev billigare och konkurrerade ut NiMH batterier.
2018 missade Chevron betala den fyraåriga förnyelseavgiften för patent 6,969,567 som därmed blev fri för alla att använda. Men då var det redan “för sent” – elbilar med konkurrerande litiumjon teknologin hade redan erövrat marknaden. Elbilsrevolutionen kunde inte längre hindras.
…men risken finns fortfarande: historien med NiMH batterier kan upprepas igen. Tänk om oljebolagen åter lyckas köpa upp något batteriföretag som sitter på nödvändiga patent till framtidens elbilsbatterier?
