Pratar man med folk om elbilar poppar alltid ämnet bränsleceller upp förr eller senare. Precis som för elbilar finns det ett antal myter kring bränsleceller också. Låt oss titta på några av dem.
– Bränslecellsbilar är miljövänliga.
Låt oss börja med den största myten på en gång. Bränslecellsbilar tankas med väte. Men det finns inga vätgasfyndigheter på jorden. Vätgas framställs industriellt, på olika sätt. Vätgas framställs idag till 95% från naturgas – dvs av fossila bränslen. Det går att framställa vätgas på miljövänligt sätt -tex genom elektrolys av vatten- men de metoderna är så energikrävande att de inte är lönsamma. Kör du en bränslecellsbil idag kör du den på fossilt bränsle helt enkelt.
– Bränsleceller har inga rörliga delar. De är därför väldigt pålitliga.
Det är sant, själva bränslecellen i sig har inga rörliga delar. Men för att få in vätgasen i bränslecellen och för att få bort restprodukterna behövs det ett myller av högtrycksslangar, ventiler, kompressorer och pumpar. Tittar man tex under motorhuven på en bränslecellsdriven Hyundai Tucson FC så ser det mer virrvarrigt ut än bensinmotorn. Och Hyundai deklarerar stolt att de har lyckats reducera oljudet som kommer från alla kompressorer och pumpar i bilen! Grattis.
– Drömmen om bränslecellsbilar hålls vid liv av oljelobbyn, att biltillverkare satsar på dem är en global sammansvärjning.
Medan oljelobbyn säkert gläds åt att vätgas framställs av naturgas från oljekällorna så är det ändå lite för enkelt att prata om sammansvärjning. Det handlar snarare om skalbarhet och traditioner.
Bränsleceller tillskrivs ett antal fördelar som de defacto inte har, men deras största fördel brukar det inte ofta talas om: skalbarhet.
Redan idag använder Tesla Motors uppemot en fjärdedel av all världens tillverkade 18650 battericeller för att bestycka sina bilar med. För att kunna lansera Tesla Model E om några år, och komma upp i 500 000 tillverkade bilar per år, kommer de att behöva bygga en gigantisk batterifabrik med lika stor tillverkningskapacitet som all världens batterifabriker tillsammans. Hur skulle då till exempel Toyota göra, som tillverkar 10 miljoner bilar om året? De inser att det är omöjligt att bygga tillräckligt många batterifabriker för att försörja alla sina bilar med batterier. För att inte tala om bussar och lastbilar.
Vätgas å andra sidan kan framställas i enorma kvantiteter. Det är enklare att bygga vätgasfabrik med kapacitet för att försörja en miljon bilar än att bygga batterifabrik för lika många bilar. Och -mycket viktigt- det är inte Toyota som ska behöva bygga vätgasfabriken. Toyota tillverkar bilarna med en bränslecell i, och en tom tank, och säljer bilarna. Sedan får andra aktörer se till att det finns vätgas att tanka bilarna med. Precis som idag med dagens bensinbilar, alltså. Man följer traditionella fotspår.
Det handlar alltså inte om bränsleceller eller batteribilar i framtiden – det blir nog både och.
