Ofta när man pratar med folk om elbilar kommer frågan om långresor upp, och avsaknaden av snabbladdare. Tesla Motors är pionjärer med sitt Europaomspännande nät av Supercharger snabbladdstationer – men vad finns att tillgå utanför deras täckningszon? Och vad kan elbilar som det inte står Tesla på ta sig till?
Hur många snabbladdstationer skulle det egentligen behövas för att täcka in hela Sverige? Hela. Varenda en riksväg från Ystad till Haparanda och alla kringelkrokar däremellan?
I Sverige har vi enligt Trafikverket 670 mil europaväg och 890 mil riksvägar. Sammanlagt 1560 mil. För att alla elbilar ska kunna ta sig mellan laddstationerna skulle de behövas ha max 10 mil mellan dem. Sätter vi en snabbladdare var tionde mil behövs det alltså sammanlagt 156 laddare. 156. Egentligen färre, för i många områden kommer vägarna vara så nära varandra så en station kan betjäna båda. Eller de som hamnar i en korsning.
156 snabbladdare, det är inte mycket. Klart genomförbart, om man bestämmer sig. Inte ens någon stor kostnad i sammanhanget. Om varje laddare kostar en miljon kronor skulle de alla sammanlagt kosta lika mycket som 5 km motorväg. 5 kilometer.
Med dessa 156 laddare skulle man kunna åka kors och tvärs i hela Sverige även med de simplaste elbilar. Med energieffektivitet i paritet med tåg och tunnelbana. Inte bara i Stockholms innerstad, inte bara dit stamnätet järnväg når – utan från dörr till dörr i hela landet.
Vårt grannland har redan installerat mer än 156 snabbladdare i ett rikstäckande nätverk.
Nej, inte Norge. Andra hållet.
Estland har 165 snabbladdare i ett nätverk över hela landet. I och med att Estland är mindre än Sverige är avstånden mellan stationerna också 5 mil isf 10. I Estland finns ingen räckviddsångest. Prissättningen för att ladda är också föredömlig: för €30 kan man ladda 150 kWh i månaden. Andra prisplan finns också.
Är det de ekonomiska musklerna eller viljan som saknas i Sverige?
