Stockholm – Antibes Tur och Retur – Utsläppsfritt!

Vår medlem Jocce har på vårt forum berättat om lilla snabbturen han gjorde i påskas ner till Antibes (Franska Rivieran) för att överraska sin farmor som bor där nere. Vi tyckte det var en så härlig reseberättelse så vi publicerar den här (med hans tillstånd förstås).

Fossilbilister brukar påstå att elbilar inte duger till långfärder, att deras frihetskänsla på något sätt skulle begränsas av att de inte skulle kunna åka på spontanresor med dem. Men ändå är det få som hoppar in i bilen och spontant drar ner till Franska Rivieran. Varför? Det kanske är bensinnotan på 5,000 kronor för en sån där resa som avskräcker?

För en sak är säkert: INGET ger en så stor frihetskänsla som att barfota åka kors och tvärs i Europa och veta att hela kontinenten är nersållat med Tesla Superchargers där man GRATIS kan ladda bilen på 20 minuter!

Många av våra medlemmar har gjort liknande resor som Jocce, men ingen har dokumenterat det så fint som han. Låt oss följa med på hans resa:

 

Antibes Tur och Retur – Utsläppsfritt
Min skildring och mina tankar

Jag hade vid tillfället haft bilen i ca 3 veckor så tänkte att detta blir ett perfekt test där jag får se hur väl Supercharger nätverket fungerade och även hur väl bilen fungerade. Framförallt var jag nyfiken på hur bra jag skulle sitta i bilen under några långa dagar, samt hur väl Autopiloten fungerade. (Dvs hur mycket jag skulle kunna använda den.)

Jag startade på Onsdagen innan påsk från Märsta norr om Stockholm, med ca 95% laddning. Klockan var strax efter 14 när jag rullade ut ur garaget på jobbet.

Föreslagen färdväg:

Jag valde dock att åka vägen via Trelleborg till Travemünde med nattfärjan. Perfekt att kunna sova lite samtidigt som båten rör sig söderut!

Hade en liten förhoppning om att kunna ladda på båten också! (Även om de officiellt sagt nej)
Så min tripp för första dagen såg ut så här: (Fick då sätta in Trelleborg som mål istället för Antibes, en av svagheterna i navin.)

Efter ett stopp hemma i Solna för att hämta solglasögon så var jag och mitt skitsällskap på väg!

Sen var det bara jobba sig söderut, med första stoppet på Tystberga / Sillekrog:

Valde att ladda ett par minuter längre än rekommenderat, dels då jag vet att jag lätt har tung högerfot, men att jag också inte hade speciellt mycket erfarenhet (läs: noll erfarenhet) av långresor med Tesla/Elbil så ville jag hellre vara på säkra sidan.

Så långt allt bra, en del Stockholmstrafik dock men efter Södertälje ganska lugnt! Autopiloten inkopplad i princip hela tiden!

Nästa stopp blev i Ödeshög, en lite längre laddning, där även middag intogs! Hade hört gott om nästa stopp (Lagan/Toftaholm) men kände att jag var för hungrig för att vänta ända tills dess. Men sparade mig till efterrätt iallafall! Lyckades dessutom missa avfarten till Ödeshög (pga att jag pratade i telefon och då upptäckte att då stängs ljudet till navin av…+ autopilot som gör att man slappnar av) Detta gav tyvärr en omväg på ca 2,5 mil och lite dryga 20 minuter, vilket också medförde att längre laddning behövdes.

Ödeshög

Sedan bara jobba sig vidare, Spotify igång och delmål inställt på Toftaholm medans solen var på väg neråt

Lagans Supercharger:

God efterrätt: (Det är för övrigt Choklad i koppen..dricker inte kaffe )

STOR cred till Toftaholm och dess personal, sjukt trevliga och tillmötesgående! Hit kommer jag komma igen, oavsett behov av laddning eller ej!

Efter en trevlig diskussion med servitrisen om Tesla som bil (och ett dåligt försök att få henne att följa med mig till Antibes ) så var det dags att bege sig. Enligt bilen skulle jag klara mig till Trelleborg med några procent kvar med den laddningen jag hade kvar, men då jag inte visste om jag skulle kunna få ladda på båten så valde jag att sikta på Superchargern i Löddeköpinge!

Innan jag knappade in Löddeköpinge såg det ut så här:

Klart en MYCKET vettig funktion i navin!

Här någonstans börjar jag också inse att mina extra långa laddstopp, samt min felkörning (och lite Stockholmstrafiken) ställt till det en del för mig tidsmässigt. Efter lite googlande samt hjälp av en vän får jag till slut tag i numret till Terminalen och ringer och kollar läget. Egentligen bör man vara på plats ca 1 timme innan båten går, men incheckad helst 30 minuter innan.

Jag räknar på vad navin säger och lägger till mitt nödvändiga laddstopp på Löddeköpinge och inser att om jag rullar på optimalt så kommer jag komma fram ca 20 minuter innan. Dom kollar med personalen på själva båten och säger att “Om du kommer absolut senast 15 minuter innan avgång så är det inga problem! Blir du senare än så, ring igen för då kanske vi måste åka utan dig…”

Sagt och gjort..jag rullar vidare..funderar på det jag läst “Bäst genomsnittshastighet ger ca 150-160 km/h mellan laddstoppen” men känner att jag ligger och kör normal “hastighetsmoms” (inom körkortsgränsen) för att ändå känna mig inom vettiga gränser! Kollar också hur långt det är från båten till nästa Supercharger (dvs den första i Tyskland, Braak) och räknar hur länge jag behöver ladda och lägger på några minuter.

Sista laddningen i Sverige, Löddeköpinge:

Hela denna bit ska visa sig vara min enda räckvidds/tidsångest under hela resan! Känns i efterhand som den också berodde mycket på lite orutin från min sida.

När jag lämnar Löddeköpinge så ser allt bra ut tidsmässigt, borde hinna fram till Färjeläget med ca 20-25 minuters marginal! När jag passerar Malmö får jag dock meddelandet “Rerouting due to traffic” och får en lite sämre marginal! Kommer dock ner till Färjeläget med ca 20 minuters marginal och kö till incheckningen! Efter ca 5 minuters köande så ser hon MYCKET förvånad ut att jag ska till Travemünde, alla andra som checkar in gör det till morgonbåten! Efter lite WalkieTalkiesnack så skickar hon mig snabbt till rätt fil och dom vinkar in mig.

Jag rullar upp på rampen och där står det 3 st killar och bokstavligen väntar på mig..här passar jag på att fråga däckskarlarna om jag skulle kunna låna ett 3-fasuttag och ladda under resan. Det hörs på dem att de inte får göra det men att de nog brukar göra det efter lite övertalning, men känner att jag pga min sena ankomst INTE gör att jag har bästa förhandlingsläge. Så väljer att ta deras tvekande nej.

Så nära, men så långt borta:

Miljömässigt dock en stor vinst att inte ladda, då elen ur generatorerna på båten troligen INTE kan klassas som miljövänligt

Min lyxhytt för natten:

Godmorgon Travemünde:

Rullar av färjan utan någon passkontroll eller liknande.

Då bilen under natten tappat kontakten vid överfarten tar det en bra stund innan jag får kontakt med 3G nätet igen. Väljer dock att “starta om” skärmen och då hoppar det igång igen. Kör dom ca 6 milen till första Superchargern i Tyskland, självklart med lite Rammstein från Spotify i bilen!

Supercharger Braak:

Passar på att avnjuta lite frukost medans bilen laddas i ca 35 minuter enligt rekommendation!

Efter detta så är det “Tyskland-Autobahn”. Vilket innebär ganska monotomt och bara transportera sig.
Dock bra vägar, förhållandevis lite trafik och bra väder. Så bara mata på och “äta mil”. Autopiloten fungerar i princip felfritt på den här sortens vägar, folk kör BETYDLIGT bättre än i Sverige så körningen är ändå avslappnad. Autopilotens maxhastighet är 150 km/h vilket på frifartssträckorna visar sig vara ett ganska lagom tempo! (Även om jag absolut provar vad bilen går för, men mer om detta senare! Men: alla dagar man varit över 200 är bra dagar )

Möter även en klassisk Tysk “Stau” (Trafikstockning)

Känner mig glad att den inte är i min riktning och håller tummarna för jag slipper någon senare!
(Vilket jag också klarar mig från! Woho!)

Nästa stopp är Supercharger Rhüden

Matar vidare därifrån mot Malsfeld:

Där jag självklart känner att det är dags för en riktig Lunch, man är ju ändå i Tyskland.

Vägkrogarna i Tyskland känns generellt bättre än i Sverige.

Rullar vidare utan något direkt anmärkningsvärt på vägen, nästa stopp är Gramschatzer Supercharger

Första stället där jag får sällskap av flera Teslor. Den vitgröna hade stått på utställning och hade en helt customanpassad interiör och massa annat skoj!

Här fanns också ett gulligt Autobahnkapell.

Siktar på sista laddning i Tyskland på Aichstetten Supercharger, men efter en stund så får jag ett felmeddelande att förarassistanssystemen inte fungerar. Ringer till Teslas Support och får veta att dom troligen kan lösa det genom en “omstart”.

Väljer därför ett extra stopp på Ellwangen Supercharger:

Problemet löser sig genom omstarten

Till slut nere på Aichstetten Supercharger:

Passar på att köpa lite dricka och godis, då jag är lite hungrig men tänker mig att äta i Schweiz då jag fått för mig att maten borde vara bättre där!

Nu börjar det mörkna och man börjar inse att man är närmare Alperna..för uppe i “himlen” ser man lysen (dvs byar/hus på bergen). Åker över gränsen till Schweiz, även här utan någon som helst gränskontroll (ett tomt hus i princip…)

Långt ifrån de bästa billyktorna, men långt ifrån så dåliga som jag läst om.

Första laddningen i Schweiz, Maienfeld:

Här tänker jag mig också att jag ska äta en god middag, då det dessutom ligger ett hotell intill Superchargern. Dock besvikelsen när allt de har på menyn tar “minst 30 minuter” så jag väljer en varm macka med ost och skinka istället. Vilket tar ca 20 minuter att få fram. Men gott var det i vilket fall!

Min plan här var att köra ca 30-60 minuter till och försöka hitta ett hotell med möjlighet att ladda under natten. När jag åker iväg så söker jag via bilen lite på hotell och kikar runt. Inser att den enda stora orten i området är Chur (som tydligen ska uttalas “Kor”), som endast ligger ca 15-20 minuter bort. Funderar på att åka tillbaka till Maienfeld och ta in på hotellet där och låta bilen stå på superchargern. Googlar dock lite och inser att prismässigt spelar det mindre roll och känner att 20 minuter ikväll är 20 minuter mindre imorgon, klarar mig till nästa Supercharger i vilket fall.

Svänger av in till Chur och ser en stor skylt “Hotel”, går in och frågar om laddmöjlighet samt rumspris. Rumspriset helt ok, 150 CFH utan frukost och 170 med frukost tror jag det var. Laddning kunde de dock inte hjälpa till med (han verkade mest ovillig trots förklaring om att jag endast behöver ett vanligt 230-uttag över natten, (de har för övrigt bara 220 volt i Schweiz vilket så klart fungerar lika bra.)

Rullar ut och kollar efter mer hotell, hittar ett som ser..ja lyxigt och nybyggt ut. Ringer till dem innan jag åker ner (ser hotellet då det ligger i två 20-våningshus) och frågar om de har rum, samt laddning till elbil.
“Javisst, självklart har vi det. Laddning finns i vårt garage.” Är här beredd på att få höra ett skyhögt pris, och får som svar: “130 CHF (ca 1100 kr) inklusive parkeringen/laddningen och frukostbuffé”.
“Bra, jag är där om ett par minuter” är mitt svar.

City West Hotel, kan klart rekommenderas:

Checkar in och åker ner i garaget:

Upptäcker dock att i Schweiz har de “egna” uttag, inget i Europastandarden.
Får dock låna en reseadapter från receptionen:

Lyckas dock bara ladda med 6A, men gav några mil under natten iallafall!

Tar en promenad i den lilla staden för att sträcka på mig! Rummet var grymt, ensam i frukostmatsalen på morgonen. (Detta är långfredagen nu…)
Klart mysigt att få vakna upp till detta dock:

Upptäckte dock till min stora skräck att bilen hade krympt när jag kom ner i garaget

Här visste jag att det skulle bli betydligt mysigare att åka bil! När man ser alptopparna sträcka upp sig längs vägarna kan man inte annat än att njuta!

Jag hade en liten förhoppning om att kunna köra över berget till San Bernadino, via San Bernadinopasset.
Tyvärr var det fortfarande stängt för säsongen, så kom inte alls långt:

Tittar du noga så ser du vägen ringla sig upp längs bergsidan

Kommer nog bli ett återbesök på sommarhalvåret någon gång!

Så det blev en tur genom berget istället, för att komma ut i just San Bernadino. En riktigt mysig liten stad vad det ser ut!

Därifrån började det bära neråt. Klart spännande att man får en “minusförbrukning” på bilen. Det vill säga att man hela tiden regenererar ström och därför får en (teoretiskt) oändlig räckvidd. (Bilen visar bara 3-siffrigt på Range verkar det som)

Det behövdes egentligen inget stopp, men då jag ville vara på säkra sidan så stannade jag till en stund på Monte Ceneri Supercharger:

Sällskap av en Norrman med samma färg, men med fälgarna jag egentligen vill ha. Funderade på om han skulle märka om jag skiftade under laddningen 😉

Här märktes det också att man kommit ner på andra sidan Alperna då det på någon timme gick från ca 5 grader till ca 17-18 grader! Det kändes att man närmade sig målet!

Gränsövergång till Italien via Chiasso/Como, där det iallafall fanns tullpersonal men ingen stoppad bil under tiden jag fick köa.

Första stoppet i Italien blev ett lite längre, med lunchpaus och såklart en Pizza!

Pizzan intogs på Supercharger Dorno. En ganska tråkig/stökig vägkrog med mycket folk just denna gång (på vägen tillbaka nästan tomt). Tyvärr ingen bild utifrån, men en klassiskt “Vägkrog byggd som en bro över vägen”.

Fina bra vägar i Italien och jobbar mig ner mot kusten. Inser att backkameran kan användas för att spana in Italienska fullblod:

Nere vid Kusten så siktar jag på Varazze Supercharger som låg riktigt fint (men både jag och en Tesla till gjorde felsväng in trots skyltning)

Då detta är den sista Superchargern innan Antibes (Nästa ligger ca 5 mil efter Antibes) så passar jag på även här att ladda lite extra länge!
Tar en promenad ut på piren och kikar på båtar och njuter av utsikten:

Pratar lite i telefon med Pappa under sista biten ner och konstaterar att jag kommer tajma ganska bra för när dom skall åka iväg på Restaurang och pappa “ringer Taxi” till Farmors lägenhet.

När dom kommer ut så står jag där istället för en Taxi! Farmor blev KLART överraskad!
Så även om resan var långt från över (jag skulle ju hem igen) så var målet nått!

En glad Farmor!

Vi avnjuter en gudomlig middag på Farmors favoritrestaurang:

Pappa har även fixat parkering i hotellets garage med 16A Schuko (13A för min del då pga enkelladdare) (Hotell Josse, kan KLART rekommenderas!)

Avnjuter en god nattsömn och vaknar till strålande sol i Antibes

Åker självklart upp till Farmor, om inte annat för att njuta av utsikten

Åker också och hjälper Farmor handla till Påskmiddagen, men jag fastnar mer i denna sektion i mataffären 😉

Vi avnjuter en riktigt god lunch nere i Antibes:

Moules Marinières

Efter att vi har släppt av Farmor så åker vi vidare för att kolla in Nice. I och med att jag fått ladda lite under natten, om än i ett vanligt uttag, så finns här inga som helst problem med räckvidden. Varken för dagen eller i mina tankar när jag skall åka hem på morgonen efter.

Pappa får inspektera och köra, jag kliver in i baksätet, vilket känns ovant.

Trångt/knepigt insteg för osmidig Svensk (186 cm), sitter okej men känner som andra nämnt att vid långfärd så märker man nog av att golvet är högt.

Vi ser självklart till att avnjuta vårsolen i Nice

Efter en alldeles förträfflig Påskmiddag tillagad av farmor, bestående bland annat av lokalt lamm så sover man gott sen! Noterar att det kommer bli sommartid under natten, så jag får en timme mindre sovtid, men känner att detta är mer än helt okej! Bilen får även denna natt ladda i det vanliga uttaget i hotellgaraget. Hade ca 80% när jag lämnar hotellet så känner mig helt nöjd! Nu är det i princip bara “spegla” resan hemåt igen!

Får dock precis när jag svängt ut från Antibes ett felmeddelande om att däcktrycksgivaren strular.

Smiter in på en bensinmack (känns ovant redan ) och kollar att däcktrycket är ok. Provar även att starta om både skärmen samt “hela bilen”, samt återställa däcktrycksgivarna i menyn, men inget resultat. Kollar på displayen och ser att det är höger bak som inte ger någon signal.

Framme i Dorno för första laddningen så kommer signalen tillbaka, konstaterar senare att vid låg hastighet finns signal men inte vid högre!

Tar även denna gång en promenad i marinan och funderar på om det finns eldrivna båtar, men inser att det kanske är svårt att ladda mitt ute på havet! (Skärgårdsmiljö borde vara enklare att få till laddinfrastruktur )

Jobbar mig vidare norrut, via Dorno:

Ett antal sådana här blir det både i Frankrike och Italien:

De italienska är betydligt snabbare än de franska

Lagom i Monte Ceneri är det dags för lunch, med spektakulär utsikt:

SJUKT god lokal Mozarella!

Sedan är det bara njuta av utsikten, medans man jobbar sig hemåt:

Riktigt rolig och vacker väg på väg upp mot San Bernadino från Mesocco

Laddar igen i Maienfeld, denna gång blev det ganska fullt under min laddning

Upptäcker även här att man når från denna punkt i princip alla Schweiz Superchargers på en laddning!
Känns som att jag kommer köra Tesla i Schweiz igen!

Välbehövlig avspolning ca 150 meter från Superchargern!

Kör direkt till Ulm Supercharger

Där det händer något “spännande”. Medans jag sitter i bilen och laddar, så rullar det in en Eldriven smart på Superchargern som börjar koppla in sladden. Jag blir så klart nyfiken och tänker “Undrar om de kör något pilotprojekt” eller liknande.
Kliver ut och ser att han kopplat in:

Men förstår snabbt att han har problem och att den inte laddar. Förklarar för honom att Superchargerna endast är byggda för Tesla. Han mekar lite och inser att den inte vill ladda (trots att den faktiskt identifierade att kabeln satt i och ström fanns), men får sedan problem då den inte vill släppa från bilen:

Hjälper honom att försöka få den att släppa, han bläddrar i manual m.m, men inget verkar hjälpa.
Inser att jag nog inte gör så mycket nytta, så väljer att gå därifrån och söka upp toalett istället.
När jag kommer tillbaka har han iallafall åkt iväg, hur han lyckades koppla loss sig vet jag ej.

Siktar in mig på Ellwangen för ett kort stopp:

Får avnjuta en riktigt fin solnedgång:

Tomma fina frifartssträckor, som jag nämnde tidigare, 150 km/h är max för Autopilot och en ganska behaglig fart:

I Tyskland firar man tydligen in våren under Påsken!

Stannar till för ett litet längre stopp med middag på Gramschatzer Wald Supercharger, där jag även träffar en Fiatkörande Tysk, som bott i Sverige och därför pratar svenska med mig (eller ja..skånska ) och han är mycket intresserad av Tesla och vi pratar i säkert en halvtimme innan det är dags för honom att åka!
Jag hoppar in och köper mig lite snabbmat:

Stannar till en snabbis på Malsfeld Supercharger, bensträckare och kisspaus innan vidarefärd.

Kollar lite på klockan och inser att det blir lagom att köra till Rhüden Supercharger, där jag även googlar fram ett hotell.

Spännande automat för sen incheckning:

Kliver upp på morgonen och inser att Autobahn är i princip tom (Annandag Påsk), det är torrt och fint, samt frifartssträcka! Ska jag äntligen få kolla vad bilen går för?

Jodå, hon presterade bra!

Frukost blir på Bispingen Supercharger, som har en inomhusskidanläggning! (Med Hotell) där jag äter en helt okej frukost (men överprisad)

Med utsikt över skidbacken (som tyvärr inte öppnade förens en timme efter jag var där..)

Kör sedan mot Braak Supercharger, där jag tänker att jag laddar lite extra, då det är den sista superchargern i Tyskland. Här är första stället där jag upptäcker att det står en del “vanliga” bilar på Teslaplatserna.

Det är dock precis vid ett populärt frukostställe, där parkeringen i övrigt är full och de flesta av bilarna åker inom 5 minuter (men nya kommer). Några såg ut att skämmas lite när jag kikade på dem, men vissa brydde sig inte.

Hemvägen tänker jag ta över Puttgarden-Rödby, så passar självklart på att stanna till på en Bordershop och fylla upp “behovet”

Hade utan tvekan fått plats med mer, men kände att det fick räcka!

Missar tyvärr färjan precis i Puttgarden. Samt att det blir försening på den färjan jag väntar på! Här Känns det helt plötsligt “onödigt” att stå still då man vill utnyttja stillastående till att ladda!

Till slut kommer dock färjan och får rulla på utan problem!

Ingen direkt variation i maten på färjan, så tar en inte alls spännande Schnitzel även här, den i Tyskland var bättre!

Första stoppet i Danmark blir Nørre Alslev Supercharger

Därifrån vidare till den riktigt stora Superchargern i Køge. Den här stilen gillar jag!

Här fungerade inte den Superchargern jag stod vid först, flyttade mig och sedan gick det bra. Försökte felanmäla, men fick inget svar.

Då jag faktiskt aldrig åkt över Öresundsbron så väljer jag att ta den vägen:

Laddar i Löddeköpinge en stund:

Lika barn leka bäst?

Då Adaptiva Cruisecontrolen och Autopiloten gör att man inte konstant behöver vara på pedalerna så kan man passa på att lufta fötterna lite (Känsliga läsare varnas )

Väl hemma i Sverige märker man av ett helt annat beteende i trafiken. Folk kör för sig själva och är väldigt omedvetna (eller skiter i ? ) andra trafikanter på vägen i betydligt större utsträckning än söder om Danmark! (Danmark är lite bättre än Sverige förvisso)

Här planerade jag en god middag på fina Lagan/Toftaholm, då jag fick “blodad tand” på vägen ner.
Dock var det jättestängt på Annandag påsk, så fick endast bli laddning så jag klarade mig till Ödeshög

Blev lite mer skräpmat medans jag laddade i Ödeshög:

Laddade lagom för att ta mig till Tystberga/Silleskrog.
Hade här läst på om “genvägen“, då man annars får ta en lång omväg, så kunde nu smita på den lilla grusvägen och spara både tid och batteri:

På väg rätt, men följ INTE den blåa linjen!

Sista laddningen innan jag är hemma!

Handlar man på OKQ8 i Silleskrog så får man minsann en komplimang

Till slut hemma efter en riktigt härlig, skojig och lärorik Påskhelg!

485 mil senare:

Om jag inte räknat helt tokigt / fått fel information innebär detta att jag på 485 mil gjort av med energi motsvarande 132 liter bensin. Detta skulle ge en snittförbrukning på 0,27 liter milen. Med en Bensinbil som drar 0,8 liter milen (som jag tror är svårt att komma ner i på en sådan här resa) så hade jag alltså gjort av med nästan 390 liter bensin.

Istället har jag kört helt miljövänligt med hjälp av Teslas Supercharger-nätverk, samt inte heller betalat något för drivmedlet. I bensinexemplet ovan hade samma resa kostad (bensinpris 12,80 kr / liter) ca 5000 kr, samt gjort en hel del mer utsläpp!

Övriga reflektioner
Har uppskattningsvis kört 70-80% av resan med autopilot inkopplad på ett eller annat sätt.
Detta har gjort att jag (efter lite tillvänjning) har kunnat köra väldigt avslappnat och slippa ha stenkoll hela tiden. Detta gör att jag iallafall, i kombinationen med laddstoppen (och då bensträckarna) kommer fram mer utvilad!

Jag har Next Generation säten och dessa fungerar bra för mig, trots 186 cm. Skulle kanske önska något längre dyna (men detta önskar jag i de flesta bilsäten). Man sitter bekvämt och bra och blir inte tröttare i rygg och kropp än i andra bilar.

Laddinfrastrukturen för andra Elbilar verkar vara mer utbyggt i andra delar av Europa än här hemma i Sverige. Tyckte jag såg något sorts laddalternativ för elbil på i princip varje stopp jag gjorde.
Klart kul att se! De jag kikade på verkade vara betallösningar av något slag.

Att inte ha något förvaringsutrymme i mitten, eller ja att ha ett stort, har fungerat bra för mig:

Men nu var jag ensam i bilen och med en eller två till i bilen så kommer jag nog iallafall lägga i min “gummikonsoll” för att kunna få lite mer “sortering” på sakerna när jag inte kan sprida mig hur som helst.

Är man inte 5 personer i bilen så skulle jag faktiskt vilja kunna stoppa in en “golvkonsoll” i baksätet på bilen för att kunna lägga saker där, för man kommer åt ganska lätt där, om man bygger den rätt!

Problem
De problem jag upplevt under resan har varit:
– Förarassistansfunktioner slutat fungera. 2-3 gånger. Har självlöst sig en gång och omstart andra gånger. Teslaservice Superhjälpsamma!
– Problem med 3G/4G, framförallt när man tappar kontakt mellan varven (Alperna!) Omstart löser det i de flesta fallen! Teslaservice vet om problemet och ingenjörerna jobbar på det. Dock ingen “workaround” just nu. Väldigt hjälpsamma här, med tillbakaringning efter 30 minuter när jag påkallat felet för de ville kolla om det löst sig! (Vilket det för tillfället gjort!) Detta problem är mest störande om man lyssnar på spotify och liknande. Men även för att kunna få upp kartbilder/planera lite längre fram.
– Däcktrycksgivare har strulat. Tid är bokat på Tesla Service för byte av detta. Klart hjälpsamma här med!

Superchargernätverket
Superchargernätverket har fungerat toppen!
Jag har inte behövt vänta på någon av stoppen, vilket jag ändå trodde jag skulle behöva göra.
Detta kanske är annorlunda under en sommarsemester dock.
Inget av stoppen har känts “jobbiga” utan en bensträckare eller en lunch så är man iväg igen.
Jag hade kunnat hoppa över någon laddning eller laddat kortare på några ställen, men detta var mest pga min egen osäkerhet.
Räckviddsångest har inte funnits alls, förutom i kombination med att hinna till båten! (Som var obefogat när jag väl kom fram).

Många av stoppen ligger “lite tråkigt”, då dom ligger längs de större vägarna osv. Men åker man “vanlig” bil så är det oftast dessa ställena man stannar på då också (om än inte lika ofta!)

Jag har även i vissa fall “justerat” laddstoppen lite (vilket är synd att man inte kan göra med hjälp av navin) där jag känt att jag t.ex. vill ladda längre på en lunch än vad den föreslagit så har jag då kunnat hoppa över ett laddstopp senare.

Jag skulle önska Wifi på Superchargerna, om inte annat för att kunna koppla upp mobilen (framförallt utomlands), men för att kunna koppla upp bilen t.ex. vid problem som mitt 3G/4G problem som nämndes ovan.

Inför nästa resa
Bara tuta och köra!
Nej, men i princip så. Kommer så klart ta med mig lite av erfarenheten från denna resa.
Nästa resa hoppas jag bli en resa där jag inte har ett så pass kort reseintervall med “deadlines” i båda ändar.
Jag tänker mig t.ex. att åka ner till Schweiz och åka runt lite där, eller åka runt i Norge eller liknande!
Alperna är ren kärlek! Norge ska vara fint på liknande sätt har jag hört!
Behöver bara en stadigvarande “Co-Driver” för att få ut maximalt av den upplevelsen!

Tror jag fått med allt jag vill nu!
Hoppas ni haft nöje i denna läsning!

/Jocce