Tesla Model 3 provkörd

Bland de första i fredags fick jag möjlighet att provköra en Tesla Model 3. Företaget har skeppat in flera stycken provkörningsbilar med nederländska skyltar. Till skillnad från utställningsexemplaren i butikerna är dessa av den gatulagliga europeiska versionen.

Istället för sedvanliga provkörningsrundan guidad av en Teslaanställd fick jag ratta bilen ensam en timme hur och vart jag ville. Nåt extra skulle jag få för mitt influencer-status 😉

Är man lång som jag har man stor nytta av Teslas easy-entry funktion som drar undan ratten när man ska sätta sig. Demo-bilen hade den inte inställt så benen slog i ratten när man satte sig, men tänk på att det blir bättre när du har anpassat bilen efter dig. På plats i förarstolen kunde jag ställa in stolen på sedvanlig sätt med samma kontroller på samma plats på stolens sida som på Model S och X. Motorerna ställde snabbt in stolen som jag ville ha den. Rattens inställning skiljer sig dock från andra bilar: man aktiverar funktionen från mittskärmen och sedan kan man justera rattens läge mha de små scrollhjulen på ratten. Väldigt enkelt och intuitivt. Backspeglarna ställs också in på samma sätt.

Då man inte hade parat sin mobil med bilen fick man föra RFID-kortet man fick från Tesla in i öppningen mellan armstödet och mugghållaren. Riktiga ägare kommer inte behöva göra det, bilen låser upp sig när den detekterar blåtand-signalen från deras mobil och det är bara och sätta sig och köra iväg.

Vi tar det viktigaste på en gång: instrumentbrädan -eller snarare avsaknaden av den- är inga problem. Man vänjer sig på ungefär 3.5 sekunder. Jag som dessutom kört Renault Scenic i många år som hade hastighetsmätaren i mitten ända sedan 90-talet hade aldrig fattat uppståndelsen. Istället för massa fula mätare bakom ratten finns det en bräda. Inte instrumentbräda utan bara bräda. Bokstavligen. Men viktigare än så finns det luftblås som blåser varmluft rätt på dina händer och ansikte – inte snett från sidan i konstiga vinklar utan naturligt framifrån.

Att titta framåt när man kör och sänka blicken till hastighetsmätaren på mittskärmen var inga större problem jämfört med att försöka titta genom ratten för att se mätaren. Ögonen sökte sig automatiskt till rätt ställe. Inte som att man tittade på brädan av misstag när man ville kontrollera ifall körkortet var i fara.

Tyvärr fick jag låna bilen mitt i snöfall och hala vägar så någon max acceleration kunde jag inte testa, snarare antisladdsystemets förträfflighet. Fungerar väldigt bra. Men visst kändes umph-et från prestanda-modellens dubbla elmotorer!

Sikten åt sidorna var också bra, de främre stolparna är ganska tjocka med ändå inte nämnvärt i vägen. Backspegeln skymmer heller inte sikten åt höger som till exempel i nya Nissan Leaf.

Men sikten bakåt är inte mycket att hurra över. Hatthyllan sitter väldigt högt uppe. Man ser typ ovansidan av bilarna bakom. Från strålkastare och upp, man ser inte deras skylt.

Är man van vid sportbilar är det no big deal men hade du en ordinarie bil innan blir du mer störd av detta än av hastighetsmätarens placering.

Sträcker du förresten dig efter backspegeln och försöker justera in den så du ska se hela bakrutan inser du snabbt att det är omöjligt. Bakrutan har alltså en hög nederkant – men den saknar ovankant! Den bara fortsätter upp och upp utan avbrott. Den mörka kanten du ser i backspegeln på bilden ovan är bara där glaset börjar bli tonad – men det är fortfarande glas.

Jag kunde tyvärr inte testa autopiloten då den inte var aktiverad på bilen. Istället fick jag ratta själv. Model 3 styrning är mycket tightare än Model S. Kombinerat med direkt respons på gaspedalen ger bilen en väldigt pigg, go-kart liknande känsla. Ren fröjd att köra, som ingen avgasbil ens kan komma i närheten till. Model 3 är en körmaskin!

Släpper man gaspedalen har Model 3 starkare regen än Model S, mer i stil med nya Leaf och Hyundai på högsta regen-läget. Man behöver inte använda bromspedalen för de flesta inbromsningar. Dock slutar bromsverkan vid 6 km/h. Sedan frirullar antingen bilen eller krypkör framåt beroende på vad man har ställt in. Synd att Tesla inte gått hela vägen med one-pedal-driving ända ner till stillastående.

Att sköta inställningarna via mittskärmen går hur lätt som helst. Ta vindrutetorkaren som exempel, många var oroliga hur det är att kontrollera den via touch-menyer? Man måste ju swipa fram rätt meny, sedan trycka på rätt ställe på skärmen för att öppna torkar-inställningarna, sen kan man slå på och av och välja fart. Jättekrångligt? Nej, för trycker du på vindrutetork-knappen på toppen av blinkersspaken så hoppar rätt meny fram på mittskärmen på en gång. Sen är det bara och ställa in vad man vill. Om man ens behöver göra det – för torkarbladen är automatiska och går själva igång när det behövs. Om de mot förmodan skulle missa nån gång trycker man bara på toppen av blinkersspaken för den där enda missade svepen. Väldigt genomtänkt. Fick mycket hjälp av den i snöfallet jag testkörde i.

Svenska snögeggan satte tyvärr igen backkameran som vanligt. Teslaägare har alla varit med om att när man är ute på långresa och kommit fram till en Supercharger så kan man inte backa in till den för man ser inget med backkameran. Elon borde sätta sina SpaceX ingenjörer på problemet. Smälta bort snön med en liten raketmotor?

På väg tillbaka till Teslas lokaler i Infra City åkte jag förbi en avskild, snötäckt och tom parkeringsplats. Perfekt! Här ska det busköras!

Fast jag märkte snabbt att i sin grundinställning är Model 3 väghållning på halt underlag ganska tråkig. Bara pinnar på utan dramatik. Provocerar man bilen, gasar och rattar alldeles för mycket så den tappar väghållningen, är den dock understyrd. Kanar rakt fram medan man hör ABS systemet kämpa.

Slår man på Slip Start är Model 3 fortfarande understyrd – tills man trampar på gasen mitt i svängen! Då sticker bakvagnen iväg. Man kan få bredsladd på en i grunden understyrd bil. Bilens dator tillåter dig sladda så länge du har sladden under kontroll. Tappar du kontrollen, bilen visar tendens till att börja snurra runt, så stryps motoreffekten tills hjulen åter får kontakt med underlaget. Du kan “busa under överinseende”.

Sedan slog jag på Track Mode. Och fick en helt annan bil att ratta! Plötsligt är den klart överstyrd, bakändan sticker lätt iväg när man gasar på. Och du får parera själv – ingen dator som räddar dig från dina misstag. Jag lyckades snurra en tredjedels varv med bilen när jag pressade den i en hal kurva. Vågade inte mer – bilen skulle ju lämnas tillbaka hel. Men det är helt fascinerande hur samma bil kan bete sig så annorlunda bara man knappar lite i dess mjukvara. Jag avundas er alla som får Track Mode i era prestanda-treor, ni kommer ha mycket roligt med den! Inte bara på race-track.

Avslutningsvis öppnade jag Spotify på mittskärmen och letade fram låten The Model från legendariska tyska syntbandet Kraftwerk. Drog upp volymen och sjöng med för full hals:

“She’s a model and she’s looking good

I’d like to take her home that’s understood.”