BMW i8 testkörd

bmw_tesla_porsche

Biltidningen Auto Motor & Sport bjöd in oss till en spännande eftermiddag igår: vi skulle få provköra Porsche Carrera 4S, BMW i8 och Tesla Model S P85+. Och med provköra menar jag köra &%#* ur dem. Ett tufft jobb men någon måste ju göra det – det var länge sen jag hade så här kul med kläderna på :-)

Testkörningspanelen bestod av var sin representant från svenska BMW-, Porsche- och Tesla-klubbarna. Vi provkörde bilarna i både stadstrafik, motorväg och framför allt på slingrande Pålsundsvägen i Vaxholm (en underbar kurvig skogsväg som gjord för buskörning).

Innan vi ger oss in på recensionen av BMW i8 först några ord om Teslan och Porschen:

Tesla Model S imponerade djupt på mina kollegor från BMW- och Porscheklubbarna. De uppskattade kombinationen av enorma utrymmen, djup tystnad, kraftfull acceleration och enastående väghållning. De höjde bilen till skyarna och övervägde ifall de skulle desertera från sina respektive bilmärken för dess skull. Det enda de egentligen klagade på var stolarna, och styrningen i sport-läge (däremot var de helnöjda med styrningen i normal-läget).

Porsche 911 Carrera S4 togs med som ”referens-busbil”, en klassisk sportbil i modernt utförande. Med Sport+ och extra avgasbröl-knapparna (japp, det finns en sådan) intryckta var bilen precis så rapp, responsiv och vrålande som man förväntar sig av en sådan bil. Jag erkänner villigt att det var extra kul att trampa pedalen i botten i tunnlar eller när man körde om cyklister :-)

(Vi träffade cyklisten sedan förresten vid vårt depåstopp. Han var själv Porsche-ägare. Först susade ett graciöst tyst spöke förbi mig, berättade han, sen ett rymdskepp, sen brakade helvetet loss. Ni får gissa bilarnas ordning själva.)

BMW_i3

BMW i8 är verkligen en schizofren bil. Ingenjörerna i Bayern verkar inte kunnat bestämma sig för vad det var för bil de ville bygga. Sportbil? Miljöbil? Touring? Resultatet blev allt det där – fast ändå inte.

Utseendet på BMW i8 är helt enkelt spektakulärt. Bilen är både vacker, tuff och futuristisk. Ingen kan gå förbi den utan att beundra den. BMW har verkligen lyckats skapa en bil som väcker habegär. Många i8-or kommer att säljas på enbart utseendet. De flesta som såg bilen jämförde den med rymdskepp och jag är beredd att hålla med. Utseendet understryks av effektfull blå belysning också och… fenor. Ty längs bak på bilen hittar man ett par liggande fenor! De syns inte så bra på bild men är något man verkligen lägger märke till när man ser bilen i verkligheten. BMW i8 är lika slående vacker som BMW i3 är hiskeligt ful.

BMW_i3_2

BMW i8 har saxdörrar som öppnas framåt, utåt, uppåt som på Koenigseggs bilar. Ingen ska säga ett ont ord om Tesla Model X falkvingedörrar – de här tar minst lika plats uppåt och åt sidorna! Men förutom att vara spektakulära så gör dörrarna dessutom faktiskt ett bra jobb i att öppna upp och låta folk ta plats i framsätena. Dörrtrösklarna däremot är löjligt breda. Säkerligen över 30 cm breda trösklar som man ska glida över med rumpan innan den dunsar på plats i bilsätet. Bilen man genast tänker på är Mercedes Benz 300 SL (”måsvinge-mersan”). Personligen tyckte jag trösklarnas utformning var kompatibel med min fysionomi, men övriga testare höll inte alls med mig. Vi var dock överens om att stiga ur BMW i8 kan inte genomföras graciöst. Baksätena i bilen var så löjligt små att jag har inte ens försökt sätta mig där (har man knän, lår, vader, fötter och sådana kroppsdelar skall man undvika BMW i8-as baksäten). Som tur var försökte inte BMW lösa problemet med några löjliga självmordsbakdörrar som på BMW i3, utan gav helt enkelt upp. Man undrar dock varför de då öht har satt dit baksäten?

bmw_inne

Väl på plats bakom ratten sitter man bra och kan trycka på startknappen för att få igång bilen med ett ”spacigt” ljud. Själva motorn går dock inte i gång. Bilen har ju ett 129 hästars elmotor som driver framhjulen och en 228 hästars trecylindrig turbomatad motor på 1.5 liter som driver bakhjulen. I farter upp till kring 100 km/h kan man köra på enbart elmotorn, om man är väldigt försiktig med gaspedalen.

Trampar man däremot till på gaspedalen händer något märkligt. Först: ingenting. Sedan vaknar bensinmotorn till liv med ett plågat vrål medan den kalla motorn varvas upp till maxvarvtal piskad av turbon. Då kommer kicken som får bilen att hoppa iväg. Jag undrar dock hur motorn och miljön kommer att må en kall vinterdag man ska köra om någon?

Och där kom vi fram till BMW i8-as akilleshäl: växellådan. Bensinmotorns tröghet förstärks mångdubbelt av den sexstegade automatlådan. I comfort-mode, som är grundläget bilen arbetar i efter start, tar det uppemot två sekunder från att man har tryckt på gasen tills något händer. Har man väntat ut de två sekunderna går det dock undan sen. Men man måste planera i förväg: trycker jag på gasen nu mitt i kurvan så kommer kraften sen i utloppet. Trycker jag på gasen nu när den där bilen passerar framför mig i rondellen får jag igång bilen sen så jag kan komma in bakom honom. Det påminner om ett datorspel med epic lag.

Bilen blir däremot som utbytt då jag för växelspaken åt vänster och aktiverar sport-läget. Då blir växlingarna mycket rappare, och jag kan också själv växla med paddlarna vid ratten. Tvåsekundersfördröjningen reduceras till någon tiondel. Plötsligt upplevs bilen vara så sportig som utseendet ger sken av. Men man sitter där och undrar: varför har de gjort comfort-moden så otroligt olidlig? Borde heta uncomfort-mode. Och varför är det den som är standard-moden? Vem vid sina sinnens fulla bruk vill köpa en BMW i8 och sedan inte välja sport-läge på växelspaken? För det måste man välja på nytt varje gång man startar bilen – den återgår till (un)comfort-mode igen.

Tredje körsättet Eco Pro är ännu mer katastrofal. Den omvandlar bilen till en seg långsam sirapsbil utan luftkonditionering. Eco Pro sägs vara bra för miljön, fast jag undrar hur då bensinmotorn fortsätter vara igång även i Eco Pro läget? Några vidare mängder bensin får den dock inte, så medan dess förbrukning då reduceras försvinner även dess livsglädje.

De olika växlingsmoderna påvisar bilens största problem: är detta en sportbil eller en miljöbil? För nu blir det varken eller. I comfort-läget så kommer du hamna på andraplats när du tävlar om den där luckan i filen bredvid även mot en VW e-Up eller BMW i3. Bagageutrymmet är skrattretande litet: den enorma glasbakluckan (som förresten förvränger sikten bakåt i backspegeln) döljer en lika enorm motor och en ryggsäcksliten förvaringsutrymme bakom den. Mittmotorn täcks av en plastkåpa, under den en gummikåpa, under den en metallkåpa – som en sån där rysk docka, fast ner till motorn kommer man aldrig. Främre huven går inte ens att öppna – där sitter elmotorn tillsammans med en enorm fläkt och aerodynamiska kanaler genom motorhuven a la Lotus Elise. Tur att man kan lägga sina grejer på de oanvändbara baksätena i alla fall.

bmw_bagage

Motorljudet är ohörbart i vanliga farter, mest på grund av det höga vägljudet. Inte bara jämfört med Teslan utan även mot Porsche Carrera så hade man väldigt högre nivå på vägljudet i BMW i8. Tryckte man på gasen, och speciellt när turbon gick igång, så hörde man dock ifrån motorn, men inte på något imponerande sätt. Visst det lät bra (ljudet är konstgjort via högtalarsystem) men inte som i en potent sportbil, snarare som en trimmad Volvo. Okej, där var jag lite elak, men efter att ha blivit halvdöv i Porschen och hört fågelkvittret i Teslan var jag ganska så bortskämd mot slutet av dagen.

BMW i8 skulle faktiskt kunnat blivit ett otroligt bra tvåsitsigt sportvagn. Plocka bort baksätena, gör bilen ännu mer extrem, fixa större bagageutrymme, låt växellådan alltid jobba i sportläge så har du en vinnande bil. Men det verkar som om BMW började bra, men inte vågat löpa hela linan ut och villat bort sig någonstans i miljöimage-landet.

Det man undrar är vilken målgrupp bilen är gjord för? Vem hade ingenjörerna i Bayern i tanken när de gjorde bilen? För 1 359 000 kronor inkl moms (plus 100 till 200 000 till i tillbehör) får man en i och för sig löjligt snygg bil, men som varken är en bra sportbil, en bra långfärdsbil, en bra familjebil, har något bagageutrymme att tala om, eller har någon bra väghållning. Bilen påminner mig mest om ett sånt där äppelsvarv: en otroligt teknisk och vacker lösning, men egentligen oanvändbar. BMW i8 är en vacker teknikdemonstrator som skulle skänkt BMW ett high-tech-image för något år sedan – innan Tesla Model S kom. Du kan förresten köpa två stycken Tesla Model S till samma pris som en BMW i8.

Som Teslaägare kan man däremot bli lite avundsjuk på BMW-s tillbehörslåda som i8 har fått rota i. Inte BMW iDrive som är en kvarleva från nittiotalet (ingen touchskärm år 2014?!), utan tillbehör som head-up displayen, kollisionsvarningssystemet, mm. Dessa tillbehör är inte bara ”coola” – de gör sitt jobb oerhört bra dessutom.

Sammanfattningsvis:

Plus:

+ Så otroligt vacker att titta på så ögonen tårar sig

+ Bra framstolar (när man väl har satt sig i dem)

Minus:

– Oanvändbara bakstolar

– Obefintligt bagageutrymme

– Omöjligt stiga ur bilen med någon slags heder kvar i kroppen

– Högt vägljud

– Varken en riktig sportbil, en bra långfärdsbil eller en miljöbil. Vill allt det där men ramlar mellan stolarna.

Mein Gott, Warum?! :

– comfort mode

 


Vill du läsa mer om bilarna och våra äventyr med dem? Vill du höra vad de andra tyckte om BMW i8, Porsche Carrera 4S och framför allt Tesla Model S? Läs då vårt gemensamma reportage i nästa nummer av Auto Motor & Sport som kommer den 21 Augusti!

Är du medlem i Tesla Club Sweden vet du väl att du kan prenumerera på Auto Motor Sport till rabatterat pris! Läs mer om det i vårt forum.

 

Tagged , , . Bookmark the permalink.