Tesla Model 3 på husvagnssemester

Tesla Club Swedens medlem gunnand begav sig på husvagnssemester med sin Tesla Model 3. En rejäl resa kors och tvärs vårt avlånga land, med både med- och motgångar. Så här berättar han om sina upplevelser:

Mellan slutet av maj och mitten av augusti var min fru och jag på långtur. Med en Tesla Model 3 LR och en liten husvagn. Resan gick från Trollhättan via Småland ner till Österlen och sedan upp via E4 till både Pajala och Karesuando. I Karesuando ville vi äta lunch på finska sidan men gränsvakterna satte stopp för detta. Därefter besökte vi Kiruna, Malmberget, Ishotellet i Jukkasjärvi, Esrange och Gällivare. Vägen tillbaka gick via E45 inklusive Vildmarksvägen runt. På Vildmarksvägen uppehöll vi oss i 10 dagar. När vi kom till Strömsund läste vi om ett fint konditori som skulle finnas i Dorotea. Det var bara att åka dit nästa dag och då passade vi även på att besöka husvagnsmuseet.

Totalt körde vi 1025 mil med bilen varav 450 mil med husvagn. Kostnaden för laddningar blev 737 kr. OK, det är inte hela sanningen. Jag hade 827 km gratis laddning kvar från Tesla och för övrigt laddade vi nästan alltid på campingplatser med enfas över natten. Nu hade vi campingplatser med elstolpe för både kylskåp, datorer och någon gång för en värmefläkt o.s.v. och kostnaden för dessa var samma oberoende vilken bil vi hade kommit med. Enstaka nätter var det bara +7 grader. Vid längre dagsetapper (den längsta 55 mil) mellanladdade vi på Tesla SUC. Den nordligaste en bit utanför Gällivare i Skaulo. Nackdelen var att vi nästan alltid fick lossa husvagnen för att ladda. Som tur hade jag fixat med en adapter från början så att dosan för husvagnens elanslutning sitter på utsidan vid dragkroken och inte under bilen. Att behöva lägga sig på marken för att koppla in sladden är ingen höjdare än mindre när det regnar.

Räckvidden halveras nästan med husvagn även om den är liten. Vår vagn väger mellan 800 och 850 kg med allt vi hade med oss. Tesla model 3 har max 1000 kg släpvagnslast. I genomsnitt låg förbrukningen vid husvagnskörning på 26 kwh/10 mil och någon gång upp till 28 kwh/10 mil när det regnade hela dagen. Vi körde aldrig längre än 19 mil utan snabbladdning emellan. Laddade mestadels till 85 % och körde aldrig längre än till 15 % batterikapacitet.

I början frågade jag på en camping om vi fick ladda elbilen. Svaret jag fick, BETALA DU FÖR EL FÅR DU ANVÄNDA DEN. Sedan frågade jag aldrig mer. De flesta elstolpar på campingar har 10 A propp. Någon hade bara 6A och även det funkade, tog bara lite längre tid.

En gång fick vi inte ladda bilen på campingen. Campingvärden sa att han inte vill finansiera elbilar. Det gick inte diskutera med honom heller när jag förklarade att vår elbilladdning drar lika lite el som en air-condition i en modern husvagn/husbil. Han var för övrigt inte speciell trevlig och ville ha 400 kr extra för att vi skulle få ladda bilen. På frågan hur mycket en kwh kostar sa han 2 kr. Jag hade en portabel elmätare med mig som jag kopplade in men sedan körde vi istället dryga 3 mil till Tesla SUC i Sundsvall och laddade där.

Annorlunda lät det på Kolgårdens Camping i Vilhelmina. När vi kom fram där frågade campingvärden, ÄR DETTA EN TESLA, BEHÖVER DU LADDA, VI HAR ETT TREFAS-UTTAG? För övrigt den bästa campingen av de 22 vi varit under resans gång. Och campingar fanns överallt, många fler än man hittar på nätet eller någon förteckning listar upp. Även på en camping på Vildmarksvägen blev jag tilldelad ett 16 A uttag för att kunna ladda snabbare utan extra kostnad. På en camping i Särna fanns en gratis elbilsladdare på 5,4 kw.

Allt gick bra till dess det började störtregnar på en camping utanför Norrköping. Laddningen hade avbrutits under natten utan att proppen i stolpen hade löst ut. Det hade runnit vatten in mellan kabeln och laddkontakten. Jag torkade upp med en hårtork och laddningen gick igång igen. Dock redan samma dag la laddaren av igen. Och nu gick den inte få igång igen. Det kom ett felmeddelande att laddutrustningen var defekt.

Att fortsätta resan utan enfasladdare var inget alternativ då den behövdes varje dag. Jag försökte skicka ett meddelande via appen men fick inte iväg något. Sedan försökte jag ringa och det tog evigheter innan någon svarade på engelska och man lovade att någon ringer tillbaka som talade svenska. Ingen ringde tillbaka. Vid nästa försök samma sak igen. Tredje gången valde jag att vi var i en nödsituation. Nu gick det snabbare. En norsktalande person svarade och jag förklarade problemet. Han skulle boka ett servicebesök nästa dag i Upplands Väsby och inom två timmar skulle jag få en bekräftelse. Ingen ringde! Som väl var kunde vi köra till Tesla SUC Norrköping och snabbladda. Senare samma dag lyckades jag fixa en adapter till min portabla trefasladdare. Den gick nu att använda till enfasladdning om man vände stickkontakten så att nollan hamnade på rätt ställe. Äntligen hade vi en laddare som fungerade igen men jag ville ändå ha originalladdaren i ordning i fall något händer igen på den långa resan vi hade framför oss.

Nästa dag körde vi till Tesla Service Center och där löstes problemet snabbt. Killen tog sig verkligen tid, bad mig att köra in bilen i hallen och testade att den nya laddaren fungerade. Vi frågade vad som skulle hända om vi råka ut för detta i Pajala. Hans svar, DÅ HADE VI SKICKAT EN NY LADDARE MED EXPRESS. Sedan fick vi även ladda ett tag på deras destinationsladdare.

Facit från den händelsen: Ladduttaget på en Tesla M3 är inte optimalt. I stället för att laddkontakten lutar neråt in mot bilen som den gör idag borde den vara utformad tvärtom så att regnvattnet aldrig kan rinna in i kontakten. Dessutom är kontakten på den medföljande enfasladdaren inte vattentät – kan endast användas under tak. Hur ofta har man ett tak över bilen på en camping? Efter den händelsen knöt jag alltid en soppåse över kontakten. Ingen elegant men effektiv lösning. Själva laddaren hade jag i en plastlåda med lock under husvagnen. Det regnade inte bara en gång…

Körningen med husvagn gick mycket bra om man bortse från en del automatiska inbromsningar som bilen gör med farthållaren. Inga panikbromsningar men kraftiga inbromsningar vid möte med lastbilar i en kurva eller när fotgängare går vid sidan av vägen. Definitivt inte alltid men rätt ofta. Detta hände aldrig utan farthållare men körningen med farthållaren kändes mycket angenämt på längre sträckor.

Använder man el på campingplatsen kostar det 40 till 45 kr extra. Man laddar normalt 12 till 15 timmar/dygn och då med högst 2 kw. Det blir 24 till 30 kwh första dygnet och följande mindre. Hur man än räknar borde ingen camping förlorad pengar på vår elbilsladdning. Men kanske inte tjänat lika mycket som man gör med en husvagn och en vanlig bil. Någon camping hade elmätare på varje plats för individuell avräkning. Kanske något som kommer mer i framtiden.

Resan hade vi förmodligen inte kunnat göra med någon av dagens andra elbilar. Dels för räckvidden men framförallt för Teslas SUC nätverk. I alla fall inte på samma sätt och utan att i förväg kontrollera, att snabbladdaren man kommer till, fungerar. Och hur gör man det? Ett antal gånger laddade vi på gratis destinationsladdare när vi åt lunch eller uppehöll oss några timmar. På ICA Sveg fanns en snabbladdare som var gratis under sommaren. Problemet var bara att den inte fungerade. När jag kopplade in sladden började laddaren låta som ett mindre tröskverk men någon laddning kom aldrig igång. Som väl var fanns Tesla SUC 200 m längre bort.

T.o.m. funktionen på bilens SOS-knapp fick vi testat under resan – om än oavsiktlig. Vi befann oss uppe på Dundret utanför Gällivare omkring midnatt. När vi körde ner sprang det plötsligt renar över vägen. Vi hade bilar bakom oss och jag ville sätta på varningsblinkern. Det blev inte bättre att jag tryckte på SOS knappen. Regnig dag och ingen midnattssol. Det tog mindre än 10 sek och personen som svarade frågade vad som hade hänt. Jag kunde bara be om ursäkt för mitt misstag och killen önskade en trevlig fortsättning på natten och kommenterade att jag befann mig på Dundret.