När BMW designade i3 utrustades den med en undermålig räckviddsförlängare för att få bilen att passa en särskild paragraf i Kaliforniens bilregler och få samma förmån som elbilar, sk “white sticker” – trots att i3 modellen med räckviddsförlängare egentligen är en laddhybrid.
För att skilja bilen från “riktiga” laddhybrider var BMW tvungna att montera en extremt liten bränsletank så att bilens räckvidd med bensin blev mindre än elräckvidden. Bensinmotorn degraderades till en halta-hem-nödlösning. BMW i3 är varken en fullödig elbil med rejäl räckvidd eller en fullödig laddhybrid. Dess kombinerade el+bensin-räckvidd är bra mycket kortare än Teslas räckvidd på enbart el. Men ingenjörerna i Bajern gjorde det med flit – för att få bilen ändå attraktiv på ett utav dess viktigaste marknader.
Jublet uteblir nog nu, när Kalifornien -precis lagom till bilens lansering- beslutat att inte ge BMW i3 någon “white sticker” trots allt. Orsaken till kovändningen är än så länge oklart, men det kommer att bli ett rejält bakslag för försäljningen i världens viktigaste elbilsmarknad.
BMW har inte publicerat vad de tänker göra än, försöka påverka Kalifornien juridiskt eller via någon omarbetning av bilen. Det verkar dock som om de misstänkte beslutet ett tag, för flera presumtiva kunder har berättat att BMW har försökt avråda dem från att skaffa räckviddsförlängaren.
En annan möjlig resultat av beslutet kan dock bli att BMW utrustar bilarna med större bensintank, nu när de inte längre behöver strypa bensin-räckvidden till mindre än el-räckvidden. För att hoppas att de skippar bensinmotorn helt och installerar större batterier istället är väl för mycket begärt?
BMW i3 har alltså varit en kompromiss-bil. Nu är frågan vad tyskarna ska göra med den när själva anledningen till kompromissen har försvunnit?
