En gång i tiden, för länge länge sedan, ja så där 10 år faktiskt, fanns det två stora mobiltillverkare. De levde lyckliga och hade marknadsandelar stora som ostbitar i cirkeldiagram. De tillverkade mobiltelefoner med bra täckning och samtalskvalitet och för dem som ville komma åt Internet från sina mobilen -vilken dum tanke egentligen- har de hittat på WAP.
Så en dag kom det en farbror i svart polotröja och visade upp en telefon som han menade skulle revolutionera mobilmarknaden. Oj vad de stora mobiltillverkarna skrattade! Inte kunde väl han något om hur man tillverkar mobiler? Han kom ju från Kiseldalen så visst, nån slags konstiga datorer kunde han fixa, men inte mobiler! Mojängen han visade upp hade ju inga knappar! Hur skulle man kunna ringa någon med den? Inte hade den bra mobiltäckning heller, eller talkvalitet. Och batterierna tog slut så snabbt, inte alls som deras mobiler som kunde gå och gå flera dagar! Vem skulle vilja köpa en sån där “smartmobil” som man inte kunde prata bra i eller ens skicka MMS med? Och istället för deras fina WAP så försökte telefonen visa riktiga webbsidor på sin pyttelilla skärm! Haha!
Fast efter ett tag så märkte de att den där uppkomlingen från Kiseldalen sålde visst fler och fler av sina telefoner. Då försökte de förklara för folk att inget var nytt med de där telefonerna, att de stora visst hade minst lika fina de själva, att farbrorn inte hade uppfunnit något nytt bara kopierat andra, och att de som trodde på honom var med i nån slags konstig sekt.
Men folk ville inte lyssna på dem så de stora tillverkarna slog sina kloka huvuden ihop och försökte göra liknande “smartmobiler” som den där farbrorn från Kiseldalen. Inte exakt som den, för de visste ju bättre, de hade ju gjort mobiltelefoner i många år förut. Men hur de än försökte så blev de alltid frånåkta. När de tog fram en “Model-1-dödare” så har farbrorn redan släppt Model-2 som var ännu bättre, och tills de kunde matcha den var redan Model-3 ute…
Ändå pratades det en hel del i tidningarna om hur de gamla stora tillverkarna skulle åter komma i topp. Inte kunde väl den lilla nykomlingen utmana dem? Antingen skulle de stora köpa upp nykomlingen, eller erbjuda samarbete så farbrorn kunde göra “ordentliga” mobiler, som de stora. För tidningarna var det självklart att farbrorn behövde ju hjälp från de gamla, inte skulle han väl klara sig på egen hand?
Fast samtidigt kom det också artiklar i tidningarna om att folk som förut hade värstingmobilerna från de gamla stora tillverkarna har börjat skryta med att ha farbrorns nya, som statussymboler. För mobilerna från farbrorn i Kiseldalen var så dyra så bara några få hade råd med dem. De stora tillverkarna kunde fortfarande sälja sina billigare men sämre mobiler till massorna. Men de såg sina ostbitar i cirkeldiagrammen minska och minska. Nåja, ingen fara, alla har inte råd med de där dyra mobilerna tyckte de.
Men sedan så kom det två andra farbröder från Kiseldalen, som inte ens hade tillverkat mobiler eller ens datorer tidigare, och inte heller ville göra det nu. Men de gav bort en liten robot som andra tillverkare kunde bygga in i sina mobiler och göra dem också smarta. Den lilla roboten var i alla fall i början inte riktigt så bra som farbrorn i svarta polotröjans mobil – men den var billig och ändå bättre än de stora tillverkarnas mobiler.
Så plötsligt kom det en massa små tillverkare från fjärran länder som ingen hade hört talas om tidigare och började bygga egna mobiler och stoppade lilla roboten i dem och började sälja dem till mycket lägre pris än farbrorns, ja än tom de gamla tillverkarnas! Det visade sig att det blev inte alls de gamla stora mobiltillverkarna som skulle ge farbrorn i polotröjan en match – utan de nya som ingen hade kunnat gissa tidigare.
Nu gick det snabbt utför för de gamla stora – deras ostbitar krympte snabbare än raketost! En av dem började själv bygga in lilla roboten i sina egna mobiler (med ärligt talat ganska så mediokra resultat). Den andra var alldeles för stolt för det – de försökte istället göra nåt eget själva, de var ju vana vid att vara stora och kunna bestämma.
Men ingen ville längre köpa de gamlas dyra och konstiga mobiler. Alla köpte istället antingen farbrorns eller dem från fjärran länder med lilla roboten i. Så de stora stora gamla gamla mobiltillverkarna fick till slut ge upp och antingen sluta sälja mobiler, eller låta sig köpas upp av fönstertillverkare.
Vad jag ville berätta med den här lilla sagan? Tja, vad vet jag? 😉
